Nu tar vi nästa steg- Vetenskapshälsan 2.0

Ibland blir det inte som man tänkt sig :-). För sex år sedan sa jag upp mig ifrån universitet och tanken var att jag skulle driva Vetenskapshälsan helt på egen hand. Jag ville vara själv, bestämma själv och ta ansvar för enbart mig själv. För fem år sedan träffade jag Sara och vi insåg snabbat att allt blir roligare om man är två, man delar både glädje och sorg, framgång och motgång. Tillsammans blev vi starkare och kunde bygga företaget större. Nu är det dags för nästa stora steg. Nu tänker vi växa rejält! 

Vi kommer nu starta upp Vetenskapshälsokontor och coacher runt om i landet. Vi vill att fler ska få ta del av vårt koncept, hjälpa fler att nå sina mål och få en hälsosammare livsstil.

Vi kommer redan nu börja leta efter våra nya Vetenskapshälsocoacher, är du den vi söker?

Hos oss kommer du vara en del av ett starkt varumärke med stort hjärta där man kommer sina kunder väldigt nära och verkligen känner och märker att man gör oerhört stor skillnad i folks liv. Hos oss får du även en tydlig karriär och utbildningsstege och tillgång till allt vårat väl utarbetade material. Vetenskapshälsan står för kvalité och hållbarhet inom området kost, träning och hälsa. Personligt bemötande och trygghet är något vi och våra klienter värdesätter och eftersträvar. Som coach har du därför ett ansvar och förväntan på dig att leverera en femstjärnig tjänst. Som coach hos Vetenskapshälsan måste du ha en licensiering som personlig tränare och kostrådgivare. I enskilda fall kan dessa krav frångås om likvärdig kompetens och arbetslivserfarenhet finns. 

Sänd din ansökan till info@vetenskapshalsan.se

Ha det gott
Louise och Sara

Ultravasan- del 3. Race report från drömloppet!

Det är få människor som ens tänker tanken, som verkligen vågar tro på sig själva och faktiskt gör slag i saken och genomför den här resan som Linda har gjort. Vi på Vetenskapshälsan är galet stolta och imponerade av hennes prestation och mod. Tack för att du tagit oss med på det här äventyret.  Följ Lindas resa och “race report” av Ultravasan 90 km, här nedan bjuder hon på den tredje och sista delen som gästbloggare.

En heldag i skogen i Dalarna

Det är dags för mig att knyta ihop säcken och sammanfatta min resa till fots under Ultravasan. En resa som ni har fått följa från sidan om men som jag har fått uppleva live.

Hur ska jag kunna sammanfatta vad det var jag fick uppleva för 11 dagar sedan?
Hur ska jag få er att känna de där rysningarna som kröp längs ryggraden när det var en minut kvar till start och sedan när starten gick och de spelade Vasaloppshymnen. Hur ska jag med ord kunna beskriva hur ofattbart jobbigt det var och hur fruktansvärt trött jag var? Hur ska jag kunna få er och alla andra runtomkring mig att förstå att det är ju jättelänge tills nästa Ultravasan och jag längtar redan?

Jag kan åtminstone försöka.

Sälen – rättare sagt Berga By

Klockan är 03.50 och det är hög tid att krypa upp från den där sköna sängen, dra på kläderna, smörja in benen med liniment och äta gröten. Känner mig lugn, nu finns det inte så mycket mer att göra.

04.45: Tar den där obligatoriska bilden när man ska se sprallig ut innan start. In i startfållan bland alla fasansfullt förväntansfulla medlöpare. Nedräkning, fem minuter kvar. En minut kvar, känner mig sammanbiten och glad.

05.00: Det är så mäktigt när de spelar Vasaloppslåten och alla börjar att röra på sig, all publik (bara sådana där som varit tvungna att gå upp för att köra löpare till start) och de röda fyrverkerierna.

Berga By – Smågan

Det går ett lämmeltåg uppför och uppför. Förvånansvärt många pratar. Jag har bestämt mig för att fokusera på mig själv och inte prata så mycket – för prata, det är jag bra på. Den första biten går lätt, det är mycket grusväg och jag passerar Smågan efter 51 minuter.

Smågan – Mångsbodarna

Det är nu det börjar inser jag, denna sträcka bjuder på teknisk löpning på mycket stigar och hur många spänger som helst. Hamnar i ett led av löpare och det är bara att gilla läget, lägger mig så att jag inte har något direkt framför mig utan jag kan hålla mitt tempo och har fri sikt framåt och inte bara glo in i en rygg. Hamnar ändå titt som tätt inpå andra löpare och då får jag direkt anstränga mig igen för att fokusera på stigen. Doften av skog är fantastisk, det doftar jord, tall, kottar, gran, svamp, liniment, myggmedel och prutt – väldigt många med övertryck i magen speciellt i början.

