by Louise | Jul 22, 2019 | Hälsa, Louise
Mitt jobb innebär att jag ständigt är uppkopplad. Kontakten med mina klienter sker via sociala medier, appar och mail. Mycket energi, tid och tankar går åt nästa uppdatering, svara på kommentarer och vad som ska bli nästa blogginlägg. Även privat är jag mycket uppkopplad, stor del av min kontakt med vänner sker via messenger. Jag älskar och kommer nog alltid att föredra att kommunicera via skrift, det är helt klart mitt primära språk och därav mycket pillande på mobilen.
Vet inte hur många gånger jag fått höra att jag verkar som beroende av min mobil, att vi sitter ihop.
Tecken på beroende är följande:
- Jag tänker mycket på just detta
- Jag har börjat smyga med det
- Jag känner ett sug efter det
- Jag har utvecklat tolerans, och behöver allt starkare doser/högre spelinsatser
- Jag blir hög av att få ägna mig åt det
- Jag får diverse negativa symptom, abstinenssymptom, av att inte få ägna mig åt det
- Det inkräktar på resten av livet, arbetet, familjen, fritiden
- Även efter långa uppehåll kan jag trilla dit igen.
Skulle inte vilja påstå att jag uppfyller alla dessa punkter men absolut att jag får som panik om jag inte vet vart mobilen är, försöker att inte visa barnen hur mycket jag faktiskt använder mobilen, blir irriterad om jag inte får lov att använda mobilen mm. Ni som följer mig vet att jag väldigt sällan bangar en utmaning. Så för att bevisa motsatsen, det vill säga att visa på att jag inte är beroende bestämde jag mig för att helt enkelt för att vara helt nedkopplad i 24h.
Sagt och gjort mellan klockan 14 -14 skulle jag vara utan mobil. Var rätt pirrig, skulle jag klara att inte fuska, skulle jag få abstinens :-).
Säger inte att det vara lätt, men betydligt lättare än vad jag hade trott. Det som kanske gjorde saken lite lättare var att jag hade massa kul inbokat. Teo och jag hade sedan tidigare en kväll inbokad på stan. Att umgås helt utan en tredje part, utan mobilerna som pockar på uppmärksamhet innebar att man började umgås på riktigt, att man gav varandra 100% uppmärksamhet. En oerhört härlig känsla som jag nästan lite glömt av. Detta kommer vi absolut göra om ofta. Nästa gång ska vi testa ett helt skärmfritt dygn hela familjen. Man kan tycka att det är galet att det ens ska behövas, men det är bara att erkänna att iaf i vår familj så är det mycket skärmar och socialaktivitet via mobiler och datorer. Tonåringarna kommer inte jubla men min förhoppning är att även de kommer inse den enorma fördelen och härliga känsla som uppstår när man ger någon sin fulla uppmärksamhet och tid- finare gåva är svårt att ge varandra.
Ha det bäst!
Louise
by Louise | Apr 30, 2019 | Kost, Tankevurpor
Den som känner Sara och mig vet att choklad är något vi bägge är väldigt svaga för och aldrig kan ha liggandes på kontoret utan att det väldigt snabbt äts upp. Men vad gör väl det, choklad sägs ju vara nyttigt och bra för hälsan, eller hur?
Mörk choklad associeras i media ofta med hälsofördelar som lägre blodtryck, bättre insulinkänslighet och förbättrad kognitiv kapacitet. Choklad påstås kunna motverka demens och astma, samt minska risken för hjärt- och kärlsjukdom. Så vad finns det egentligen att tveka om?
Det man tittat på i de studier som visat på att choklad har hälsofördelar är ett ämne som heter flavonoider som är en antioxidant som finns i kakao. Men de mängderna man skulle behöva upp i för att uppnå dessa hälsofördelar är väldigt hög. Det många missar är att choklad även innehåller väldigt mycket fett och socker, det vill säga den innehåller stora mängder kalorier och energi. Så äter man den stora mängden choklad det innebär för att komma upp i tillräcklig dos av flavonoider innebär det ett stort energiintag vilket med stor sannolikhet påverkar hälsan negativt.
Problemet också med de studier som visar på att choklad är hälsosamt är att det väldigt ofta inte ens är gjorda på choklad utan istället handlar i princip alla studier om studier på antingen kakao eller något isolerat ämnet från kakao, vanligen flavonoider.
Vill även lyfta myten om att ljus choklad skulle vara väldigt mycket nyttigare än mörk choklad. Choklad oavsett mängd kakao är ett kaloririkt godis, i viss fall är det till och med mer kalorier i den mörka än den ljusa chokladen. Så tryck inte i dig bitter 85% choklad för att du hört att den är ska vara så bra för hälsan när du kanske inte ens gillar den.
Så om du ska äta choklad så ät den chokladen du tycker är absolut godast, inte den du tror är nyttigast.
Kram
Louise
by Louise | Apr 18, 2019 | Kost
Hur många gånger har du ätit mer godis än du mår bra av? Tänkt att bara ta någon enstaka bit som sen blir några nävar och som slutar med att hela skålen till sist är helt tom? Därefter kommer magontet, lite skuldkänslor och man ångrar att det blev så mycket mer än man hade tänkt sig från början? Rätt många tillfällen skulle jag gissa?
Påsken är väldigt mycket godisets högtid, tillgången på godis är oftast stor och frestelsen lika så. Om du vet med dig att det för dig lätt blir för mycket av det goda så är mitt förslag att du i år tar makten över mängden godis.
