by Louise | Oct 30, 2017 | Frukost, Mellanmål, Recept
Idag har vi varit ute och plocket in de sista äpplena ifrån trädgården. Få saker som är så härliga som att skörda frukt och grönsaker som man själv odlat. Smakar alltid lite extra gott tycker jag :-).
En del av den frukt vi plockade in är angripen av fåglarna eller hade fallskador. Men istället för att slänga alla dessa äpplena så är mitt tips att du istället skär bort den skadade delen och lägger resten av äpplet på en plåt i ugnen. Sätt ugnen på 100 grader och låt äpplena bli helt mjuka, brukar ta ca 1,5 timme. Låt dem svalna och pressa dem sen i potatispressen till äpplemos. Det blir ett ljuvligt sött och gott mos som passar utmärkt på gröten eller melliskvargen.
Moset klarar sig ca 1 vecka i kyl och går utmärkt att frysa in.
Ät och njut
Louise
by Louise | Oct 23, 2017 | Louise
Jag är väldigt måldriven. Sätter upp mål med det mesta jag företar mig och ser till att nå målet. Jag får en kick av att uppnå mål och det driver mig framåt.
För mig är det viktigt med mål. Det hjälper mig med drivkraften och motivationen i min träning. Utan mål blir jag som lite vilsen. Just därför ska jag under en period testa att utmana mig själv och träna helt utan prestation. Att bara göra det jag för dagen har lust för, det som kroppen känner för och helt utan ett direkt syfte och mål. Att bara träna för att det är roligt och lustfyllt och inte för att förbättra eller prestera något.
Att jag vill testa detta är för jag överlag är så dålig på att njuta av mina mål, när jag uppnått dem har jag direkt blicken höjd och satt på nästa mål och nästa och nästa osv…
Jag vill öva mig på att njuta mer av andra saker så som hur kroppen känns, energin på passet, glädjen och gemenskapen. Lägga fokus på annat än bara prestationen.
Genom att inte bara ha sikte på att uppnå nya mål, nya personbästa och tyngre vikter är min förhoppning att detta kommer ge mig en ny typ av drivkraft och motivation i min träning.
Kram
Louise
by Louise | Sep 29, 2017 | Träning
Tidigare i dag släppte Styrkelabbet ett inlägg kring ämnet “Styrketräning ger kvinnor en mer positiv kroppsuppfattning” I inlägget har de sammanfattat en systematiska litteraturöversikt där 11 studier ingick. Översikten visade på att i åtta av de elva studierna hade styrketräningen haft en statistiskt signifikant positiv effekt på kroppsuppfattningen. Detta fick mig att tänka på en kund jag hade i veckan.
När jag träffade henne första gången var hon ganska så lågmäld och bad nästan om ursäkt för sin egen existens. Hon berättade att hon mer eller mindre hela sitt liv har försökt gå ner i vikt och detta var målet även denna gången. Efter 3 månader träffades vi igen och hela hennes utstrålning var annorlunda. Hon kände sig piggare, tajtare och starkare. Vågen visade minus och hon var väldigt nöjd med det resultatet. Fortfarande var vikten hennes huvudfokus.
När vi ses efter ytterligare 3 månader har inget skett på vågen, den visar samma som vid tidigare besök. Men nu efter 6 månader är det som att jag har en helt annan person framför mig. Hon liksom äger rummet och utstrålar styrka. Hon är stolt och har en starkare självkänsla. Avsaknaden av viktminskning är inget som bekommer henne, hon är istället supernöjd med att ha blivit så mycket starkare. Blivit av med värk och fått en massa ork och energi.
Hon har nu insett vinsten med att äta tillräckligt med mat. Tidigare låg hon på ett mer eller mindre konstant kalorieunderskott på vardagarna och överåt på helgerna. Detta gjorde att hon för det mesta kände sig trött och sliten. Nu när hon ger kroppen det den behöver så kan hon prestera på ett helt annat sätt. Hon är nu tajtare, starkare och kan utföra allt hon vill i sin vardag. Hon har gått ifrån att straffa sig själv för saker hon ätit, att träna för att förbränna till att äta för att orka träna. Ifrån att ha varit svag och orkeslös (av för lite mat) är hon nu stark, pigg och fylld av energi. Att styrketräningen haft positiv effekt på kroppen men kanske ännu mer på hennes självbild och självuppfattningen blir väldigt tydligt.
Relativt ofta är jag med om kunder som revidera sina mål att uppnå en viss vikt (alltid lägre än den befintliga) när de märker av effekten av en starkare kropp. När de väl får smaka på känslan av att ha en mer kapabel kropp, en fastare kropp, en kropp som man kan prestera med, då blir vikten sekundär. Vinsterna med styrketräning är många och jag vill påstå att fysiskt starka kvinnor vågar ta större utrymme även utanför gymmet och att man inte i lika stor utsträckning låter sig bli trampad på eller förminskad. En starkare kropp ger ett starkare psyke helt enkelt.
Summa summarum; sluta noja, börja lyfta, bli stark och fucking awesome.