Mångsbodarna – Risberg

Efter 24 km löpning möter jag familjen första gången i Mångsbodarna. Klockan är 07.20 och jag står och halsar Coca Cola. Hur ofta gör man det en lördagsmorgon? Har även hunnit få i mig sportdryck, energibar, nötkräm och energitabletter. Här bjuds det på blåbärssoppa och en massa annat. Känslan i kroppen är fortfarande bra när jag lämnar Mångsbodarna med siktet inställt på Risberg 10,8 km bort.
Någonstans här, bara någon km bortanför Mångsbodarna blir jag sur, vilken jäkla stig. Vem kom på att dra loppet genom bockstensterräng som lutar lätt utför – är det någon som vet hur fruktansvärt svårt det var där och att det är värsta lårdödaren. Om inte så kan jag med meddela att så är det.

Risberg – Evertsberg

Här händer något, jag har inte så mycket minnen från Risberg eller sträckan till Evertsberg. Jag vet i alla fall att här börjar min kropp att protestera. Jag har ont i låren och svårt att få i mig den energi jag behöver. Mellan Risberg och Evertsberg är det många partier längs med Vasaloppsvägen där det är enkelt för åskådare att följa alla som springer. En sak minns jag. Det där härliga norska pensionärsparet som jag såg och som hejade på mig flera gånger längs med spåret. De hade nog någon som de följde som var i närheten av mig – jag blev glad varje gång de såg mig och viftade lite extra med den norska flaggan och ropade till mig. Här och där plingar det intensivt bak i västen – peppgruppen har fullt sjå att hålla koll på mig, peppa och få uppdateringar från maken. När jag hör Messenger plinget, då känner jag lite extra stöd och vet att jag har många som är med mig denna lördag.

Evertsberg – Oxberg

Evertsberg är en stor knutpunkt, precis som på Vasaloppet och Cykelvasan. Här kan man om man vill göra kläd- och skobyte, de börjar även att servera mera mat här. Pannkakor, vetebullar, korvbitar, ost, saltgurka, blåbärssoppa, pasta, buljong, energibars, sportdryck mm. Hur kan alla andra äta så mycket? Pannkakor – de måste ju lägga sig som en klump i magen. Jag knaprar Snickers, byter till en torr tröja och plockar fram mobilen. I med mer Cola och på med peppmusiken. Orkar inte springa med hörlurar utan låter de andra höra det jag spelar – det kan jag bjuda på. Lämnar Evertsberg med Icona Pops I Love It. Då går det lite lättare – i typ 500 meter.

Sedan dör jag tokdöden tre gånger om. Bestämmer mig för att gå och det blev en hel del av den varan. Magen gör uppror, jag mår illa och får inte i mig något förutom vatten och lite sportdryck. Som tur var klarade jag av att få i mig Enervit gel och liquids.

Oxberg – Hökberg – Eldris

Passerar Oxberg irriterad och trött och fortsätter till Hökberg. Familjens samlade mening från Hökberg är att jag verkar piggare. Har fått i mig lite mer energi och familjen har chipsen redo och de smakar bra. Här hittar jag även geléhallon och jösses, de smakar ljuvligt. Har även mina Mentos mint som är uppfriskande.

Men, backar! Hur jobbigt som helst med utförsbackar! Det går bara inte att kontrollera benen. Ärligt, jag som älskar att cykla fort utför och glida nedför på skidorna. Lårmusklerna skriker och jag gör det enda vettiga, jag går utför och uppför och på platten. Sedan skiter jag i allt och börjar springa igen. De vid sidan om ser nog en lufsande anka. Men som tur är så är det många lufsande ankor i spåret. Är inte ensam!

Eldris – Mora

Nu är jag i Eldris och regnet strilar ned. Ett sista besök på bajamajan, tömmer västen på allt onödigt och påbörjar den sista biten mot Mora. 9 km – det är ju ingenting. 9 km – det var ett helvete! Skönt med kepsen på huvudet.

Den sista biten på Vasaloppsspåret kan jag. Här har jag har åkt Vasaloppet på skidor 5 gånger och jag cyklade här bara en vecka tidigare. Där är kurvan där jag vet att det är 4 km kvar, sedan 3 och 2. Börjar inse att nu är det nära, jag tar mig framåt steg för steg och kommer till Moraparken.

1 km kvar! Det är bara en kilometer kvar! Där på slutet när en kvinna passerar mig kommer den där djävulen äntligen ikapp mig – som jag saknat honom! Jag spurtar! Jag passerar kvinnan och det känns som att jag flyger fram.

Efter 11 timmar 27 minuter och ett gäng sekunder är jag i mål.

