Queen of fucking kniiip

Kniiip sa Susanne Lanefelt till oss redan på tidigt 80-tal och sen dess har kvinnor knipt med både sjärt, lår och bäckenbotten.

Att efter en förlossning få professionell hjälp är avgörande. Dels för hur snabb återhämtningen blir men också för att minska riskerna för onödigt och långt lidande. Att träning av bäckenbotten har lyfts fram så mycket senaste tiden är fantastiskt bra, dock behöver kunskapen ut att det för vissa inte räcker med enbart knipövningar. Det har nästan blivit som en övertro till dessa och då också lagts allt mer ansvar hos kvinnan själv. Känslan bli lätt att läcker du så har du inte skött din träning tillräckligt bra.

Min resa började för snart 14 år sedan. För att göra en lång historia kort så blev min första förlossning rätt så dramatisk. Jag blev efter fyra timmar med krystvärkar tångförlöst (japp inte sugklocka utan tång), med resultatet att jag fick opereras i flera timmar efter förlossningen. Jag hade fått en tredjegradens sfinker ruptur.

När jag blev gravid för andra gången ca 1,5 år senare, så började jag känna av att den extra tyngden en graviditet innebar på bäckenbotten, gjorde att jag hade svårt att hålla tätt när jag nös eller hostade. Jag fick då komma till en sjukgymnast som kollade av knipet. Hon gav mig en massa bra övningar och jag började öva på att hissa upp bäckenbotten som en hiss. Våning 1, våning 2, våning 3- hålla emot på vägen ner. Hitta alla väggarna mm. Sen dess har jag knipt. Varje tillfälle som getts har jag knipt. i bilen, medans jag tränat, när jag lagat mat, när jag promenerat, när jag läst, när jag sett på TV. Knipt enligt konstens alla regler- jag blev Queen of fucking knip. Men har det hjälpt? Nix, pix och icke. Sökt på nytt, knappt blivit trodd. “Du som tränar så mycket, du bör ju ha stark bäckenbotten.”  “Övar du verkligen? Knip mer, knip oftare.”

Efter femte besöket hos lika många gynekologer var jag redo att ge upp. Tänkte att jag får väl klara ett liv utan att kunna hoppa studsmatta, hopprep och kissa ner mig vid kraftiga nysningar. Finns ju bindor. Men känslan och förnedringen när detta sker tär, jag blir oerhört ledsen och galet frustrerad. Jag är van att hitta lösningar på problem och ogillar starkt begränsningar.  Sagt och gjort bestämde jag mig för ett sista försök. Utnyttjade min sjukvårdsförsäkring och fick äntligen träffa en gynekolog som lyssnade på hela min historia och som efter bara 5 minuter sa att det här ska vi få ordning på. Jag vågade nästan inte tro att det var sant. Därefter gick allt enormt snabbt. Fick en återbudstid, så ifrån första besöket till operation tog det inte ens en vecka.

En TVT-operation- Tension Free Vaginal Tape innebär att man sätter två snitt över blygdbenet och ett under urinröret, genom slidan. Med en specialnål drar läkaren ett tunt band upp på bägge sidor om urinröret och upp över blygdbenet. Bandet stödjer sedan urinröret när man hostar eller belastar bäckenbotten och förhindrar därmed urinläckage.

Så här dag två efter operationen är jag lite trött och öm men vid gott mod. Ser helt galet mycket fram emot att komma igång med träningen igen och kunna hoppa, att inte behöva anpassa min träning utan kunna helt spontat vara med på alla typer av pass och övningar, att inte längre ha några begränsningar. Att inte kissa ner sig är ju egentligen ett väldigt lågt ställt krav på livskvalité tycker jag, det bör man ju ändå kunna begära och ha som krav- eller hur?

Genom att prata om detta hoppas jag fler söker och får hjälp. Att det fortfarande är lite tabu gör mig ledsen och något jag verkligen vill ändra på.

Syns på en studsmatta fram på :-)
Louise

Sömnen är min dunderhonung

Ja, jag vet såklart. Alla vet. Men vem sjutton har tid? Och hur kul är det egentligen?

