12 timmar löparglädje- Resultat!

Wow- vilken lycka att få arrangera ett så fint välgörenhetslopp. Hela jag ler när jag tänker på vilken fantastisk dag vi hade igår. Hela arrangemanget levde verkligen upp till namnet “12 timmar löparglädje”. Löpare från både Sverige och Polen kämpade tillsammans för att springa ihop så många kilometer och kronor som möjligt till Barncancerfonden och stiftelsen Ellas hjältar. Vågade nog aldrig hoppas på att vi skulle samla in så mycket pengar och engagera så pass många människor. Jag vill verkligen tacka alla som både sponsrat, deltagit, peppat och stöttat loppet- Ni är fantastiska!

Från 07.00-19.00 hängde jag och mitt crew i Kungsbacka vid samlingsplatsen. Strålande sol och mycket folk hela dagen! Det såldes armband, lotter, fika och delades ut frukt och saft till alla löpare. Vi hade flera omgångar med “Burpee challenge” där barn och vuxna slet som djur. Här kommer lite blandade bilder från såväl Kungsbacka som från andra platser med löpare in action.

Vinnarna i Run of hope- 12 timmar löparglädje!

Här nedan presenteras vinnarna i respektive grupp. Vill verkligen poängtera att det var jättemånga löpare som sprang utan att registrera sina resultat. I mina ögon är alla vinnare!!! Är det något jag verkligen tagit med mig under alla dessa åren så är det att delad glädje är dubbel glädje och att bidra och engagera sig i välgörenhetsprojekt ger så otroligt mycket kärlek och glädje tillbaks.

Alla vinnarna blir kontaktade under kvällen med gratulationer och ett litet pris!

Det finns några löpare och eldsjälar jag skulle vilja lyfta lite extra.

Shahin Hassanvan. En löpare som kammade hem den individuella segern och sprang sitt livs längst lopp någonsin. Tidigare hade han sprungit 1-2 mil som längst. Inte nog med det. Han engagerade en stor mängd människor i sin närhet och fick folk att skänka pengar för varje kilometer han lyckades springa under dessa tolv timmarna. Det ryktas om att siffran blev ca 10 000 kr från Team Shaggy och hand vänner- HURRA!!!!!!!!!!!!!!!! Gå gärna in på hans instagram och klicka på höjdpunkterna “Run of hope” från stories för att följa hans resa. Jag är så galet imponerad!!!

Noel Jönsson och Philip Brodén var två av vinnarna i 4-mannagruppen. Dessa två 11-åringarna sprang sina livs längsta distanser och kom upp i mer än en halvmara individuellt. Fantastiskt jobbat. Alice sprang även hon men körde sitt eget race med en enorm drivkraft och kämpaglöd. Både kompisar och familj peppade henne att utmana sig själv.

Syskonparet Magdalena och Tomasz från Polen anmälde hela 8 stycken lag varav ett av lagen kammade hem en finfin förstaplats. De samlade in flera tusentals kronor som skänkts till insamlingen och har med alla sina bilder, uppdateringar och kärlek gjort den här dagen till något extra. Tack Magda och alla på FG Nordic Group som deltog.

Insamlingsrekord

Insamlingen till Barncancerfonden kan ni följa via länken här: I skrivandes stund så har vi tillsammans samlat in hela 23 486 kronor!!! Helt fantastiskt. Det ryktas även om att det kommer rulla in ytterligare bidrag under veckan- TACK TACK TACK!  Vill även berätta att många skänkte pengar för armband och fikaförsäljningen till stiftelsen Ellas hjältar. Supertack för alla dessa bidrag.

Tack till alla sponsorer som gjorde att vi i Kungsbacka drog in 5000 kronor på ett lotteri under dagen. Magiskt!!!
Varma hälsningar Sara!

 

Sara Brodén gästar Maratonpodden med Petra Månström

Om jag bara fick välja en podd som jag skulle lyssna på resten av mitt liv på alla mina löprundor så hade jag tveklöst svarat “Maratonpodden” med Petra Månström. Jag överdriver inte om jag säger att jag är en av de mest trogna lyssnarna och fullkomligt ääääälskar den här podden. Så ni förstår nog hur nervös och glad jag blev när jag fick fick ett meddelande från Petra efter att hon efterfrågat starka berättelser där löpningen haft en central roll i livet som läkning och terapi. Jag är oerhört glad och tacksam att jag får dela med mig av min berättelse till Maratonpoddens alla lyssnare- TACK!