Jag klarade det!

Jag gråter. Tårarna bara rinner och kroppen skakar. Jag är så trött och kan inte styra känslorna. Mitt stora mål, Ultravasan 90 km har jag precis klarat av. Ofattbart. Stapplar fram mot staketet där familjen möter mig, jag bara hänger över staketet och gråter och gråter. Barnen undrar vad som händer. Men mamma…här får du en medalj från oss. Ett fint dalahästhuvud med mitt namn och Ultravasan 90 km 2019. Jag gråter ännu mer.

Det var 11agar sedan. Jag samlade mig efter målgång, jag fick mina Finishertröjor, en för Ultravasan och en för att jag genomfört en Vasaloppstrippel.

Och vet ni vad – självklart står jag där igen den 22 augusti 2020!

Kram Linda

Mitt jobb som löpcoach

Mitt namn är Sara Brodén och jag arbetar som löpcoach och personlig tränare på Vetenskapshälsan. Jag springer för att jag älskar det, för att det är tidseffektiv träning och för att jag ska känna mig både fysiskt och mentalt stark. Jag gillar att springa trail och känna friheten i naturen där varken tid eller tempo blir viktigt. Jag brinner för löpning och för att inspirera andra. Jag har själv använt mig av löpning som terapi när livet varit extra tufft…Jag vet att det fungerar och att alla får lov att kalla sig löpare oavsett tid och distans man springer. 

Idag tänkte jag berätta lite mer om mitt jobb som löpcoach och hur vår verksamhet fungerar. Jag är jätteglad att många nya kunder valt att fokusera lite extra på löpning nu i sommar och insett fördelarna med den flexibla träningsformen. Jag har fått en del frågor om hur tjänsten och upplägget med löpcoachning fungerar och det är många som vill komma igång efter semestern. Jag tänkte därför ge exempel på hur ett individuellt upplägg fungerar.

Uppstartsmöte

Vi träffas på ett första uppstartsmöte som tar ca 1,5 timme i vår lokal på Energigatan 9 i Varla. Innan mötet begär jag in en kostdagbok för tre dagar som jag analyserar och tittar lite närmre på. På mötet går vi igenom bakgrund, livssituation, ev. skador eller begränsningar, målsättningar etc. När vi lärt känna varandra lite bättre så går vi över till del två som innebär tester av olika slag. Jag gör då rörelseanalyser, styrketester och ett konditionstest. Jag filmar personens löpsteg för att kunna ge feedback på löpteknik inför kommande träningsupplägg. Som avslutning pratar vi kost och går igenom grundläggande näringslära samt specifika frågor och utmaningar. _DSF9925

Individuell träning och kostplan

Därefter är det dags för mig att sammanställa alla delar och väga in kundens egna mål för att lägga upp en långsiktig och hållbar plan. Alla mina kunder tränar styrketräning och löpning men med lite olika upplägg. Bägge delarna är viktiga för att få en långsiktig hållbar strategi. Alla kunder får ett privat konto och inlogg till en träningsapp. Inom några dagar skickar jag ut ett träningsschema digitalt med en interaktiv träningsdagbok i appen som gör det enkelt att följa sitt upplägg vart man än befinner sig. Jag ser då all träning som kunden registrerar och kan ge feedback och stötta personen i frågor och funderingar. Jag återkopplar till alla kunder och håller koll på att träningen blir gjord. Vi har även löpande telefonmöten och besök inplanerade för att kunna säkerställa att allt flyter på och planen fungerar. Att ha en coach i fickan 24/7 är något som de flesta värdesätter enormt. Att veta att någon kan svara på frågor och faktiskt ge än den där extra peppen man behöver periodvis och någon att dela sina framgångar men även motgångar med.

_DSF0110

Springa till bussen eller ett maraton?

Varje kund är unik och har sina individuella mål. Jag träffar personer som aldrig sprungit tidigare förutom till bussen, men även personer med en hårdsatsande träningsplan som siktar på maraton och andra tuffare ultralopp. Så vad vill jag säga med det? Jo att alla är välkomna att kontakta mig om de vill komma igång med löpning och styrketräning på ett hållbart och skonsamt sätt. Oavsett om du har ett viktmål, prestationsmål eller bara vill springa för njutning så sätter vi upp en plan för just dig och dina mål.

Är du nyfiken och vill boka ett möte för att starta upp en träningsplan? Tveka inte att höra av dig till mig!
sara@vetenskapshalsan.se

Varma hälsningar Sara! 

