Jag kan hoppa! Nu vågar jag nästan tro att det är sant.

Inte förrän nu har jag börjat fatta hur mycket jag begränsats och anpassat mig. Att alltid gå på toa det sista innan man går hemifrån, kissa precis innan man tränar, att väldigt ofta okynneskissa oavsett om det behövs eller inte hade blivit en vana. Att undvika alla typer av hopp, tunga lyft och helst också nysningar var något jag gjorde på ren reflex.

Nu är det cirka 3 månader sedan jag genomgick min TVT-operation, från dag ett efter operationen har jag känt en enorm skillnad. Jag kan numera hoppa hopprep, studsmatta, göra jumping jacks (kissanersighopp :-)), tunga lyft och vara förkyld utan att under dagen behöva byta underkläder. Det tog rätt många veckor innan jag vågade tro att det var sant, innan jag vågade lita på att kroppen hade fått funktionen åter. Skulle säga att min livskvalité ökat något helt enormt. Jag kan numera spontant ta mig an alla olika typer av fysiska aktiviteter utan att behöva känna oro och utan att planera i förväg och anpassa mig.

Går du i tankarna att göra en TVT-operation, så tveka inte. Boka ett besök och se till att bli utredd med en gång. Gå inte och lid i onödan!

Ha det bäst!
Louise

 

Nu tar vi nästa steg- Vetenskapshälsan 2.0

Ibland blir det inte som man tänkt sig :-). För sex år sedan sa jag upp mig ifrån universitet och tanken var att jag skulle driva Vetenskapshälsan helt på egen hand. Jag ville vara själv, bestämma själv och ta ansvar för enbart mig själv. För fem år sedan träffade jag Sara och vi insåg snabbat att allt blir roligare om man är två, man delar både glädje och sorg, framgång och motgång. Tillsammans blev vi starkare och kunde bygga företaget större. Nu är det dags för nästa stora steg. Nu tänker vi växa rejält! 

Vi kommer nu starta upp Vetenskapshälsokontor och coacher runt om i landet. Vi vill att fler ska få ta del av vårt koncept, hjälpa fler att nå sina mål och få en hälsosammare livsstil.

Vi kommer redan nu börja leta efter våra nya Vetenskapshälsocoacher, är du den vi söker?

Hos oss kommer du vara en del av ett starkt varumärke med stort hjärta där man kommer sina kunder väldigt nära och verkligen känner och märker att man gör oerhört stor skillnad i folks liv. Hos oss får du även en tydlig karriär och utbildningsstege och tillgång till allt vårat väl utarbetade material. Vetenskapshälsan står för kvalité och hållbarhet inom området kost, träning och hälsa. Personligt bemötande och trygghet är något vi och våra klienter värdesätter och eftersträvar. Som coach har du därför ett ansvar och förväntan på dig att leverera en femstjärnig tjänst. Som coach hos Vetenskapshälsan måste du ha en licensiering som personlig tränare och kostrådgivare. I enskilda fall kan dessa krav frångås om likvärdig kompetens och arbetslivserfarenhet finns. 

Sänd din ansökan till info@vetenskapshalsan.se

Ha det gott
Louise och Sara

Den oegoistiska egoismen

Vad som får just dig motiverad är svårt att säga. Vad som får dig att välja en hälsosam livsstil, vet bara du. Jag kan bara ge dig verktygen och en yttre motivation, men den inre den kan du bara plocka fram och ge dig själv.

När jag sitter i samtal med mina klienter, så märks det att det för väldigt många är barnen som är den största motivatorn. Vilket jag kan förstå. För om man väl satt barn till jorden tycker jag att det är ens skyldighet att försöka öka chanserna att leva så länge som möjligt- håller du med?.

Så om inte för din egen skull, så för dina barns skull, gå till gymmet, välj lite mer grönsaker, lyft lite tyngre vikter, tacka nej till saker du vet inte är bra för dig.

Att som förälder prioritera och boka in sin egen träning i familjekalendern skulle jag säga är det mest oegoistiska man kan göra. Att visa för sina barn att det är en naturlig del av livet att man tränar är viktigt och kommer öka chanserna till att även barnen längre fram i sitt liv själva kommer träna.

Det vi investerar i nuläget i bra kost och träning kommer ge oss friska år efter pension, även om det är lång tid kvar tills dess så kommer det göra skillnad. Och vem vill inte vara en pigg mor/farförälder? En som orkar leka med barnbarnen. En som orkar putta gunga, sparka boll och bära barnbarnet på axlarna? Det vill iallafall jag!