I det här avsnittet och intervjun berättar jag om vår resa som började för snart 8 år sedan, på golvet i ett litet rum, när allt blev svart och jag föll ihop av chockbeskedet. Sen den dagen blev inget sig likt. Flera cancerbesked, både min dotter och min mamma. Trots att dessa år kantats av sorg, förtvivlan, ilska och rädsla så har livet samtidigt fyllts av glädje och passion. Jag hoppas att ni vill lyssna till min berättelse och att den kan ge er nya tankar och insikter och förhoppningsvis modet att våga leva lite mer…

/Kram Sara

 

Maratonpodden är Sveriges största podd om uthållighetssporter ledd av journalisten, författaren och influencern Petra Månström.

Ultravasan- del 3. Race report från drömloppet!

Det är få människor som ens tänker tanken, som verkligen vågar tro på sig själva och faktiskt gör slag i saken och genomför den här resan som Linda har gjort. Vi på Vetenskapshälsan är galet stolta och imponerade av hennes prestation och mod. Tack för att du tagit oss med på det här äventyret.  Följ Lindas resa och “race report” av Ultravasan 90 km, här nedan bjuder hon på den tredje och sista delen som gästbloggare.

En heldag i skogen i Dalarna

Det är dags för mig att knyta ihop säcken och sammanfatta min resa till fots under Ultravasan. En resa som ni har fått följa från sidan om men som jag har fått uppleva live.

Hur ska jag kunna sammanfatta vad det var jag fick uppleva för 11 dagar sedan?
Hur ska jag få er att känna de där rysningarna som kröp längs ryggraden när det var en minut kvar till start och sedan när starten gick och de spelade Vasaloppshymnen. Hur ska jag med ord kunna beskriva hur ofattbart jobbigt det var och hur fruktansvärt trött jag var? Hur ska jag kunna få er och alla andra runtomkring mig att förstå att det är ju jättelänge tills nästa Ultravasan och jag längtar redan?

Jag kan åtminstone försöka.

Sälen – rättare sagt Berga By

Klockan är 03.50 och det är hög tid att krypa upp från den där sköna sängen, dra på kläderna, smörja in benen med liniment och äta gröten. Känner mig lugn, nu finns det inte så mycket mer att göra.

04.45: Tar den där obligatoriska bilden när man ska se sprallig ut innan start. In i startfållan bland alla fasansfullt förväntansfulla medlöpare. Nedräkning, fem minuter kvar. En minut kvar, känner mig sammanbiten och glad.

05.00: Det är så mäktigt när de spelar Vasaloppslåten och alla börjar att röra på sig, all publik (bara sådana där som varit tvungna att gå upp för att köra löpare till start) och de röda fyrverkerierna.

Berga By – Smågan

Det går ett lämmeltåg uppför och uppför. Förvånansvärt många pratar. Jag har bestämt mig för att fokusera på mig själv och inte prata så mycket – för prata, det är jag bra på. Den första biten går lätt, det är mycket grusväg och jag passerar Smågan efter 51 minuter.

Smågan – Mångsbodarna

Det är nu det börjar inser jag, denna sträcka bjuder på teknisk löpning på mycket stigar och hur många spänger som helst. Hamnar i ett led av löpare och det är bara att gilla läget, lägger mig så att jag inte har något direkt framför mig utan jag kan hålla mitt tempo och har fri sikt framåt och inte bara glo in i en rygg. Hamnar ändå titt som tätt inpå andra löpare och då får jag direkt anstränga mig igen för att fokusera på stigen. Doften av skog är fantastisk, det doftar jord, tall, kottar, gran, svamp, liniment, myggmedel och prutt – väldigt många med övertryck i magen speciellt i början.

