by Sara Broden | Oct 29, 2022 | Hälsa, Kost, Resor, Träning
Efter tre utmanande och fantastiska dagar med vandring och MTB i norra Italien har vi nu landat hemma igen. Wow vilken resa och vilka dagar vi fick uppleva i Orobiebergen! Vi blev två gäng, ett som vandrade och ett annat som cyklade E-bikes. Många höjdmetrar och kilometrar avverkades. Vi fick både känna på oväder och strålande solsken…kanske var det just kontrasterna som fick oss att uppskatta de olika dagarna så mycket. Resan arrangerades tillsammans med “Saras Italy” där Sara som driver företaget är bosatt halva året nere i Italien och har goda kunskaper om leder och terräng tillsammans med hennes italienska kollegor. Häng med så tar vi resan i bilder och korta drag…
Vi reste på lördagen från Landvetter till Bergamo på ca 2h och 15 minuter. En smidig flygtur där vi väl nere i Italien hoppade på flygbussen in till Bergamo. Från Bergamo tog vi sen en lokalbuss på 40 minuter upp till “vattenstaden” San Pellegrino Terme. Eftermiddagen spenderades i stan med lite rundvandring och små stopp i bl.a stans egna bryggeri. Italien tillhör vår egna favorit när det kommer till mat och dryck. Självklart ville alla avnjuta en god middag med lokala råvaror och specialiteter.
Dagen därpå gav vi oss iväg med shuttle bus till vår start- byn Ornica. Oj vilket taggat gäng vi hade med oss. Trots mörka moln och en del regn så tog vi oss ca 1500 höjdmeter till fots genom små byar, snirkliga skogsvägar, åsnestigar, branta gräsklädda kullar och karga klippiga partier. Lunchen avnöt vi nere i Valtorta, en dalgång på den enda restaurangen- phuu vilken lättnad när vi såg lampornas sken och insåg att den var öppen. Det blev polenta, köttgryta, rostad blomkål, gnocchi och lokala ostar med en speciell nöthonung. Sista etappen blev tuffast för dagen. Med dryga milen i benen innan lunch så hade vi den brantaste delen kvar. Vi började i dalgången, tog oss upp till starten på skidområdet “Bobbio” och följde de tomma pisterna rakt upp. Kalla och väldigt trötta så nådde vi vid femtiden bergshotellet/Rifugot Ratti Cassin som vi skulle bo på för natten. Vårt cykelgäng hade anlänt ca 30 minuter före och var likaså rejält trötta men lyckliga. Vi möttes av en brasa, trerätters middag och skålade för en härlig start på äventyret.
Dag två på vårt bergsäventyr bjöd på en halvdag med uppehåll och bra väder. Vi passade på att vandra runt uppe på bergen och fick fantastiska vyer utan dimma. Lagom till lunch när vi återvände till hotellet så drog åskan och regnet in. Vi avnjöt ytterligare en god måltid med mycket grönt och en klassisk Carbonara. När resten av gänget kom tillbaks så höll vi, Sara och Louise i en timme med rörlighet, stretch och avslappning. För dom som ville basta så fanns det en väldigt fin relax med två olika bastu. Passade perfekt och vi alla fick chans att ladda batterierna lite extra inför sista dagen.
Vilken glädje, dag tre och solen tittade upp över bergskanten. Temperaturen steg och vi kunde packa ner regnkläder och ladda för en riktigt härlig och solig dag i bergen. Den här dagen blev helt klart den mest spektakulära och storslagna av dem alla tre. Vi tog oss steg för steg uppåt den branta bergsryggen på de smala snirkliga stigarna. Utsikten var så otroligt fin och vi stannade och tog bild efter bild men blev ständigt överraskade av nästa vy och nästa alptopp som strålade i kapp med solen. Stolta tog vi oss upp till toppen på hela 2010 meter- Boccehetta dei Mughi. Lite coolt att vi nu befann oss på en bergstopp ungefär lika hög som Kebnekaise.
Efter mellanmål och lyckoskutt så vandrade vi sakta neråt på de slingrandes bergsstigarna till dagens lunchstopp på Rifugo Nicola. Vi välkomnades av en leende gubbe som definitivt var närmare 80-90 år och öppnade upp sitt stängda ställe bara för oss (med liten förvarning att det kom 11 hungriga äventyrare). Den Italienska mannen som säkert hette Nicola ;) lagade mat och serverade och skötte allt för vår grupp. Vi blev även glatt överraskade när cykelgänget dök upp och gjorde oss sällskap. Under hela vandringen på tre dagar mötte vi inte några andra människor förutom där vi åt. Rätt häftig känsla att vara ute och vandra i naturen och verkligen vara helt ensamma. En mäktig känsla och väldigt härligt att bara vara med och i naturen fullt ut.