Trevlig helg på er
Louise
.
by Louise | Sep 15, 2017 | Frukost, Mellanmål, Recept
Detta brödet är min räddare i nöden. Funkar som både frukostmacka, mellanmål (tillsammans med en frukt), pizzabotten och hamburgebröd.
Recept:
- 6dl havregryn, mal till mjöl
- 3dl keso
- 3ägg
- 2tsk bakpulver
- lite salt
Gör så här:
Mal/mixa havregrynen till mjöl (måste inte vara helt malt). Blanda i bakpulver och salt. Tillsätt äggen och keson och blanda. Lägg ut 6st bollar på bakplåtspapper, platta till lite om man vill. 225C i 20 min ungefär.
by Louise | Aug 16, 2017 | Vetenskapshälsoresan
Jag har alltid gillat att vara fysiskt aktiv. Varit hästtjej sedan barnsben, haft egna hästar och jobbat mycket i stall, så jag vet vad funktionell styrka kan innebära :-) Första gången jag tog klivet in på ett gym var jag över 25 och fastnade direkt, och har tränat från och till sedan dess. Jag har dock haft svårt att få någon egentlig struktur på det, följt diverse träningsprogram och visst har jag märkt förändringar (särskilt i början) men inte på något sätt revolutionerande. Lyckats hålla en bra träningsrutin något halvår i stöten men träningen har aldrig blivit en sådan självklar del av mitt liv att jag bara har hoppat på igen efter tex en längre förkylning utan pauserna har blivit lite för långa och uppstarten lite för trög varje gång. Efter min graviditet tog det lång tid att komma i form igen, men jag kom till slut igång ok med både träning och löpning. Graviditetskilona började trilla av, kosten var ok men trots att jag räknade kalorier till leda planade även viktminskningen ut. Tillslut nådde jag en punkt där jag kände att jag inte kunde komma längre på egen hand, jag var tvungen att välja – antingen tar jag hjälp och satsar fullt ut på att få styr på träning och mat, eller så fortsätter jag på halvfart och får resultat därefter.
Eftersom jag själv är akademiker och naturvetare, och kan min beskärda del om anatomi, fysiologi och näringslära (även om jag då haft svårt att omsätta de teoretiska kunskaperna i praktiken), så var det väldigt viktigt för mig att hitta en PT som var seriös och kunnig, på riktigt. Det kryllar av PTs och coacher både online och på gymmen och jag har svårt att ta någon på allvar som gått en femveckorskurs och kan mindre om nutrition än vad jag själv gör, än mindre vill jag ge den personen mina pengar. Därför föll valet på Louise och Vetenskapshälsan – för Louises gedigna kunnande och forskarbakgrund, men också förmåga att konkretisera och förklara, vilket är minst lika viktigt – själv har jag till exempel bra koll på makronutrienterna och dess omsättning i kroppen men det visade sig att jag ändå inte visste hur man sätter ihop en måltid på ett optimalt sätt förrän Louise förklarade det för mig.
Sedan jag började träna och äta efter Louises råd i vintras så har det hänt mer med min kropp än under alla år som jag tränat på egen hand. Jag har blivit starkare i vardagen – jag kan nu bära hem tunga kassar utan att få ont i axlarna, och orkar dansa med sonen på gräsmattan tills det är han som blir trött. Jag har lärt känna min kropp på ett nytt sätt – jag vet att jag kan pusha mig själv att göra saker jag inte trodde jag kunde. Löpning har inte ingått i det schema jag fått av Louise, ändå har jag satt flera personliga rekord i löpningen under denna tid, vilket jag till stor del har träningen att tacka för. Jag har gått ner några kilo i vikt och minskat några centimeter i midja och höft – inte så mycket som jag från början ville, men en annan konsekvens av denna resa är att jag numer uppskattar min kropp mer, vilket gör att de centimetrar som är ”kvar” inte stressar mig. Jag är starkare i träningen – första gången jag gjorde Louises tester klarade jag fyra armhävningar på fötter, på raken – för drygt två månader sedan var det 19 och om två veckor är det dags för nästa eldprov. Jag mår bra, känner mig hel, energifylld, fin, glad – allt det som träning ju gör med en, men jag hade inte uppnått samma resultat utan hjälp. Och – jag har inte varit rejält sjuk sen i julas, trots småbarn på dagis, jag som alltid haft ett par rejäla förkylningar varje höst och vår. Det kan vara en slump, men man vet aldrig…
Jag ska snart fortsätta på egen hand men det skrämmer mig inte – snarare tvärt om, jag vet att jag aldrig kommer överge min ”nya” livsstil. Jag har struktur, rutin, träningsglädje på ett sätt jag inte hade kunnat skaffa utan Louises hjälp – men som jag känner mig stark nog att upprätthålla själv. Jag har fått in träningen som en självklar rutin, och trixar till luckor i tidspusslet – tidiga mornar, träning i lekparken med sonen, springa hem från utflykten när resten av familjen cyklar eller åker spårvagn, osv. Detta är ingen diet jag gått på, det är inget träningsprogram inför en tävling – det är en livsstil och nu har jag gjort det till min livsstil, och gör mitt bästa för att även göra det till min sons livsstil. Resan fortsätter!