Tänk dig att du i år väljer ett lite mindre påskägg och i det plockar du bara dina absoluta favoritbitar (för visst är det faktiskt så att det finns en hel del påskgodis som inte är vidare gott :-)?). Du äter dessa bitar och slipper allt magont och eventuell ångest att du ätit mer än planerat. Jag kan lova dig att dessa bitar kommer ge dig mycket större njutning än ett stort påskägg där man äter mer än vad man mår bra av att äta.
Det är oftast inte den fria tillgången till godsaker som ger extra njutning, snarare tvärtom. Har man en begränsad tillgång där man äter med andakt så kommer man uppleva smak, lukt och konsistens mycket mer än om man bara knör in utan att ens reflektera. För om du rannsakar dig själv, då tror jag att du kommer fram till samma slutsats som mig. Slutsatsen är den att när det kommer till godis så är det de 5-10 första bitarna som man tycker är de absolut godaste. Därefter så har man ingen aning om färg, konsistens eller smak utan man bara mofflar och trycker i sig. Så bestäm dig för att ta makten över mängden och välj godis som för dig är 100% njutning!
Vi önskar er en riktigt fin påsk!
Kram Sara och Louise
by Sara Broden | Feb 7, 2019 | Hälsa, Träning
Vi är såååå taggade. Vi har nämligen gått och blivit cyklister så här på arbetstid…Kolla in vår nya Bike it 2.0 kontorscykel som nu ska få visa vad den går för. Tror ni vi klarar att cykla till Kroatien och Split innan vi åker på träningsresan ner dit den 28 september?
Enligt Google maps har vi 2144 km framför oss och en och annan backe. Allt kommer självklart följas upp noggrant med daglig statistik och jämförelse mellan oss bägge två här på kontoret. Även om vi gör det här tillsammans utåt sätt så är det underförstått även en intern tävling :o) livsviktig såklart!!!
Variation och rörelse
Det som är så fantastiskt med den här cykeln är att hjärnan och kroppen aktiveras under tiden du arbetar. Att stå upp och arbeta vet vi alla är bra, men framförallt är variationen det vi vill komma åt. Det finns tydlig forskning som visar på ett positivt samband mellan fysisk aktivitet och hjärnans funktioner. Det handlar inte om konditionsträning utan om att skapa cirkulation och lågintensiv träning. Genom att byta ut stillasittande eller stillastående mot denna typ av dynamisk aktivitet påverkas även blodtryck, fettförbränning, blodsockertolerans mm på ett positivt sätt.
Vi tackar för den genialiska idén som vi fick från Liselotte Svenrot som jobbar på ÅF Göteborg och för snabb leverans. Vi tipsar gladeligen andra om vår finfina cykel som kan beställas HÄR!
Ha det bra!
Sara och Louise
by Louise | May 25, 2018 | Louise
Att som förälder använda mat som belöning, staff, muta eller tröst är ju väldigt behändigt. Räck upp en hand ni som aldrig gjort det. Jag har definitivt gjort det. Skulle jag säga annat så skulle jag ljuga.
“Sköt er nu så blir det glass sen” Hur praktisk är inte den egentligen? När man verkligen måste få någonting gjort.
“Äter upp alla grönsaker, annars blir det ingen efterrätt” Man gör det ju av välvilja för deras hälsa, eller hur?
“Ät upp din mat, annars får du gå till ditt rum” Slänga mat vill man ju inte göra? De måste ju lära sig att det man tagit till sig äter man upp, visst är det så?
Dock vill jag nu att vi alla stannar upp lite, att vi lyfter blicken. Tittar lite framåt i tiden, inte bara just nu i stundens hetta, utan många år framåt. Att använda maten på detta sätt, vad tror du att det skapar för individer? Vad skapar det för beteenden?
Ett barn som lärt sig att mat är belöning, ett barn som lärt sig att mat kan vara ett sätt att straffa sig själv på, ett barn som blir tröstad med mat – vad tror du det barnet kommer använda maten som när hen blir vuxen? Rätt lätt att räkna ut, eller hur?
Det är som gjort för att skapa ett osunt förhållande till maten, i värsta fall någon typ av ätstörning.
Men hur ska jag då få mitt barn att äta grönsaker, sitta stilla vid bordet, sköta sig och äta upp? Jag säger inte att det är lätt, men att respektera barnet, att behandla barnet som en vuxen individ med mindre erfarenhet är mitt tips. Barn har exakt samma känslor som vi vuxna, de upplever förnedring och bestraffning på precis samma sätt som oss vuxna. Det enda som skiljer är mängden erfarenhet. Vår uppgift är att guida dem i livet. Måltiden är ju i många familjer det enda tillfället då alla i familjen hinner talas vid och uppdatera sig om dagen, måltiden i sig är ett sätt att lära sig att vara social och hur man ”uppför” sig. Barn härmar oss vuxna, speglar vårt beteende. Så att uppföra sig mot barnen så som man vill att barnen ska uppföra sig mot andra, är en väldigt bra början. Inte skulle du någonsin använda något av ovanstående hot mot en annan vuxen, eller hur? Så varför gör du det då mot ditt barn?
Det är bra att stanna upp och fundera lite tycker jag. Många saker gör man på ren rutin utan att ens reflektera varför man väljer att göra det. För även om det är en enkel väg att välja att använda maten som belöning, straff, muta eller tröst så måste det inte vara den enda riktiga vägen. Testa att göra på annat sätt och se om det sker en förändring. Försök att få måltiden till dagens höjdpunkt då man tar sig tid att lyssna, prata och verkligen se varandra och se vad som sker. Om det kan ge ditt barn ett hälsosammare förhållande till maten så kan det ju vara värt det, eller hur? Om man på köpet får en trevligare stund vid middagsbordet skulle jag säga att man inget har att förlora.
Kram
Louise