Sista etappen gick rakt nedåt mot dalen “Taleggio” och vi alla kunde hålla med om att det var den slitigaste delen för benen som nu var trötta. Vi tog oss igenom ännu fler vackra vyer med betande hästar, gamla stenhus, bjällrande kor, vattenfall och sömniga italienska byar. Vid “målet” mötte vår guide Claudio upp oss med sin minibuss och vi tog oss med bil tillbaks till hotellet i San Pellegrino. Så otroligt mycket att ta in och känslan hos alla var STOLT och sann GLÄDJE! Så grymma alla hade varit, vilken prestation. För större delen av gänget blev det lätt middag och en sista kaffe och croissant innan det bar av till flyget.
Kvar i San Pellegrino blev jag Sara och Kristian. Vi passade på att förlänga resan två nätter för att hinna med och testa stans lyxiga och världskända spa, QC Terme. En spavistelse har nog aldrig känts så härlig och behövande. Som vi njöööööt. Vi hade även extra tur med vädret som bjöd på solsken och ca 18 grader i skuggan. Solterassen med alla utepooler blev vår favorit. Utöver spaet blev det även lite storstadsutflykt till gamla stan i Bergamo. En riktig pärla där vi även fått tips om den godaste hemgjorda glassen…ett måste i Italien är Gelato! Betyget blev 5 glassar. Så med sol i sinnet och lycka i själen och lite trötta ben reste vi hem till Sverige.
Tack Italien för ännu en oförglömlig resa. Den hade inte varit möjlig utan vårt proffsiga team i Italien- åter igen stort TACK och på återseende.
Ps. Har du ett kompisgäng och vill att vi arrangerar en liknande resa? Tveka i så fall inte att höra av er till oss! Vi skräddarsyr upplägget och kan erbjuda vandring, MTB, klättring, vingård/provning, löpning och mycket mer.
/Sara och Louise med teamet från Italien!
by Sara Broden | Oct 24, 2022 | Hälsa, Kost, Träning
Ett härligt höstlov är snart här och vi har valt att sammanställa en lista på våra bästa tips och alternativ och med betoning på fysisk aktivitet. Vissa av dem är även helt gratis eller väldigt budgetvänliga.
- Naturreservatet Fjäråsbräcka. I reservatet finns ett populärt naturum – Naturum Fjärås Bräcka– med utställningar, aktiviteter och kafé. Du kan även gå en 1,5 kilometer lång naturstig där du får lära dig mer om bräckan och dess historia.
- Lek och gym mitt i Kungsbacka. Utanför Kungsbacka simhall finns en fin lekplats och ute gym där det går att underhålla barn i alla åldrar. Det finns även en cool skatepark för den som gillar det. Här finns det också möjlighet att grilla samt att sitta och äta.
- Badhuset. Ofta under loven så erbjuder simhallen bra deals på entré och arrangerar även olika aktiviteter för vuxna och barn. Där finns det också ofta möjlighet till relax om man känner att det är vad som behövs!
- Workshop- styrketräning för nybörjare på Vetenskapshälsan. Onsdag den 2 november klockan 9-12, pris 595 kr. Lär dig grunderna i styrketräning, framför allt med fria vikter, tillsammans med Sara under tre timmar. Riktar sig till alla från 13 år. Anmälan görs till [email protected].
- Höstmarknad. Det brukar finnas gott om marknader på hösten. I Kungsbacka, till exempel är det torghandel varje helgfri tisdag och fredag. Från cirka 9 på morgonen finns det runt 100 utställare av olika slag. Ofta finns det härliga grönsaker att handla samt lite gott att äta. Kan vara mysigt att besöka även när det inte är höstlov!
- Utegymmet i Kungsbackaskogen med korvgrillning. Förutom att Kungsbackaskogen är otroligt vacker så erbjuder den även aktiviteter för såväl stora som små. Det finns ett härligt nytt utegym för den som är träningssugen, en stor lekplats med bra grillplatser och en fin frisbeegolfbana.
- Stättareds 4H Gård. På Stättareds Gård kan ni träffa hästar, kossor, kaniner, höns, grisar, får och getter. Här finns ett vandrarhem där även familjer med hund är välkomna. På alla skollov är gårdens lilla café öppet, då går det även att åka häst och vagn och prova ponnyridning.