Ultravasan- del 2. Följ Lindas fantastiska resa mot drömloppet

På lördag står hon på startlinjen till Ultravasan 90 km. Herre min tid vad stolt, glad och pirrig jag är. Linda har gjort en fenomenal resa under det här året. Som jag nämnt tidigare så är det här en kvinna med driv och pannben tjockare än de flesta av oss. Jag, Sara har fått äran att coacha Linda mot sitt livs lopp. Det här är en tjej som har vad som krävs och som också bevisat det vecka efter vecka. Inte bara för sig själv, utan även för oss… Mycket hårt jobb ligger bakom en sån här satsning som Linda gör, den är helt klart inte för alla. Följ hennes  resa och tankar så här dagarna innan loppet, här nedan bjuder hon på den andra delen som gästbloggare.

Det har gått 10 månader sedan jag bestämde mig, då tyckte jag att det var lång tid och jag har hunnit med många mils löpning under dessa månader. Vad var det jag bestämde mig för? Jo, jag ville testa och se om jag skulle klara av att genomföra Ultravasan.

Idag är det två dagar kvar och på lördag står jag på startlinjen i Berga By. Klockan 05.00 går startskottet och jag har då 90 km löpning framför mig i det klassiska Vasaloppspåret innan jag passerar den välkända målportalen i Mora som jag faktiskt redan har passerat två gånger sedan i lördags.

Hur känns det nu? Hur har mina tankar varit? Hur gör man, en fot framför den andra! Vad behöver jag ha med mig? Kommer jag att klara det?

“90 km, det kommer göra ont, men jag klarar det”

En sak är jag helt säker på och har så alltid varit – självklart kommer jag att klara det. Finns inget annat alternativ, jag har hela tiden haft målbilden framför mig. Upploppet i Mora, de sista 400 metrarna och sedan passerar jag målportalen med ett stort leende. Kommer nog fälla en tår eller två med. För sådan är jag. Jag har bestämt mig för att göra det, så då gör jag det. Ja, det kommer att vara jobbigt och det kommer säkerligen att göra ont både här och där. Men, jag klarar det.

Jag har tränat i snöstorm, en massa terräng, snubblat runt bland rötter, i decimeterdjup tung snö, flera mil i ösregn, stormiga pass i våras när jag nästan blåste av cykelbanan mellan Landvetter och Härryda. Jag har sprungit långa och korta intervaller, upp och ned i backar och slalombackar, långa pass och ännu längre pass.

Som rundan för tre veckor sedan, på en av de varmaste dagarna. 50 km stod på schemat och 50 km blev det. Det var varmt och svettigt, jag sprang själv och hade bilen som energipåfyllningsstation. Då klarade jag det själv – då klarar jag 90 km Ultravasa. 90 km då jag får full service, endorfiner och familjen som peppar och hjälper mig fram längs spåret. Plus att jag har min egen personliga Peppgrupp – de där vännerna som inte har ifrågasatt utan snarare lyft mig framåt i min träning, visat intresse och brytt sig. Den Peppgruppen kommer att hjälpa mig framåt, de kommer få uppdateringar längs vägen och jag kommer känna deras stöd :)

Vasaloppstrippeln

Hur kan det komma sig att jag redan har passerat målportalen i Mora två gånger den senaste veckan? Jo, jag älskar ju utmaningar så i våras bestämde jag mig för att även genomföra Vasaloppstrippeln.

Vasaloppstrippeln, då gör man all tre lopp under ett år, dvs Vasaloppet på skidor, Cykelvasan och Ultravasan. Vasaloppet på skidor klarade jag av i mars, i lördags cyklade – nej, jag krigade mig genom 94 km lervälling och nu på lördag slutför jag Vasaloppstrippeln genom att springa sträckan. Andra gången jag passerade målportalen i Mora var i söndags så jag tillsammans med resten av familjen cyklade Cykelvasan 30 km – skönt lugn runda för ben och muskler.

Jag skrev i mitt första blogginlägg att jag ville springa och springa har jag fått göra – massor! Sara har gett mig rejält med utmaningar och det har blivit många mil in på löparkontot. I november började Sara och jag vår gemensamma resa mot mitt mål. I torsdags gjorde jag det sista riktiga passet, denna veckan gäller bara korta
“hålla-igång-benen” pass. Sara har coachat och peppat. Jag har sprungit, svettats, svurit och kämpat.

Jag är redo för Ultravasan – är ni redo att följa mig?
/Linda

12 timmar löparglädje- Spring för alla hjältar!

Foto: Anna-Lena Lundqvist
Foto: Anna-Lena Lundqvist

Gör er redo för årets viktigaste och kanske längsta lopp! Den 21 september arrangeras ett välgörenhetslopp (Run of hope) med syfte att samla in mer pengar till Barncancerfonden och våra vänner i stiftelsen Ellas hjältar. Under 12 timmar så springer vi för livet och för alla små hjältar runt om i landet. Den här dagen vänder sig både till dig som vill tävla men även till dig som bara vill skänka en slant och njuta av en skön löprunda helt i ditt eget tempo.