Pratar såklart om att sova. Vem vill sova bort sitt liv liksom? I jag vet inte hur många år, men minst 20 år har jag resonerat precis så. Addera massa uppvak till redan få timmars sömn, så blir det en riktigt usel kombo. Jag är och har alltid varit oerhört lättväckt och är extremt morgonpigg. Sedan jag för snart 14 år sedan blev mamma för första gången, har jag sovit så få hela nätter att de går att räkna på handens fingrarna. Bägge mina barn har sina första år i livet sovit väldigt dåligt. Min yngsta sov aldrig längre än 45 min i sträck förrän han var 5 år gammal. Att inte får sova är värsta tortyren. Man blir på riktigt knäpp.

Trots att barnen numera sover betydligt bättre har jag själv fortsatt att sova dåligt och för få timmar. I snitt sov jag 5h rätt så störd sömn.

För ungefär en månad sedan bestämde jag mig för att sätta mig själv i sömnskola. Att försöka ge det där med sömn en chans. Kanske kunde det vara så att sömn är en ganska så bra grej, även för mig?

Sagt och gjort, jag köpte mig riktigt bra öronproppar och bestämde mig för sova minst 7h per natt. För att lyckas med detta behövde jag flytta en del av min morgonträning som tidigare låg kl  05:45 till kvällen. Inte roligt, men för att få något man aldrig har haft så måste man gör något som tidigare inte gjort- eller hur :-)?

Redan efter cirka två veckor började jag märka väldigt stora förändringar. Mitt humör blev otroligt mycket bättre, prestationen på träningspassen ökade och en energi som jag inte känt på enormt länge infann sig. Känner mig nästan oslagbar. Wow, säger jag bara. Sömn är som dunderhonung blandat med bumbibjörnssaft och spenat :-).

Jag faller fortfarande dit emellanåt, men i snitt sover jag betydligt mer och framförallt fler hela ostörda nätter och när effekten nu visade vara så otrolig så är detta något jag absolut kommer fortsätta att unna mig.

Jag är på inget sätt ensam om att sova för få timmar. Ungdomar har minskat sin sömntid med 1h på bara 10 år. Var tredje svensk har sömnproblem. Trots att vi vet hur viktig sömnen är för oss och att den skyddar oss mot massor av sjukdomar så som hjärtkärlsjukdom, diabetes och alzheimers så sover vuxna i snitt 1h mindre nu än för 100 år sedan. Varför det är så här är svårt att veta men är böjd att hålla med Anders Hansen i hans Sommar i P1 där han tror att mobilen i sovrummet påverkar en hel del. Så mitt nästa steg får blir en analog väckarklocka- ska bli intressant att se vad det kommer ge för effekt. Återkommer när jag vet :-).

Sov så gott!
Louise

 

Vänskap, framgång och lycka. Vetenskapshälsan firar 5 år!

Hipp, hipp hurra! Idag firar vi 5 år! Tiden har gått helt otroligt snabbt, men så har det också hänt väldigt mycket. Det har varit riktigt kul att dyka ner i alla gamla minnen och se vad som faktiskt har hunnit ske under dessa åren. Hur jag startade hemma i vardagsrummet helt på egen hand, till det som Sara och jag skapat och byggt upp i dagsläget. Fantastiskt många roliga milstolpar och ni ska veta att ni alla är en enormt stor del av vår resa och framgång.

2014

Idag för exakt 5 år sedan släppte jag säkerhetslinan, lämnade min forskartjänst på Göteborgs Universitet och kastade mig utför stupet och bestämde mig för att driva eget till 100%. Sagt och gjort, massor som behövdes fixas. Hemsidor, broschyrer, marknadsföring, upplägg och såklart kunder. Hemsida och logga fick jag hjälp av Anna Holmberg att ta fram. Hon blev då också blev min allra första Vetenskapshälsoresenär. Anna hade då ingen aning om hur mycket jag uppfann på vägen som ännu inte var klart. Att hon vågade tro på mig och ge mig förtroendet betydde otroligt mycket. Första halvåret tog jag emot alla kunder hemma hos mig i Vallda vilket var riktigt mysigt, men krävdes också en hel del av familjen. Min familj som under alla dessa år stöttat och trott på mig, utan dem hade detta aldrig gått <3.