Så bort med alla känslor och tankar att det är egoistiskt att prioritera sin egen träning, den är minst lika viktig som barnens alla sporter, aktiviteter och träningar. Så om du inte redan gör det så börja prioritera dig själv och din egen hälsa. Sätt upp en plan och boka in dina träningspass och planera in dina måltider- nu siktar vi på ett långt och hälsosamt liv!

Behöver du hjälp så finns vi här för dig!

Kram Sara och Louise

Framgångsreglerna- vad som får dig att lyckas!

Tänkte idag ge lite tips om något vi valt att kalla framgångsreglerna. Följer man dessa kommer man aldrig misslyckas :-). Kanske lite överdrivet, men de kommer absolut hjälpa dig att aldrig helt och hållet ramla av banan. 

1: Gör aldrig två dåliga matval efter varandra.

– Bara för att man “misslyckats” med en måltid, missat den, ätit för mycket, ätit något man inte borde så är dagen inte förstörd. Inte livet heller :-). En gång är ingen gång, upp på hästen igen. Se till att nästa måltid blir riktigt bra, hämta upp misstaget direkt så är det ingen fara. Dock är det bra att fundera på varför man hamnade i ett dåligt matval så man inte hamnar där igen. Men när man väl analyserat detta så bör man titta framåt och gå vidare och se till att nästa måltid blir riktigt bra.

2: Låt det aldrig gå mer än tre dagar mellan träningspassen.

– Om man bestämmer sig för att det aldrig får gå mer än tre dagar mellan sina träningspass så kommer man aldrig tappa det. Man behöver aldrig få känslan av att man börjar om, vare sig när det gäller träningsvärk eller vikter. Man får ett flyt och det kommer byggas upp en bra vana. Detta gäller ju såklart inte om är sjuk men alltid annars, oavsett om man jobbar eller är ledig.

Kram Louise och Sara

Tjugofyra timmar utan mobil- hur svårt kan det vara?

Mitt jobb innebär att jag ständigt är uppkopplad. Kontakten med mina klienter sker via sociala medier, appar och mail. Mycket energi, tid och tankar går åt nästa uppdatering, svara på kommentarer och vad som ska bli nästa blogginlägg. Även privat är jag mycket uppkopplad, stor del av min kontakt med vänner sker via messenger. Jag älskar och kommer nog alltid att föredra att kommunicera via skrift, det är helt klart mitt primära språk och därav mycket pillande på mobilen.

Vet inte hur många gånger jag fått höra att jag verkar som beroende av min mobil, att vi sitter ihop.

Tecken på beroende är följande: 

  • Jag tänker mycket på just detta
  • Jag har börjat smyga med det
  • Jag känner ett sug efter det
  • Jag har utvecklat tolerans, och behöver allt starkare doser/högre spelinsatser
  • Jag blir hög av att få ägna mig åt det
  • Jag får diverse negativa symptom, abstinenssymptom, av att inte få ägna mig åt det
  • Det inkräktar på resten av livet, arbetet, familjen, fritiden
  • Även efter långa uppehåll kan jag trilla dit igen.

Skulle inte vilja påstå att jag uppfyller alla dessa punkter men absolut att jag får som panik om jag inte vet vart mobilen är, försöker att inte visa barnen hur mycket jag faktiskt använder mobilen, blir irriterad om jag inte får lov att använda mobilen mm. Ni som följer mig vet att jag väldigt sällan bangar en utmaning. Så för att bevisa motsatsen, det vill säga att visa på att jag inte är beroende bestämde jag mig för att helt enkelt för att vara helt nedkopplad i 24h.

Sagt och gjort mellan klockan 14 -14 skulle jag vara utan mobil. Var rätt pirrig, skulle jag klara att inte fuska, skulle jag få abstinens :-).

Säger inte att det vara lätt, men betydligt lättare än vad jag hade trott. Det som kanske gjorde saken lite lättare var att jag hade massa kul inbokat. Teo och jag hade sedan tidigare en kväll inbokad på stan. Att umgås helt utan en tredje part, utan mobilerna som pockar på uppmärksamhet innebar att man började umgås på riktigt, att man gav varandra 100% uppmärksamhet. En oerhört härlig känsla som jag nästan lite glömt av. Detta kommer vi absolut göra om ofta. Nästa gång ska vi testa ett helt skärmfritt dygn hela familjen. Man kan tycka att det är galet att det ens ska behövas, men det är bara att erkänna att iaf i vår familj så är det mycket skärmar och socialaktivitet via mobiler och datorer. Tonåringarna kommer inte jubla men min förhoppning är att även de kommer inse den enorma fördelen och härliga känsla som uppstår när man ger någon sin fulla uppmärksamhet och tid-  finare gåva är svårt att ge varandra.

Ha det bäst!
Louise