För att delta klicka på Run of hope nedan:

(Tryck sen på “Anmäl dig” inne på hemsidan.)

För att vara med och TÄVLA, anmäl dig på hemsidan genom att klicka här ovanför samt i Googledokumentet nedan.

Eftersom loppet pågår under 12 timmar så gäller det alltså att samla ihop så många kilometer man kan mellan 07.00-19.00. Man kan springa samtidigt som sina lagmedlemmar eller dela upp sig i olika konstellationer. Man kan även springa t.ex en timme på förmiddagen och sen vila för att sen springa igen senare på dagen. Det viktiga är att distanserna loggas. Anmäl ett lag och stöd Barncancerfonden och Ellas hjältar. Det här loppet kan springas överallt i landet, det enda som krävs är att du anmäler dig och ditt lag här nedan. Välj att delta enskilt eller som lag (3-5 personer). Gå, jogga, spring tillsammans! Alla kan vara med.

För er som bor i Kungsbacka eller vill ta er hit så har vi en uppsamlingsplats utanför Skolan på Björkrisvägen 21. Här kommer det under hela dagen finnas någon på plats som hjälper till och säljer fika.

Lagtävling

Anmäl er som lag, ni kan vara 3-5 personer. Varje lagmedlem måste registrera sig. Anmäler er via googledokumentet genom att klicka HÄR!

Alla i laget får mellan 07.00-19.00 den 21 september på sig att samla så många kilometer man kan. Efter kl. 19.00 ska en person i varje lag skicka ett mejl till sara@vetenskapshalsan.se med sitt lagnamn samt den totala distansen i kilometer och även bifoga “bevis” (printscreen på distans och datum+tid från t.ex runkeeper, garmin eller liknande app). Man har fram till 24.00 den 21 september på sig att skicka mejlet med distans och bevis innan sammanräkningen görs. Lag som ej rapporterat in distans med bevis från samtliga deltagare före kl. 24.00 den 21 september kommer ej att delta i tävlingen.

Tävla individuellt

Vill du tävla individuellt? I så fall anmäler du dig via samma dokument som du hittar HÄR!

Du får springa mellan 07.00-19.00 den 21 september och samla ihop så många kilometer du kan. Efter kl. 19.00 ska du personligen skicka ett mejl till sara@vetenskapshalsan.se med ditt namn samt den totala distansen i kilometer och även bifoga “bevis” (printscreen på distans och datum+tid från t.ex runkeeper, garmin eller liknande app). Du har fram till 24.00 den 21 september på dig att skicka mejlet med distans och bevis innan sammanräkningen görs. Personer som ej rapporterat in distans med bevis före kl. 24.00 den 21 september kommer ej att delta i tävlingen.

Förutom äran så kommer vinnande deltagare och lag att få en fin överraskning.

Delta utan att tävla

Kom och gå, jogga eller spring och skänk en slant till Barncancerfonden och Ellas hjältar. Vi finns på plats mellan 07.00-19.00 i Björkris i Kungsbacka. Du behöver bara anmäla dig på Barncancerfonden och loppets egen hemsida. Direktlänken till Run of hope finns längst upp.

Arrangör

Loppet arrangeras av mig Sara Brodén som arbetar som löpcoach och personlig tränare i Kungsbacka på Vetenskapshälsan. Som förälder till ett cancerdrabbat barn med flera funktionshinder så vet jag hur viktigt det är att hitta glädje och styrka i vardagen. För mig har löpningen varit en räddning och något jag idag arbetar med och vill inspirera andra till att hitta. Min dotter Alice 9 år har genom stiftelsen “Ellas hjältar” fått en fantastisk gåva och överraskning, något vi önskar att fler svårt sjuka barn som behöver uppmuntras kan få. Så den här dagen springer vi och kämpar lite extra för alla våra hjältar ute i landet. Varje krona är viktig, tillsammans är vi starka!

För att skänka en extra slant och stödja Ellas hjältar så swischa valfritt belopp till: 0738 53 90 90

TACK!
/Sara och Louise


Foto: Anna-Lena Lundqvist

Den oegoistiska egoismen

Vad som får just dig motiverad är svårt att säga. Vad som får dig att välja en hälsosam livsstil, vet bara du. Jag kan bara ge dig verktygen och en yttre motivation, men den inre den kan du bara plocka fram och ge dig själv.

När jag sitter i samtal med mina klienter, så märks det att det för väldigt många är barnen som är den största motivatorn. Vilket jag kan förstå. För om man väl satt barn till jorden tycker jag att det är ens skyldighet att försöka öka chanserna att leva så länge som möjligt- håller du med?.