Ett riktigt avgörande ögonblick första året var när kund nummer 6 startade. Det visade sig nämligen var Sara Brodén :-). Från den stunden kan man säga att våra vägar aldrig skildes.

På hösten 2014 övertalar Anna och Sara mig om att dela kontor med dem så i oktober går flyttlasset till Moot i Kungsbacka. Detta är en riktigt milstolpe och från att ha varit helt själv har jag nu andra egenföretagare att bolla tips och idéer med. Något som gör att jag växer som person och framförallt som företagare.

2015

Ett- årsjubileet firas med pompa och ståt och jag får fler och fler föreläsningsförfrågningar ute på företag och antalet kunder växer.
Hösten 2015 händer två riktigt stora saker. Dels flyttar Sara, Anna och jag till vårt alldeles egna kontor på Energigatan 9, det som i dag är Vetenskapshälsostudion. Denna hösten bygger Sara och jag med Teodors hjälp den första versionen av vår onlinetjänst Hälsoboosten. Nu börjar mitt och Saras samarbete mer och mer att fördjupas och vi inser hur oerhört bra vi kompletterar varandra.

Under 2015 börjar jag skriva regelbundet för tidningen IForm, får min helt egna sida som heter Sunda Balansen.

2016

Detta är Hälsoboostens år kan man säga. Stor del av detta året lägger Sara och jag på att förverkliga vår dröm om att nå ut med vår kunskap kring kost och träning till hela landet via vår onlinetjänst. På hösten når vi 200 st Vetenskapshälsoresenärer och samarbetet med IForm fortgår.

2017

I januari tar vi med Hälsoboosten ett riktigt stort kliv och påbörjar ett samarbete med MåBra. Sara och jag bloggar dagligen på deras sida, skriver i tidningen och säljer tjänsten via deras plattform. Vi inser hur bra vi trivs ihop och vill ta ytterligare steg att jobba tillsammans och åker därför upp till Stockholm och utbildar oss till löpcoacher via The Academy. Detta innebär att Sara nu kan starta upp egna Vetenskapshälsoresenärer och att vi nu utöver viktminskning och styrka även kan börja erbjuda löpcoachning. Sara blir en större del av Vetenskapshälsan.

Vi släpper vår e-kokbok med 70 st recept och firar 250 st uppstartade Vetenskapshälsoresenärer.

Vintern 2017 startar vi upp vår egna träningsstudio och börjar erbjuda olika typer av workshops i marklyft, bänkpress, knäböj och löpning. Jag föreläser en hel del både i vår studio och ute på företag.

2018

Vi släpper vår första egna träningsresa till Hvar i Kroatien. Vi startar upp med löpcoachning på ÅF i Göteborg och håller i deras förberedelse inför Göteborgsvarvet. Sara och jag föreläser tillsammans med Susanna Kallur och Mustafa Mohammed på inspirationskvällen inför Göteborgsvarvet.

Vi påbörjar ett samarbete med Miljonlotteriet som har både Hälsoboosten och vår e-kokbok i deras vinstshop.

I september åkte vi ner med ett härligt gäng på 30 personer till Lost Villa i Kroatien och genomför vår första egna träningsresa. En upplevelse som vi alltid kommer bära med oss och absolut vill göra igen.

Vi arrangerar två event på Skårsgård, en powerweekend och ett julevent- bägge säljer slut.

Under senhösten påbörjar vi ett fantastiskt kul samarbete med FG Nordic som gör en stor hälsosatsning för sina medarbetare. Vi kör både individuell coachning och gruppträning.

Vi slår ihop Hälsoboosten och Vetenskapshälsan så att Hälsoboosten blir en tjänst hos Vetenskapshälsan.

