Mitt jobb innebär att jag ständigt är uppkopplad. Kontakten med mina klienter sker via sociala medier, appar och mail. Mycket energi, tid och tankar går åt nästa uppdatering, svara på kommentarer och vad som ska bli nästa blogginlägg. Även privat är jag mycket uppkopplad, stor del av min kontakt med vänner sker via messenger. Jag älskar och kommer nog alltid att föredra att kommunicera via skrift, det är helt klart mitt primära språk och därav mycket pillande på mobilen.

Vet inte hur många gånger jag fått höra att jag verkar som beroende av min mobil, att vi sitter ihop.

Tecken på beroende är följande: 

  • Jag tänker mycket på just detta
  • Jag har börjat smyga med det
  • Jag känner ett sug efter det
  • Jag har utvecklat tolerans, och behöver allt starkare doser/högre spelinsatser
  • Jag blir hög av att få ägna mig åt det
  • Jag får diverse negativa symptom, abstinenssymptom, av att inte få ägna mig åt det
  • Det inkräktar på resten av livet, arbetet, familjen, fritiden
  • Även efter långa uppehåll kan jag trilla dit igen.

Skulle inte vilja påstå att jag uppfyller alla dessa punkter men absolut att jag får som panik om jag inte vet vart mobilen är, försöker att inte visa barnen hur mycket jag faktiskt använder mobilen, blir irriterad om jag inte får lov att använda mobilen mm. Ni som följer mig vet att jag väldigt sällan bangar en utmaning. Så för att bevisa motsatsen, det vill säga att visa på att jag inte är beroende bestämde jag mig för att helt enkelt för att vara helt nedkopplad i 24h.

Sagt och gjort mellan klockan 14 -14 skulle jag vara utan mobil. Var rätt pirrig, skulle jag klara att inte fuska, skulle jag få abstinens :-).

Säger inte att det vara lätt, men betydligt lättare än vad jag hade trott. Det som kanske gjorde saken lite lättare var att jag hade massa kul inbokat. Teo och jag hade sedan tidigare en kväll inbokad på stan. Att umgås helt utan en tredje part, utan mobilerna som pockar på uppmärksamhet innebar att man började umgås på riktigt, att man gav varandra 100% uppmärksamhet. En oerhört härlig känsla som jag nästan lite glömt av. Detta kommer vi absolut göra om ofta. Nästa gång ska vi testa ett helt skärmfritt dygn hela familjen. Man kan tycka att det är galet att det ens ska behövas, men det är bara att erkänna att iaf i vår familj så är det mycket skärmar och socialaktivitet via mobiler och datorer. Tonåringarna kommer inte jubla men min förhoppning är att även de kommer inse den enorma fördelen och härliga känsla som uppstår när man ger någon sin fulla uppmärksamhet och tid-  finare gåva är svårt att ge varandra.

Ha det bäst!
Louise