Så om inte för din egen skull, så för dina barns skull, gå till gymmet, välj lite mer grönsaker, lyft lite tyngre vikter, tacka nej till saker du vet inte är bra för dig.

Att som förälder prioritera och boka in sin egen träning i familjekalendern skulle jag säga är det mest oegoistiska man kan göra. Att visa för sina barn att det är en naturlig del av livet att man tränar är viktigt och kommer öka chanserna till att även barnen längre fram i sitt liv själva kommer träna.

Det vi investerar i nuläget i bra kost och träning kommer ge oss friska år efter pension, även om det är lång tid kvar tills dess så kommer det göra skillnad. Och vem vill inte vara en pigg mor/farförälder? En som orkar leka med barnbarnen. En som orkar putta gunga, sparka boll och bära barnbarnet på axlarna? Det vill iallafall jag!

Så bort med alla känslor och tankar att det är egoistiskt att prioritera sin egen träning, den är minst lika viktig som barnens alla sporter, aktiviteter och träningar. Så om du inte redan gör det så börja prioritera dig själv och din egen hälsa. Sätt upp en plan och boka in dina träningspass och planera in dina måltider- nu siktar vi på ett långt och hälsosamt liv!

Behöver du hjälp så finns vi här för dig!

Kram Sara och Louise

Nyfiken på hur träningsglädje och gemenskap skapar produktiva och hälsosamma företag?

Det glädjer oss att fler och fler företag inser vikten av att satsa på hälsa och friskvård för sina anställda. Vi ser en positiv trend där fler arbetsgivare är beredda att investera i friskvård och arbeta förebyggande för att på sikt få mer produktiva medarbetare. Hos oss på Vetenskapshälsan har 2019 så här långt varit ett händelserikt år där vi fått möjligheten att arbeta med just personalfrågor i form av träning, kost och hälsa på både små och stora företag. Vi är väldigt glada att många av höstens uppdrag redan står i startgroparna och att vi får chansen att inspirera och hjälpa ännu fler.

Digital utmaning- Världen runt

Under våren så har vi bl.a. startat upp flera digitala företagsuppdrag som vi kallar “Världen runt”. Ett perfekt sätt för grupper och team att både samla friskvårdspoäng och få mer kunskap inom kost, återhämtning och träning.

All fysisk aktivitet loggas i en app och poäng ges efter ansträngningsnivå samt tid aktiviteten utförts. Alla tänkbara träningsformer finns att välja i själva appen och genererar korrekt aktivitetspoäng för deltagarna.

Appen har även ett “På spåret-likt” upplägg. Tillsammans tar sig samtliga lag världen runt på en digital världskarta. Längs vägen får man information om de platser som passerats.

Det roligaste är att vi ser ett enormt engagemang hos deltagarna och att majoriteten rapporterar in att de har tränat och ätit bättre än de hade gör i vanliga fall. Varje steg i rätt riktning är en vinst för såväl individen som arbetsgivaren. För ofta är det de små valen i vardagen som gör den stora skillnaden i slutändan.

Våra digitala challenges pågår oftast mellan 6-12 veckor och kan startas upp när som helst under året. Vi förser alla våra företag med stora glänsande hälsopokaler och delar varje vecka ut nomineringar och skickar veckobrev med olika teman. I en utmaning ingår det även specialuppdrag som gör att laget kan få extra poäng genom att göra hälsomedvetna val.

Föreläsningar

Förutom våra digitala koncept har vi föreläst på flera håll i landet. Vi har föreläst om både kost för prestation inom träning, för att hitta en hälsosam livsstil, men även kost kopplat till ortorexi och anorexia. Det finns nog inget ämne som är så hett och omdiskuterat och även känsligt som just kost. Alla har åsikter och olika mycket kunskap om ämnet. Inom det här området har Vetenskapshälsan sin grundstomme och gedigna bakgrund inom forskningen. Förutom kost så har vi även föreläst om träning, återhämtning, motgångar och motivation. Vi skulle nog kunna påstå att vi har pratat om allt det där som vi brinner för så ofantligt mycket.

Företagsträning

Under våren har vi även hållit i många olika träningspass och företagsträningar. Vi har sprungit både backintervaller i skogen, gjort burpees på lekplatser, knäböj mitt i stan och kört teknikträning på bakgården eller på lagret hos vissa företag. Vi har burit på vikter, teknikstegar, vattenflaskor och släpat på koner och analyserat löpsteg. Ja, vi har nog faktiskt fått oss lite extra träning på köpet vi också. Vad vi definitivt har fått är mer glädje, energi och erfarenhet. Inget team eller företag är det andra likt. Varje leende och grimas vi mött under alla dessa pass gör vårt jobb till det bästa. Vi ÄLSKAR det!!!