Mångsbodarna – Risberg

Efter 24 km löpning möter jag familjen första gången i Mångsbodarna. Klockan är 07.20 och jag står och halsar Coca Cola. Hur ofta gör man det en lördagsmorgon? Har även hunnit få i mig sportdryck, energibar, nötkräm och energitabletter. Här bjuds det på blåbärssoppa och en massa annat. Känslan i kroppen är fortfarande bra när jag lämnar Mångsbodarna med siktet inställt på Risberg 10,8 km bort.
Någonstans här, bara någon km bortanför Mångsbodarna blir jag sur, vilken jäkla stig. Vem kom på att dra loppet genom bockstensterräng som lutar lätt utför – är det någon som vet hur fruktansvärt svårt det var där och att det är värsta lårdödaren. Om inte så kan jag med meddela att så är det.

Risberg – Evertsberg

Här händer något, jag har inte så mycket minnen från Risberg eller sträckan till Evertsberg. Jag vet i alla fall att här börjar min kropp att protestera. Jag har ont i låren och svårt att få i mig den energi jag behöver. Mellan Risberg och Evertsberg är det många partier längs med Vasaloppsvägen där det är enkelt för åskådare att följa alla som springer. En sak minns jag. Det där härliga norska pensionärsparet som jag såg och som hejade på mig flera gånger längs med spåret. De hade nog någon som de följde som var i närheten av mig – jag blev glad varje gång de såg mig och viftade lite extra med den norska flaggan och ropade till mig. Här och där plingar det intensivt bak i västen – peppgruppen har fullt sjå att hålla koll på mig, peppa och få uppdateringar från maken. När jag hör Messenger plinget, då känner jag lite extra stöd och vet att jag har många som är med mig denna lördag.

Evertsberg – Oxberg

Evertsberg är en stor knutpunkt, precis som på Vasaloppet och Cykelvasan. Här kan man om man vill göra kläd- och skobyte, de börjar även att servera mera mat här. Pannkakor, vetebullar, korvbitar, ost, saltgurka, blåbärssoppa, pasta, buljong, energibars, sportdryck mm. Hur kan alla andra äta så mycket? Pannkakor – de måste ju lägga sig som en klump i magen. Jag knaprar Snickers, byter till en torr tröja och plockar fram mobilen. I med mer Cola och på med peppmusiken. Orkar inte springa med hörlurar utan låter de andra höra det jag spelar – det kan jag bjuda på. Lämnar Evertsberg med Icona Pops I Love It. Då går det lite lättare – i typ 500 meter.

Sedan dör jag tokdöden tre gånger om. Bestämmer mig för att gå och det blev en hel del av den varan. Magen gör uppror, jag mår illa och får inte i mig något förutom vatten och lite sportdryck. Som tur var klarade jag av att få i mig Enervit gel och liquids.

Oxberg – Hökberg – Eldris

Passerar Oxberg irriterad och trött och fortsätter till Hökberg. Familjens samlade mening från Hökberg är att jag verkar piggare. Har fått i mig lite mer energi och familjen har chipsen redo och de smakar bra. Här hittar jag även geléhallon och jösses, de smakar ljuvligt. Har även mina Mentos mint som är uppfriskande.

Men, backar! Hur jobbigt som helst med utförsbackar! Det går bara inte att kontrollera benen. Ärligt, jag som älskar att cykla fort utför och glida nedför på skidorna. Lårmusklerna skriker och jag gör det enda vettiga, jag går utför och uppför och på platten. Sedan skiter jag i allt och börjar springa igen. De vid sidan om ser nog en lufsande anka. Men som tur är så är det många lufsande ankor i spåret. Är inte ensam!

Eldris – Mora

Nu är jag i Eldris och regnet strilar ned. Ett sista besök på bajamajan, tömmer västen på allt onödigt och påbörjar den sista biten mot Mora. 9 km – det är ju ingenting. 9 km – det var ett helvete! Skönt med kepsen på huvudet.

Den sista biten på Vasaloppsspåret kan jag. Här har jag har åkt Vasaloppet på skidor 5 gånger och jag cyklade här bara en vecka tidigare. Där är kurvan där jag vet att det är 4 km kvar, sedan 3 och 2. Börjar inse att nu är det nära, jag tar mig framåt steg för steg och kommer till Moraparken.