Vill ni passa på att även ta med god fika eller lunch så läs vårt tidigare blogginlägg med nyttiga mellanmålstips HÄR!
Ha en skönt höstlov och passa på att njut ordentligt!
/Annica
by Sara Broden | Oct 19, 2022 | Hälsa, Träning, Vetenskapshälsoresan
Dags för en ny rapport från Robert Starman som nu kommit två månader långt på sin “Vetenskapshälsoresa”. Häng med så får ni hans senaste uppdatering.
”Ytterligare en månad har passerat nu. Nu börjar matrutinerna sitta nästan utan ansträngning och träningspassen blir inte bara av. De ses fram emot! Inte alltid blir det som det önskas. För livet har en sällsynt förmåga att bjuda på överraskningar där det relativt lilla utrymmet i livspusslet försvinner abrupt och skoningslöst.
Men…. Helgen som gick var vi på fotbollscup i vackra Örebro där en av våra söner spelade. Veckans två pass blev inte av som planerade. Men vi lyckades få till ett andra pass på fredagkväll, efter ankomst till hotellet, där vi sen lämnade gymmet ca 22.00. Inte optimalt. Men det blev av! Träning som blir av är så bra! Sannolikt den bästa!
Vågen har berömt mig lite till även om viktfallet bromsat in ganska skarpt. Men känslan inuti kroppen är mycket bra. Även utanpå kroppen gjorde jag en väldigt positiv reflektion kring mina lår och ljumskar där jag märker att mycket ”gubbfett” försvunnit. Omfånget runt midjan har även det blivit justerat. Att känna sig stark och vara en sunt ätande och tränande människa är en ynnest!
/Robert
by Sara Broden | Sep 29, 2022 | Sara, Träning, Vetenskapshälsoresan
10 mil, 100 kilometer eller 100 000 meter!!! Ja du läste rätt…Jag, Sara kommer den 1 oktober börja en alldeles galen och lång resa för att träna kroppen att orka och springa 10 mil i sträck. Jag har bestämt mig för att på 10 månader göra en helhjärtad satsning. Jag har redan fått frågan och lär få den många gången- Varför vill man springa 10 mil? Vad är egentligen vitsen med ultra? Vilka personer kommer ens på tanken att springa så långt? Häng med så ska jag berätta om mitt MÅL och mitt VARFÖR!
Pappa inspirerade mig
Jag vet inte riktigt när det började, men redan som liten älskade jag att titta på äventyrliga filmer och satte själv upp lekar och spännande utmaningar som var lite för svåra för att klara av. Jag samlade alltid på resemagasin och lusläste dom från pärm till pärm och drömde mig bort till andra sidan jordklotet på coola resor. Jag ville ut i världen och uppleva äventyr och träffa nya människor. Min pappa var nog lite av en äventyrare, han hade ständigt en ny utmaning på gång. Självklart följde jag med och beskådade hans äventyr, vissa gjorde vi tillsammans. Han hoppade bungy jump, tog flygcertifikat, hoppade fallskärm, körde alla tänkbara motorcyklar, vi “backpackade” i Asien och tog dykcertifikat. Under min uppväxt så gjorde vi ofta olika typer av små expeditioner med tält, cykling, kanot mm. runt om i Sverige. Att vara närvarande i naturen och utmana sina gränser har liksom varit en del av min barndom. Jag minns även när Expedition Robinson släpptes 1997, jag var som besatt av programmet och kunde inte tänka mig ett bättre program där man både fick äventyret, tävlingen och den tuffa utmaningen som pressade deltagarna att klara både det psykiska och fysiska momentet.
På sommarlovet mellan 8:an och 9:an så åkte jag för första gången iväg själv. Det blev en 3 veckor lång språkresa istället för konfirmation. Efter det så öppnades en ny värld för mig. Jag hittade sen nya sätt att få resa trots min unga ålder och utan direkt någon sparkassa. Året därpå sökte jag jobb som au pair i London och spenderade större delen av sommarlovet där på egen hand. Efter det så hade suget för att resa blivit så stort så jag åkte sommaren därpå till Grekland för att ta jobb på en nattklubb och hotell som bartender och servitris. Pappa hälsade på vart jag än åkte i världen och stöttade mig till 100%, jag tror faktiskt att han själv fick uppleva lite äventyr genom mig.