Vi tänkte avsluta det här blogginlägget med lite härliga citat från några av våra deltagare på ÅF där vi fått äran att fredagsträna med personalen sen 2017:

Sagt om Sara och Louise pass med ÅF:

“Träningen på fredagar med Vetenskapshälsan är verkligen superbra!”

“Träningen med Vetenskapshälsan är givande på många plan. Rent fysiskt såklart, men också ett väldigt roligt sätt att umgås med sina kollegor på.”

“Utöver själva träningen lyckas Sara och Louise ge oss tillfälle att bekanta oss med kollegor från andra sektioner som man annars aldrig hade börjat prata med – en klar bonus!”

“Både Sara och Louise är duktiga på att instruera, peppa och coacha. Min löpteknik har verkligen förbättrats under passen med dem – jättekul!”

Nu ser vi med spänning fram emot hösten och allt roligt vi har på gång!
/Sara och Louise

ps. är ditt företag intresserad av vad vi kan erbjuda just er för att ni ska bli ett hälsosammare och friskare företag? Tveka inte att höra av er så berättar vi mer.

Framgångsreglerna- vad som får dig att lyckas!

Tänkte idag ge lite tips om något vi valt att kalla framgångsreglerna. Följer man dessa kommer man aldrig misslyckas :-). Kanske lite överdrivet, men de kommer absolut hjälpa dig att aldrig helt och hållet ramla av banan. 

1: Gör aldrig två dåliga matval efter varandra.

– Bara för att man “misslyckats” med en måltid, missat den, ätit för mycket, ätit något man inte borde så är dagen inte förstörd. Inte livet heller :-). En gång är ingen gång, upp på hästen igen. Se till att nästa måltid blir riktigt bra, hämta upp misstaget direkt så är det ingen fara. Dock är det bra att fundera på varför man hamnade i ett dåligt matval så man inte hamnar där igen. Men när man väl analyserat detta så bör man titta framåt och gå vidare och se till att nästa måltid blir riktigt bra.

2: Låt det aldrig gå mer än tre dagar mellan träningspassen.

– Om man bestämmer sig för att det aldrig får gå mer än tre dagar mellan sina träningspass så kommer man aldrig tappa det. Man behöver aldrig få känslan av att man börjar om, vare sig när det gäller träningsvärk eller vikter. Man får ett flyt och det kommer byggas upp en bra vana. Detta gäller ju såklart inte om är sjuk men alltid annars, oavsett om man jobbar eller är ledig.

Kram Louise och Sara

Tjugofyra timmar utan mobil- hur svårt kan det vara?

Mitt jobb innebär att jag ständigt är uppkopplad. Kontakten med mina klienter sker via sociala medier, appar och mail. Mycket energi, tid och tankar går åt nästa uppdatering, svara på kommentarer och vad som ska bli nästa blogginlägg. Även privat är jag mycket uppkopplad, stor del av min kontakt med vänner sker via messenger. Jag älskar och kommer nog alltid att föredra att kommunicera via skrift, det är helt klart mitt primära språk och därav mycket pillande på mobilen.

Vet inte hur många gånger jag fått höra att jag verkar som beroende av min mobil, att vi sitter ihop.

Tecken på beroende är följande: 

  • Jag tänker mycket på just detta
  • Jag har börjat smyga med det
  • Jag känner ett sug efter det
  • Jag har utvecklat tolerans, och behöver allt starkare doser/högre spelinsatser
  • Jag blir hög av att få ägna mig åt det
  • Jag får diverse negativa symptom, abstinenssymptom, av att inte få ägna mig åt det
  • Det inkräktar på resten av livet, arbetet, familjen, fritiden
  • Även efter långa uppehåll kan jag trilla dit igen.

Skulle inte vilja påstå att jag uppfyller alla dessa punkter men absolut att jag får som panik om jag inte vet vart mobilen är, försöker att inte visa barnen hur mycket jag faktiskt använder mobilen, blir irriterad om jag inte får lov att använda mobilen mm. Ni som följer mig vet att jag väldigt sällan bangar en utmaning. Så för att bevisa motsatsen, det vill säga att visa på att jag inte är beroende bestämde jag mig för att helt enkelt för att vara helt nedkopplad i 24h.

Sagt och gjort mellan klockan 14 -14 skulle jag vara utan mobil. Var rätt pirrig, skulle jag klara att inte fuska, skulle jag få abstinens :-).