1 km kvar! Det är bara en kilometer kvar! Där på slutet när en kvinna passerar mig kommer den där djävulen äntligen ikapp mig – som jag saknat honom! Jag spurtar! Jag passerar kvinnan och det känns som att jag flyger fram.

Efter 11 timmar 27 minuter och ett gäng sekunder är jag i mål.

Jag klarade det!

Jag gråter. Tårarna bara rinner och kroppen skakar. Jag är så trött och kan inte styra känslorna. Mitt stora mål, Ultravasan 90 km har jag precis klarat av. Ofattbart. Stapplar fram mot staketet där familjen möter mig, jag bara hänger över staketet och gråter och gråter. Barnen undrar vad som händer. Men mamma…här får du en medalj från oss. Ett fint dalahästhuvud med mitt namn och Ultravasan 90 km 2019. Jag gråter ännu mer.

Det var 11agar sedan. Jag samlade mig efter målgång, jag fick mina Finishertröjor, en för Ultravasan och en för att jag genomfört en Vasaloppstrippel.

Och vet ni vad – självklart står jag där igen den 22 augusti 2020!

Kram Linda

Mitt jobb som löpcoach

Mitt namn är Sara Brodén och jag arbetar som löpcoach och personlig tränare på Vetenskapshälsan. Jag springer för att jag älskar det, för att det är tidseffektiv träning och för att jag ska känna mig både fysiskt och mentalt stark. Jag gillar att springa trail och känna friheten i naturen där varken tid eller tempo blir viktigt. Jag brinner för löpning och för att inspirera andra. Jag har själv använt mig av löpning som terapi när livet varit extra tufft…Jag vet att det fungerar och att alla får lov att kalla sig löpare oavsett tid och distans man springer. 

Idag tänkte jag berätta lite mer om mitt jobb som löpcoach och hur vår verksamhet fungerar. Jag är jätteglad att många nya kunder valt att fokusera lite extra på löpning nu i sommar och insett fördelarna med den flexibla träningsformen. Jag har fått en del frågor om hur tjänsten och upplägget med löpcoachning fungerar och det är många som vill komma igång efter semestern. Jag tänkte därför ge exempel på hur ett individuellt upplägg fungerar.

Uppstartsmöte

Vi träffas på ett första uppstartsmöte som tar ca 1,5 timme i vår lokal på Energigatan 9 i Varla. Innan mötet begär jag in en kostdagbok för tre dagar som jag analyserar och tittar lite närmre på. På mötet går vi igenom bakgrund, livssituation, ev. skador eller begränsningar, målsättningar etc. När vi lärt känna varandra lite bättre så går vi över till del två som innebär tester av olika slag. Jag gör då rörelseanalyser, styrketester och ett konditionstest. Jag filmar personens löpsteg för att kunna ge feedback på löpteknik inför kommande träningsupplägg. Som avslutning pratar vi kost och går igenom grundläggande näringslära samt specifika frågor och utmaningar. _DSF9925

Individuell träning och kostplan

Därefter är det dags för mig att sammanställa alla delar och väga in kundens egna mål för att lägga upp en långsiktig och hållbar plan. Alla mina kunder tränar styrketräning och löpning men med lite olika upplägg. Bägge delarna är viktiga för att få en långsiktig hållbar strategi. Alla kunder får ett privat konto och inlogg till en träningsapp. Inom några dagar skickar jag ut ett träningsschema digitalt med en interaktiv träningsdagbok i appen som gör det enkelt att följa sitt upplägg vart man än befinner sig. Jag ser då all träning som kunden registrerar och kan ge feedback och stötta personen i frågor och funderingar. Jag återkopplar till alla kunder och håller koll på att träningen blir gjord. Vi har även löpande telefonmöten och besök inplanerade för att kunna säkerställa att allt flyter på och planen fungerar. Att ha en coach i fickan 24/7 är något som de flesta värdesätter enormt. Att veta att någon kan svara på frågor och faktiskt ge än den där extra peppen man behöver periodvis och någon att dela sina framgångar men även motgångar med.

_DSF0110

Springa till bussen eller ett maraton?

