fbpx

Efter tre utmanande och fantastiska dagar med vandring och MTB i norra Italien har vi nu landat hemma igen. Wow vilken resa och vilka dagar vi fick uppleva i Orobiebergen! Vi blev två gäng, ett som vandrade och ett annat som cyklade E-bikes. Många höjdmetrar och kilometrar avverkades. Vi fick både känna på oväder och strålande solsken…kanske var det just kontrasterna som fick oss att uppskatta de olika dagarna så mycket. Resan arrangerades tillsammans med “Saras Italy” där Sara som driver företaget är bosatt halva året nere i Italien och har goda kunskaper om leder och terräng tillsammans med hennes italienska kollegor. Häng med så tar vi resan i bilder och korta drag…

Vi reste på lördagen från Landvetter till Bergamo på ca 2h och 15 minuter. En smidig flygtur där vi väl nere i Italien hoppade på flygbussen in till Bergamo. Från Bergamo tog vi sen en lokalbuss på 40 minuter upp till “vattenstaden” San Pellegrino Terme. Eftermiddagen spenderades i stan med lite rundvandring och små stopp i bl.a stans egna bryggeri. Italien tillhör vår egna favorit när det kommer till mat och dryck. Självklart ville alla avnjuta en god middag med lokala råvaror och specialiteter.

Dagen därpå gav vi oss iväg med shuttle bus till vår start- byn Ornica. Oj vilket taggat gäng vi hade med oss. Trots mörka moln och en del regn så tog vi oss ca 1500 höjdmeter till fots genom små byar, snirkliga skogsvägar, åsnestigar, branta gräsklädda kullar och karga klippiga partier. Lunchen avnöt vi nere i Valtorta, en dalgång på den enda restaurangen- phuu vilken lättnad när vi såg lampornas sken och insåg att den var öppen. Det blev polenta, köttgryta, rostad blomkål, gnocchi och lokala ostar med en speciell nöthonung. Sista etappen blev tuffast för dagen. Med dryga milen i benen innan lunch så hade vi den brantaste delen kvar. Vi började i dalgången, tog oss upp till starten på skidområdet “Bobbio” och följde de tomma pisterna rakt upp. Kalla och väldigt trötta så nådde vi vid femtiden bergshotellet/Rifugot Ratti Cassin som vi skulle bo på för natten. Vårt cykelgäng hade anlänt ca 30 minuter före och var likaså rejält trötta men lyckliga. Vi möttes av en brasa, trerätters middag och skålade för en härlig start på äventyret.

Dag två på vårt bergsäventyr bjöd på en halvdag med uppehåll och bra väder. Vi passade på att vandra runt uppe på bergen och fick fantastiska vyer utan dimma. Lagom till lunch när vi återvände till hotellet så drog åskan och regnet in. Vi avnjöt ytterligare en god måltid med mycket grönt och en klassisk Carbonara. När resten av gänget kom tillbaks så höll vi, Sara och Louise i en timme med rörlighet, stretch och avslappning. För dom som ville basta så fanns det en väldigt fin relax med två olika bastu. Passade perfekt och vi alla fick chans att ladda batterierna lite extra inför sista dagen.

Vilken glädje, dag tre och solen tittade upp över bergskanten. Temperaturen steg och vi kunde packa ner regnkläder och ladda för en riktigt härlig och solig dag i bergen. Den här dagen blev helt klart den mest spektakulära och storslagna av dem alla tre. Vi tog oss steg för steg uppåt den branta bergsryggen på de smala snirkliga stigarna. Utsikten var så otroligt fin och vi stannade och tog bild efter bild men blev ständigt överraskade av nästa vy och nästa alptopp som strålade i kapp med solen. Stolta tog vi oss upp till toppen på hela 2010 meter- Boccehetta dei Mughi. Lite coolt att vi nu befann oss på en bergstopp ungefär lika hög som Kebnekaise.

Efter mellanmål och lyckoskutt så vandrade vi sakta neråt på de slingrandes bergsstigarna till dagens lunchstopp på Rifugo Nicola. Vi välkomnades av en leende gubbe som definitivt var närmare 80-90 år och öppnade upp sitt stängda ställe bara för oss (med liten förvarning att det kom 11 hungriga äventyrare). Den Italienska mannen som säkert hette Nicola ;) lagade mat och serverade och skötte allt för vår grupp. Vi blev även glatt överraskade när cykelgänget dök upp och gjorde oss sällskap. Under hela vandringen på tre dagar mötte vi inte några andra människor förutom där vi åt. Rätt häftig känsla att vara ute och vandra i naturen och verkligen vara helt ensamma. En mäktig känsla och väldigt härligt att bara vara med och i naturen fullt ut.

Sista etappen gick rakt nedåt mot dalen “Taleggio” och vi alla kunde hålla med om att det var den slitigaste delen för benen som nu var trötta. Vi tog oss igenom ännu fler vackra vyer med betande  hästar, gamla stenhus, bjällrande kor, vattenfall och sömniga italienska byar. Vid “målet” mötte vår guide Claudio upp oss med sin minibuss och vi tog oss med bil tillbaks till hotellet i San Pellegrino. Så otroligt mycket att ta in och känslan hos alla var STOLT och sann GLÄDJE! Så grymma alla hade varit, vilken prestation. För större delen av gänget blev det lätt middag och en sista kaffe och croissant innan det bar av till flyget.

Kvar i San Pellegrino blev jag Sara och Kristian. Vi passade på att förlänga resan två nätter för att hinna med och testa stans lyxiga och världskända spa, QC Terme. En spavistelse har nog aldrig känts så härlig och behövande. Som vi njöööööt. Vi hade även extra tur med vädret som bjöd på solsken och ca 18 grader i skuggan. Solterassen med alla utepooler blev vår favorit. Utöver spaet blev det även lite storstadsutflykt till gamla stan i Bergamo. En riktig pärla där vi även fått tips om den godaste hemgjorda glassen…ett måste i Italien är Gelato! Betyget blev 5 glassar. Så med sol i sinnet och lycka i själen och lite trötta ben reste vi hem till Sverige.

Tack Italien för ännu en oförglömlig resa. Den hade inte varit möjlig utan vårt proffsiga team i Italien- åter igen stort TACK och på återseende.

Ps. Har du ett kompisgäng och vill att vi arrangerar en liknande resa?  Tveka i så fall inte att höra av er till oss! Vi skräddarsyr upplägget och kan erbjuda vandring, MTB, klättring, vingård/provning, löpning och mycket mer.
/Sara och Louise med teamet från Italien!