Säger inte att det vara lätt, men betydligt lättare än vad jag hade trott. Det som kanske gjorde saken lite lättare var att jag hade massa kul inbokat. Teo och jag hade sedan tidigare en kväll inbokad på stan. Att umgås helt utan en tredje part, utan mobilerna som pockar på uppmärksamhet innebar att man började umgås på riktigt, att man gav varandra 100% uppmärksamhet. En oerhört härlig känsla som jag nästan lite glömt av. Detta kommer vi absolut göra om ofta. Nästa gång ska vi testa ett helt skärmfritt dygn hela familjen. Man kan tycka att det är galet att det ens ska behövas, men det är bara att erkänna att iaf i vår familj så är det mycket skärmar och socialaktivitet via mobiler och datorer. Tonåringarna kommer inte jubla men min förhoppning är att även de kommer inse den enorma fördelen och härliga känsla som uppstår när man ger någon sin fulla uppmärksamhet och tid-  finare gåva är svårt att ge varandra.

Ha det bäst!
Louise

 

Queen of fucking kniiip

Kniiip sa Susanne Lanefelt till oss redan på tidigt 80-tal och sen dess har kvinnor knipt med både sjärt, lår och bäckenbotten.

Att efter en förlossning få professionell hjälp är avgörande. Dels för hur snabb återhämtningen blir men också för att minska riskerna för onödigt och långt lidande. Att träning av bäckenbotten har lyfts fram så mycket senaste tiden är fantastiskt bra, dock behöver kunskapen ut att det för vissa inte räcker med enbart knipövningar. Det har nästan blivit som en övertro till dessa och då också lagts allt mer ansvar hos kvinnan själv. Känslan bli lätt att läcker du så har du inte skött din träning tillräckligt bra.

Min resa började för snart 14 år sedan. För att göra en lång historia kort så blev min första förlossning rätt så dramatisk. Jag blev efter fyra timmar med krystvärkar tångförlöst (japp inte sugklocka utan tång), med resultatet att jag fick opereras i flera timmar efter förlossningen. Jag hade fått en tredjegradens sfinker ruptur.

När jag blev gravid för andra gången ca 1,5 år senare, så började jag känna av att den extra tyngden en graviditet innebar på bäckenbotten, gjorde att jag hade svårt att hålla tätt när jag nös eller hostade. Jag fick då komma till en sjukgymnast som kollade av knipet. Hon gav mig en massa bra övningar och jag började öva på att hissa upp bäckenbotten som en hiss. Våning 1, våning 2, våning 3- hålla emot på vägen ner. Hitta alla väggarna mm. Sen dess har jag knipt. Varje tillfälle som getts har jag knipt. i bilen, medans jag tränat, när jag lagat mat, när jag promenerat, när jag läst, när jag sett på TV. Knipt enligt konstens alla regler- jag blev Queen of fucking knip. Men har det hjälpt? Nix, pix och icke. Sökt på nytt, knappt blivit trodd. “Du som tränar så mycket, du bör ju ha stark bäckenbotten.”  “Övar du verkligen? Knip mer, knip oftare.”

Efter femte besöket hos lika många gynekologer var jag redo att ge upp. Tänkte att jag får väl klara ett liv utan att kunna hoppa studsmatta, hopprep och kissa ner mig vid kraftiga nysningar. Finns ju bindor. Men känslan och förnedringen när detta sker tär, jag blir oerhört ledsen och galet frustrerad. Jag är van att hitta lösningar på problem och ogillar starkt begränsningar.  Sagt och gjort bestämde jag mig för ett sista försök. Utnyttjade min sjukvårdsförsäkring och fick äntligen träffa en gynekolog som lyssnade på hela min historia och som efter bara 5 minuter sa att det här ska vi få ordning på. Jag vågade nästan inte tro att det var sant. Därefter gick allt enormt snabbt. Fick en återbudstid, så ifrån första besöket till operation tog det inte ens en vecka.

En TVT-operation- Tension Free Vaginal Tape innebär att man sätter två snitt över blygdbenet och ett under urinröret, genom slidan. Med en specialnål drar läkaren ett tunt band upp på bägge sidor om urinröret och upp över blygdbenet. Bandet stödjer sedan urinröret när man hostar eller belastar bäckenbotten och förhindrar därmed urinläckage.

Så här dag två efter operationen är jag lite trött och öm men vid gott mod. Ser helt galet mycket fram emot att komma igång med träningen igen och kunna hoppa, att inte behöva anpassa min träning utan kunna helt spontat vara med på alla typer av pass och övningar, att inte längre ha några begränsningar. Att inte kissa ner sig är ju egentligen ett väldigt lågt ställt krav på livskvalité tycker jag, det bör man ju ändå kunna begära och ha som krav- eller hur?

Genom att prata om detta hoppas jag fler söker och får hjälp. Att det fortfarande är lite tabu gör mig ledsen och något jag verkligen vill ändra på.

Syns på en studsmatta fram på :-)
Louise