by Louise | Dec 19, 2014 | Vetenskapshälsoresan
Marie har nu varit resenär på sin Vetenskapshälsoresa i 5 månader, under denna tiden har hon inte en enda gång räknat kalorier eller vägt sin mat. Det är inget man måste för att gå ner i vikt och något jag helst inte vill att kunderna gör. Att hela tiden mäta och väga kan många gånger leder till ett osunt förhållande till maten. Jag vill istället att de lära sig att lyssna på kroppens olika signaler, att äta när man är hungrig och sluta äta när man inte är hungrig länge (inte äta tills man är mätt, då det är lätt att man istället överäter och blir proppmätt, det är en stor skillnad).
En Vetenskapshälsoresa går ut på att lära sig att äta på ett medvetet sätt. Att lära sig att äta sådant som kroppen behöver för att må bra och som gör den stark, att äta regelbundet och ge kroppen den näringen den behöver för att man ska orka träna och fungera i sin vardag. Att det man äter ska vara 100% bra för kroppen eller 100% njutning och att strunta i allt däremellan. Det handlar också om att träna så man bli stark och orkar allt man vill, att bygga muskler för en välfungerande kropp som med en ökad muskelmassa har en ökad förbränning i vila. Det är vad en Vetenskapshälsoresa handlar om.
När jag träffade Marie för ca 8 veckor sedan så hade hon själv upp satt upp ett nytt delmål- hon ville gå ner ytterligare 5 kg fram till jul. Min första tanke var att det nog kommer bli svårt. Dels för att hon hade gått ner mycket i vikt på relativt kort tid samt att innan jul ligger december månad. Inte den lättaste månaden att gå ner i vikt på. Men trots december månad, trots en kortare förkylning och trots en ofrivillig vilovecka pga av en ond rygg har Marie gått ner 16 kg (och samtidigt byggt upp och ökat sin muskelmassa), minskat 9 cm i midjan och 11.5 cm över höften och faktiskt nästan gått ner sina 5 kg (4,6 kg) innan jul. Marie har ett driv och en vilja som kommer göra att hon kommer nå sina mål. Det gäller att bestämma sig och sen genomföra. Att sätta upp små delmål med sikte på slutmålet. Att ha tålamod och inte ge upp bara för att det ibland går lite långsammare än man tänkt sig.
by Louise | Dec 10, 2014 | Louise
Den 10 december är ju som ni säkert vet Nobeldagen. Nobelpriset är det finaste priset man som forskare kan tilldelas. Jag älskar att titta på Nobelfesten, att kika på alla vackra kläder och höra alla fina tal ifrån pristagarna.
Jag brukar skoja om att jag är för gammal för att komma på en ny upptäckt, som jag ska hinna få Nobelpriset för innan jag är för gammal för att hinna ta emot det. Man bör komma på sin upptäckt innan 30år om man ska hinna få det innan man dör ;-) Dessutom har jag statistiken emot mig då jag är kvinna. Mina chanser att få Nobelpriset i fysiologi och medicin är ju inte så stora med tanke på att endast 11 av de 207 personerna som hittills tilldelats priset är kvinnor.
Jag är mycket nöjd med årets pristagare inom fysiologi och medicin som ju tilldelats May-Britt Moser (tillsammans med Edvard Moser och John O´Keefe), kvinna, relativt ung och norsk. Mycket kul! Hoppas det kan bli många fler kvinnor framöver.
Det närmaste jag har varit Nobelpriset är genom ett handslag med Arvid Carlsson som fick Nobelpriset i fysiologi och medicin år 2000 för sina “”upptäckter rörande signalsubstanser i nervsystemet“. Jag träffade honom för några år sedan när han föreläste på Göteborgs Universitet. Han är en man med stark karisma som utstrålade styrka och energi. Väldigt kul att han var Professor på GU.
Någon Nobelfest har det inte blivit men däremot den Nobelfest-liknande Doktors promotionen. Det är en akademisk ceremoni då doktorsgraden utdelas av en promotor. Det är väldigt högtidligt, vackra kläder och många latinska fraser ;-) Efter själva ceremonin är det middag med fina tal och fest med dans.
Som ni ser på bilden ovan så tyckte jag att det var en väldigt kul upplevelse och det närmaste Nobelfesten jag tror att jag kommer komma ;-). 50 år efter att man disputerat blir man Jubeldoktor och får åter delta i doktors promotionen, jag kommer då vara 81 år, ser mycket fram emot detta ;-).
by Louise | Dec 2, 2014 | Kost
Att ge någon en hälsosammare livsstil, som på lång sikt kan ge ett längre liv, svårslagen julklapp skulle jag säga;-)
Ge bort en Vetenskapshälsoresa till någon som du vill ge en hälsosam start på det nya året, du kan välja 3, 6 eller 12 månader. Första månadsavgiften dras det datum man valt att startat abonnemanget.
Bokar man 12 månader innan den 24/12 så får man första månaden gratis.
Boka på [email protected]
by Louise | Nov 21, 2014 | Vetenskapshälsoresan
Nästan fyra månader in på min Vetenskapshälsoresa drabbades jag förra veckan av min första riktigt stora motgång. Mitt när jag var inne i upploppet på maxstyrkan och lade på tyngre och tyngre vikter tog det plötsligt stopp. Ryggen sade till och av ett par allt för tunga övningar dök en gammal åkomma upp, som historiskt sett har parkerat mig i en vecka åt gången. Med rörelsemönster som en sengångare och smärta vid minsta lilla steg ordinerade Louise en veckas vila från träningen.
Mitt löfte till mig själv var att istället sköta maten exemplariskt, men så katten heller att de funkade när jag snart började tycka riktigt synd om mig själv. Så allt som allt var förra veckan inte någon riktig hälsosuccé. Men som de säger, det som inte dödar dig gör dig starkare. Nu är jag tillbaka på gymmet och kände mig stark i musklerna och OK i ryggen.
Lite butter är jag över att ha blivit tillbakaskickad till grundträning två veckor för tidigt, men jag ska väl uthärda det också. Bäst av allt är att jag blev så trött på att se mitt eget ömkliga matbeteende förra veckan, så nu har jag fått en nystart på kosten igen. Pepparkakorna är uppätna och ersatta med kvarg och frysen full av stora smarriga blåbär. Nu är målet att nå halva mitt viktmål till jul, så det vill sig till att skippa slarvätandet ytterligare fem kilo ska bort innan julskinkan står på bordet.
by Louise | Nov 18, 2014 | Vetenskapshälsoresan
Nu har jag i tre månader levt ett sundare liv och ändrat mina vanor. Jag har tyvärr varit sjuk i omgångar samtidigt som jag rest väldigt mycket. Varit i Verona, London och Spanien på fyra veckor. Under den perioden har det varit svårare med de bra matvanorna. Jag har försökt välja de bättre alternativen. Det har dock blivit mycket 100% njutning. Känns skönt att vara hemma och hitta tillbaks till vardagsrutinerna. Ja det är faktisk de bättre vanorna som nu känns som de rätta och naturliga, känns ganska coolt ändå.
Träningen har ju också fått lida av återkommande halsont feber och snuva. Jag känner ett starkt behov att komma igång igen. De nya programmet jag fick av Louise efter Verona hann jag bara med att kör en och en halv vecka innan jag blev sjuk igen. Jag ser mycket fram mot min löprunda imorgon. Håller tummarna och äter duktigt så får jag tro att det ska gå vägen.
Mvh Eirin