Varje kund är unik och har sina individuella mål. Jag träffar personer som aldrig sprungit tidigare förutom till bussen, men även personer med en hårdsatsande träningsplan som siktar på maraton och andra tuffare ultralopp. Så vad vill jag säga med det? Jo att alla är välkomna att kontakta mig om de vill komma igång med löpning och styrketräning på ett hållbart och skonsamt sätt. Oavsett om du har ett viktmål, prestationsmål eller bara vill springa för njutning så sätter vi upp en plan för just dig och dina mål.

Är du nyfiken och vill boka ett möte för att starta upp en träningsplan? Tveka inte att höra av dig till mig!
sara@vetenskapshalsan.se

Varma hälsningar Sara! 

Ultravasan- del 2. Följ Lindas fantastiska resa mot drömloppet

På lördag står hon på startlinjen till Ultravasan 90 km. Herre min tid vad stolt, glad och pirrig jag är. Linda har gjort en fenomenal resa under det här året. Som jag nämnt tidigare så är det här en kvinna med driv och pannben tjockare än de flesta av oss. Jag, Sara har fått äran att coacha Linda mot sitt livs lopp. Det här är en tjej som har vad som krävs och som också bevisat det vecka efter vecka. Inte bara för sig själv, utan även för oss… Mycket hårt jobb ligger bakom en sån här satsning som Linda gör, den är helt klart inte för alla. Följ hennes  resa och tankar så här dagarna innan loppet, här nedan bjuder hon på den andra delen som gästbloggare.

Det har gått 10 månader sedan jag bestämde mig, då tyckte jag att det var lång tid och jag har hunnit med många mils löpning under dessa månader. Vad var det jag bestämde mig för? Jo, jag ville testa och se om jag skulle klara av att genomföra Ultravasan.

Idag är det två dagar kvar och på lördag står jag på startlinjen i Berga By. Klockan 05.00 går startskottet och jag har då 90 km löpning framför mig i det klassiska Vasaloppspåret innan jag passerar den välkända målportalen i Mora som jag faktiskt redan har passerat två gånger sedan i lördags.

Hur känns det nu? Hur har mina tankar varit? Hur gör man, en fot framför den andra! Vad behöver jag ha med mig? Kommer jag att klara det?

“90 km, det kommer göra ont, men jag klarar det”

En sak är jag helt säker på och har så alltid varit – självklart kommer jag att klara det. Finns inget annat alternativ, jag har hela tiden haft målbilden framför mig. Upploppet i Mora, de sista 400 metrarna och sedan passerar jag målportalen med ett stort leende. Kommer nog fälla en tår eller två med. För sådan är jag. Jag har bestämt mig för att göra det, så då gör jag det. Ja, det kommer att vara jobbigt och det kommer säkerligen att göra ont både här och där. Men, jag klarar det.

Jag har tränat i snöstorm, en massa terräng, snubblat runt bland rötter, i decimeterdjup tung snö, flera mil i ösregn, stormiga pass i våras när jag nästan blåste av cykelbanan mellan Landvetter och Härryda. Jag har sprungit långa och korta intervaller, upp och ned i backar och slalombackar, långa pass och ännu längre pass.

Som rundan för tre veckor sedan, på en av de varmaste dagarna. 50 km stod på schemat och 50 km blev det. Det var varmt och svettigt, jag sprang själv och hade bilen som energipåfyllningsstation. Då klarade jag det själv – då klarar jag 90 km Ultravasa. 90 km då jag får full service, endorfiner och familjen som peppar och hjälper mig fram längs spåret. Plus att jag har min egen personliga Peppgrupp – de där vännerna som inte har ifrågasatt utan snarare lyft mig framåt i min träning, visat intresse och brytt sig. Den Peppgruppen kommer att hjälpa mig framåt, de kommer få uppdateringar längs vägen och jag kommer känna deras stöd :)

Vasaloppstrippeln

Hur kan det komma sig att jag redan har passerat målportalen i Mora två gånger den senaste veckan? Jo, jag älskar ju utmaningar så i våras bestämde jag mig för att även genomföra Vasaloppstrippeln.