När det värsta händer
Jag utbildade mig och jobbade extra inom träningsbranschen. Efter dessa åren så fortsatte äventyren och tog mig på olika inköpsjobb och resor runt om i världen. Men vid 26 års ålder blev jag mamma och livet vände, både på gott och ont. Det blev andra prioriteringar och jag fick nästa barn tätt därpå. Åren som följde blev tuffa och kantades mycket av att överleva snarare än att leva. Min dotter fick cancer, en hjärntumör, sen en stroke efter det med efterföljande skador och förlamning. Det blev mängder med cellgifter, operationer och timmar på sjukhus. Min mamma fick även under den här perioden cancer och genomgick operationer och behandlingar. Dessvärre klarade hon sig inte. Min dotter Alice kämpade på med den starkaste livskraften man kan tänka sig. Mot alla odds lärde hon sig gå och tala igen och var modigare än de flesta barn. Åren gick och vi började få tillbaks “livet” och “hoppet” mer och mer. Alice fick återfall och det blev en ny tuff omgång. Jag startade under dessa åren upp insamlingar, utmaningar, flera välgörenhetsprojekt och event. Ju äldre Alice blev desto mer engagerad blev även hon. Vi sprang flera lopp tillsammans, hon i rullstol med pom poms och jag puttandes på rullstolen. Hon älskade det…
Första mötet med Vetenskapshälsan
2014 kom jag i kontakt med Vetenskapshälsan när jag behövde hjälp att ta mig uppåt och framåt igen. Åren bakom mig hade kostat mycket på både psyke och hälsa. Louise blev min “räddare i nöden”. Från den dagen då jag klev in i hennes rum som kund nr 6 så har våra vägar gått parallellt genom livet. Vi började ganska snart där efter att samarbeta och driva företag ihop. Jag utbildade mig till löpcoach, personlig tränare, kostrådgivare och hälsocoach. Vi blev mer och mer ett team som glödde tillsammans. Vi båda var nog lika glada över varandras driv och nyfikenhet på livet.
Separation
Några år senare kom nästa stora “kris” eller livsförändring. Jag valde att separera med min dåvarande sambo och pappa till barnen. Livet gick in i ytterligare en ny fas och öppnade dörrar till helt nya platser och nya äventyr. Att lämna tryggheten och kärnfamiljen är inget lätt beslut, men ett måste för att man i vissa fall ska få växa, bubbla och leva fullt ut. Det krävs mod, för i dessa stunder är man inte alltid stark.
Igenom varje kris i livet så har på något sätt motgångarna byggt pannbenet lite tjockare och det där inre drivet och glöden om att leva fullt ut varje dag blivit starkare. Jag har varit långt ner på botten och jag vill inte hamna där igen. Jag har sett när människor brytas ner och inte har kraft att ens stå på sina egna ben. Jag har tvingats stå bredvid när mina närmsta familjemedlemmar får ta emot cellgifter och smärta så stark att inte ens morf hjälpte. Deras önskan har varit att leva, vara starka nog att kunna göra det som dom älskar mest i livet. Jag tänker inte låta dagarna passera utan att leva fullt ut. För mig är livet ett äventyr som ska upplevas. Jag vill vara med om spännande möten med människor som sätter nya perspektiv på livet och dela deras erfarenheter.
Att våga
Att utmana sig själv, kroppen och kanske mest av allt sinnet gör att vi utvecklas. Det är först när vi vågar testa nya saker som vi faktiskt växer. För mig är alla typer av utmaningar något som lockar mig. Och med facit i hand så har just alla upplevelser som varit en kombination av skräckblandad förtjusning varit de tillfällen i livet som jag minns och ser tillbaka på med glädje.
Att sätta upp ett tydligt mål ger mig driv och bränsle till att nå just nya plaster och upplevelser. Det värsta som kan hända är att man får kliva av, men då har man i alla fall testat och fått en ny erfarenhet.
Löpningen har varit min terapi
Att springa har för mig varit en form av terapi genom alla motgångar. (Lyssna gärna på Maratonpodden med Petra Månström där jag berättar om min resa och hur jag hittat motivationen genom bl.a löpningen) Men vad händer när man måste umgås med sig själv så pass många timmar som ett ultralopp kräver? Hur hanterar man smärta i kroppen och hur starkt psyke krävs egentligen för att springa 10 mil? Jag är så sjukt nyfiken på att testa mina gränser och att påbörja nästa äventyr. LET´S DO THIS!