2019

Detta året har startat på bästa sätt. Vi har redan sålt slut alla platser till årets träningsresa till Hvar i Kroatien i oktober. Nya löpargrupper är uppstartade på ÅF. Vi har även sålt 100 st platser till vårt event “STARK på in och utsida” som hålls på Falkenbergs strandbad. Detta anordnar vi tillsammans med  Wimab.

Vårt samarbete fortsätter med FG Nordic och vi påbörjar ett nytt koncept som heter “FG Nordic Group-världen runt” som är en tävling där man delar upp företaget i grupper. All typ av fysisk aktivitet premieras och vinsten är hälsosammare medarbetare.

Vi lanserar en ny hemsida och arbetar lite extra med varumärket och hela paketeringen.

Vi närmar oss 400 st Vetenskapshälsoresenärer och över 1000 st Hälsobostare, vilket känns helt fantastiskt kul.

Framtiden- visionen

Vad vill då ska ske framöver? Målet inom den närmaste framtiden är att fortsätta att kämpa för och sprida vår kunskap kring att en hälsosam och frisk kropp går att få på ett hälsosamt och hållbart sätt. Att vidareutbilda oss ännu mer och bredda vår kunskap. Att få ännu fler företag att förstå de enorma vinsterna med hälsosamma och friska medarbetare ger. Vi kommer satsa ännu mer på resor och event, bygga vidare på vår träningsstudio där vill få ännu fler att känna sig helt trygga och få möjlighet att växa och utvecklas både som person och motionär/idrottare på in och utsidan. Vi vill vidare och framåt- största målet är att hjälpa så många vi bara kan. För precis som tanken var när Vetenskapshälsan startade så gör vi den här resan ihop med dig.  Vi håller dig i handen och peppar när det behövs och pushar när det krävs.

Hos oss är du aldrig ensam utan vi når dina mål TILLSAMMANS!

Konsten att hemestra

Konsten att hemestra

Hemester är just nu ett ord på allas läppar. Att hemestra innebär att man helt enkelt har semester i närheten av hemmet. Att det nu är populärare än någonsin tror jag beror på två saker, dels att vi har den varmaste sommaren på väldigt länge, samt att vi blir mer och mer miljömedvetna. Vem har behov av att åka till varma länder när vi just nu har allt vi kan önska oss av en sommar här hemma i Sverige? Om man dessutom kan spara lite på miljön blir det ju ännu bättre.

Själv tycker jag det är genialt, jag älskar att vara hemma och hitta på mysiga saker. Vi har i år valt att inte resa någonstans utan har ägnat semestern åt att bada, segla, cykla och SUPa.

IMG_5532

Börjar man bara fundera lite så finns det så otroligt mycket kul att hitta på precis runt hörnet.  Man kan göra dagsutflykter, hoppa på cykeln och upptäcka närområdet. Det finns massor runt omkring oss som dessutom är helt gratis, saker man oftast inte hinner med under resten av året.

IMG_5571

Något som inte blivit av i år men som jag hade velat hinna med är att åka på loppissafari. Att googla upp vilka loppisar som finns i närheten och åka på fyndjakt. Jag är väldigt svag för gammaldagsporslin, gärna med blommor på :-). Tror det får bli lite loppissafari någon helg framöver.

Kram Louise

 

 

Använder du mat som muta, tröst eller hot till dina barn?

Använder du mat som muta, tröst eller hot till dina barn?

 

Att som förälder använda mat som belöning, staff, muta eller tröst är ju väldigt behändigt. Räck upp en hand ni som aldrig gjort det. Jag har definitivt gjort det. Skulle jag säga annat så skulle jag ljuga.

“Sköt er nu så blir det glass sen”  Hur praktisk är inte den egentligen? När man verkligen måste få någonting gjort.

“Äter upp alla grönsaker, annars blir det ingen efterrätt”  Man gör det ju av välvilja för deras hälsa, eller hur?

“Ät upp din mat, annars får du gå till ditt rum”  Slänga mat vill man ju inte göra? De måste ju lära sig att det man tagit till sig äter man upp, visst är det så?