Vasaloppstrippeln, då gör man all tre lopp under ett år, dvs Vasaloppet på skidor, Cykelvasan och Ultravasan. Vasaloppet på skidor klarade jag av i mars, i lördags cyklade – nej, jag krigade mig genom 94 km lervälling och nu på lördag slutför jag Vasaloppstrippeln genom att springa sträckan. Andra gången jag passerade målportalen i Mora var i söndags så jag tillsammans med resten av familjen cyklade Cykelvasan 30 km – skönt lugn runda för ben och muskler.

Jag skrev i mitt första blogginlägg att jag ville springa och springa har jag fått göra – massor! Sara har gett mig rejält med utmaningar och det har blivit många mil in på löparkontot. I november började Sara och jag vår gemensamma resa mot mitt mål. I torsdags gjorde jag det sista riktiga passet, denna veckan gäller bara korta
“hålla-igång-benen” pass. Sara har coachat och peppat. Jag har sprungit, svettats, svurit och kämpat.

Jag är redo för Ultravasan – är ni redo att följa mig?
/Linda

Nå ditt mål med löpningen

Att arbeta som löpcoach innebär att jag träffar många olika typer av kunder. En del vill ha hjälp och stöttning med att springa sina första kilometer och anda har ultralopp eller lägre distanser i sikte. Det som jag tycker är så fantastiskt kul är att vi alla drömmer om att uppnå den där känslan av att känna sig stark och bli snabbare/bättre. Har du precis som jag börjat fundera på nästa löparutmaning? Kanske blir det något lopp eller ett eget mål med löpningen?

Oavsett om det handlar om att bara ta sig ut och få till regelbunden löpning, bli skadefri eller klara milen på en viss tid eller kanske att springa ett längre lopp så krävs det en plan. Idag tänkte jag som löpcoach på Vetenskapshälsan dela med mig av mina 6 bästa tips för att ta dig hela vägen i mål…

6 tips för att nå ditt mål:

  • Varierad träning i såväl intensitet, längd, underlag och miljö är smart om man ska satsa på att bygga upp sin löpning och hålla sig skadefri. Dock kan det krävas en längre grundträning innan man ska ge sig på högre tempon och t.ex. intervaller.
  • Att börja försiktigt är likaså väldigt viktigt. När du springer så ökar belastningen på både knän och leder och du kan räkna med din kroppsvikt gånger tre för att förstå vilken kraft du skickar ner i marken när du springer. Är du en ovan löpare så behöver du både bygga styrka och uthållighet för att klara löpningen på sikt.
  • Löpteknik- Att ha ett optimalt löpsteg är likaså en vinnande faktor. Det som är optimalt för dig behöver inte alltid vara detsamma för din kompis. Vi alla är skapta och formade på olika sätt. Men att hitta just sitt eget optimala rörelsemönster som gör att man förbrukar så lite energi som möjligt i sitt löpsteg är väldigt smart. Flera delar så som fotisättning, överkroppens rörelsemönster, löpsteget, löpkadensen och hållningen spelar stor roll.
  • Är du tillräckligt motiverad? har du människor runt omkring dig som tror på dig? Kanske behöver du en coach eller en vän att rapportera dina träningstillfällen till…Vi fungerar även här väldigt olika. Vad jag själv vet är att ju noggrannare planen är utformad, desto större sannolikhet är det att den fullföljs. Även om jag själv coachar andra personer så har även jag en personlig tränare/löpcoach för motivation och struktur.
  • Utrustningen kommer förmodligen inte vara avgörande men den kan få din träning att bli betydligt bättre, skönare och i vissa fall mer motiverande. Jag vet själv hur kul jag tycker träningen kan bli genom att bara belöna mig med ett par snygga kompressionstights, en ny löparmössa eller ett par grymt snabba skor.
  • Tiden. Har du tid att lägga de antal timmar i veckan som krävs för att nå ditt mål? Tränar du för ett maraton så kommer du behöva lägga ner ca 3-7 timmar i veckan på din löpning/träning för att fixa loppet på ett bra sätt. Så att sätta ett realistiskt mål där du faktiskt ser över dina veckor är A och O. Träningen får helt enkelt prioriteras och den blir desto roligare om den inte behöver stressas med och klämmas in kl. 04.00 på morgonen.

Jag är jättenyfiken på vad just du har för träningsrelaterade mål inför resterande delen av året. Skriv en rad och berätta!

Kramar Sara