/Kramar Sara
by Sara Broden | Sep 7, 2022 | Hälsoresan, Kost, Träning, Vetenskapshälsoresan, Viktminskning
Dags att hälsa på hemma hos familjen Starman andra veckan på deras “Vetenskapshälsoresa”. Den här veckan är det Kristin själv som ger oss en uppdatering. Häng på, det här är verkligen så häftigt att få följa!
-Även om vikten inte är det avgörande på den här hälsoresan så är det förföriskt att ställa mig på vågen och nästintill dagligen granska utvecklingen. Känner du igen dig? Efter en hel vecka med stora omställningar i kost, träning och vattenintag tänkte jag för mig själv att det säkert skulle märkas minst 1 kg. Det gjorde det inte. Jag var snarare upp två hekto. Jag intalade mig själv att det säkert var en massa muskelmassa som tagit plats i min kropp och som bekant väger mer än fett. Det var troligtvis inte heller sant. Men det kändes lite bra.
“En förändring leder till flera”
Nu däremot två veckor in i programmet har 2 kg försvunnit från vågens display och då rimligtvis även från min kropp. Jag känner att mitt midjemått har minskat och jag är fastare i kroppen. (Iallafall rumpan, konstaterar Robert, som ändå får anses vara en pålitlig källa i detta fall. 😉)
Maten går över förväntan och träningspassen är lätta att följa och genomföra oavsett om jag är hemma, på gym eller på resande fot. Appen är smidig. Den visar tydligt vad som ska göras och hjälper till att hålla tiden. Det har till och med blivit lite roligt att träna samt att det har blivit ett simpass och några extra promenader på köpet nu när ångan ändå är uppe. Precis som jag ser hos egna klienter, en förändring leder till flera. Momentum. Det känns fint.
“Det finns inga förbud”
Helgerna är väl det svåraste. Godis och sötsaker är så rotat i vår helgrutin och jag ÄLSKAR punchpraliner. “Det finns inga förbud” har Louise och Sara sagt så jag unnar mig men bara det jag verkligen vill ha och som verkligen är gott! Det är en liten förändringen men stor skillnad mot okynnesätandet jag annars lätt hamnar i vid tristess, stress eller sociala tillställningar.
Riktlinjerna för kosten är i övrigt sjukt enkla men förberedelserna avgörande. Utan våra förbereda bunkar med råkost, tillagat protein och kolhydrater i kylen hade vi både haft blodsockerfall och matslarv. Nu märker jag knappt av att jag har en “diet”. Det är mycket att äta och gott.
Mitt nästa inlägg är om ca fyra veckor och min stilla förhoppning är att då kunna rapportera om vart fyra (eller kanske fyra NYA) kilon tagit vägen. Tills dess:
En dag.
En måltid.
Och ett träningspass i taget. 👊🏻✨
//Kristin
by Louise | Apr 19, 2022 | Hälsa, Louise, Träning
Det är ta mig tusan ingen som helst rättvisa!
Min familj består av min man och våra två söner på 14 respektive 17 år. Jag lever med tre män, jag äter tillsammans med tre män. Detta ger mig dagligen en insyn i hur mycket mer de kan och behöver äta jämfört med mig.
En genomsnittlig man förbrukar cirka 500 kcal mer än en genomsnittlig kvinna, per dag. Det motsvara en middag extra per dag i kalorier. En man kan alltså äta en hel 100 grams chokladkaka mer per dag än en kvinna, utan att gå upp i vikt!
Om vi gör ett litet räkneexempel så skulle detta då innebära 500 kcal x 365 dagar = 182 500 kcal per år. Detta motsvarar teoretiskt en viktuppgång på 26kg.
Skulle jag äta precis som min man äter för att bibehålla sin vikt, då skulle jag gå upp 26 kg.
Det är ta mig tusan ingen rättvisa 🙂.
Känslan som vi kvinnor kan ha, att vi går upp i vikt bara av att titta på maten, den är om inte sann så ändå inte helt en fantasi. Jag som äter många av veckans måltider tillsammans med mina killar, jag får vara noga med portionsstorleken och mättnadskänslan, för det är annars lätt att äta i kapp med dem av bara farten.
Förklaringen till denna skillnaden i energiförbrukning är till stor del testosteronet som ger männen en högre muskelmassa. För oss kvinnor är det tveklöst så att styrketräning och byggande av muskelmassa är extra viktigt för att kunna ha i närheten lika gott liv som männen kan ha. Varje extra kilo muskelmassa gör stor skillnad i vår energiförbrukning.
Så har du svårt att motivera dig till styrketräning? Här har du en anledning GOD som någon 🙂💪
/Louise