Dock vill jag nu att vi alla stannar upp lite, att vi lyfter blicken. Tittar lite framåt i tiden, inte bara just nu i stundens hetta, utan många år framåt. Att använda maten på detta sätt, vad tror du att det skapar för individer? Vad skapar det för beteenden?
Ett barn som lärt sig att mat är belöning, ett barn som lärt sig att mat kan vara ett sätt att straffa sig själv på, ett barn som blir tröstad med mat – vad tror du det barnet kommer använda maten som när hen blir vuxen? Rätt lätt att räkna ut, eller hur?

Det är som gjort för att skapa ett osunt förhållande till maten, i värsta fall någon typ av ätstörning.

Men hur ska jag då få mitt barn att äta grönsaker, sitta stilla vid bordet, sköta sig och äta upp? Jag säger inte att det är lätt, men att respektera barnet, att behandla barnet som en vuxen individ med mindre erfarenhet är mitt tips. Barn har exakt samma känslor som vi vuxna, de upplever förnedring och bestraffning på precis samma sätt som oss vuxna. Det enda som skiljer är mängden erfarenhet. Vår uppgift är att guida dem i livet. Måltiden är ju i många familjer det enda tillfället då alla i familjen hinner talas vid och uppdatera sig om dagen, måltiden i sig är ett sätt att lära sig att vara social och hur man ”uppför” sig. Barn härmar oss vuxna, speglar vårt beteende. Så att uppföra sig mot barnen så som man vill att barnen ska uppföra sig mot andra, är en väldigt bra början. Inte skulle du någonsin använda något av ovanstående hot mot en annan vuxen, eller hur? Så varför gör du det då mot ditt barn?

Det är bra att stanna upp och fundera lite tycker jag. Många saker gör man på ren rutin utan att ens reflektera varför man väljer att göra det. För även om det är en enkel väg att välja att använda maten som belöning, straff, muta eller tröst så måste  det inte vara den enda riktiga vägen. Testa att göra på annat sätt och se om det sker en förändring. Försök att få måltiden till dagens höjdpunkt då man tar sig tid att lyssna, prata och verkligen se varandra och se vad som sker. Om det kan ge ditt barn ett hälsosammare förhållande till maten så kan det ju vara värt det, eller hur? Om man på köpet får en trevligare stund vid middagsbordet skulle jag säga att man inget har att förlora.

Kram
Louise

 

 

 

Trivs du på ditt jobb?

Trivs du på ditt jobb?

Jag överdriver inte om jag säger att minst 1/3 av alla nya kunder jag startar upp berättar för mig att de av en eller annan anledning inte trivs med sitt arbete. Att det är för mycket att göra, hög stress eller helt orimliga krav och förväntningar.

Om man jobbar heltid så upptar jobbet minst 9h av ens vakna tid, oftast lite mer om man räknar med resvägen. Är det rimligt att något man lägger så stor del av dagens timmar på är något man inte mår bra av? Att ens arbetssituation påverkar ens välbefinnande, ork och hälsa?

Om du frågar mig är svaret nej.

Stressen gör att man äter sämre, sover mindre och väldigt ofta prioriterar bort sin träning. Det blir en ond spiral när man slarvar med det som annars skull ge en extra energi. Det tär och det bryter ner. Om man vantrivs, om man mår dåligt, om man går runt och är stressad då kommer till slut stresshormonet kortisol slås på.

Som ett brev på posten kommer extra kilon, ökad mängd bukfett och en minskad muskelmassa.

Ungefär här brukar de söka min hjälp. Förhoppningen är att bättre kost och träning ska hjälpa dem, få dem att må bättre. För en del blir det såklart så, men för många måste man ta tag i den själva bakomliggande orsaken. Går inte att behandla enbart symptomen. Även fast du börjar träna och äta bra så kommer din arbetssituation inte att bli bättre om du inte tar tag i just den.

Jag vill som så ofta verkligen slå ett slag för vikten av att våga förändra saker du inte är nöjd med. Vill du ha det så här? Om inte, gör något åt det! Lev här och nu.

Du är skyldig dig själv att göra dit liv så bra du bara kan!

Kram
Louise