Igår kväll åkte vi ut till Knappen, en halvö ca 15 min båtresa hemifrån oss. 
Det är en härlig känsla att packa ihop tält och mat och åka ut med båten på kvällen.
Jag gillar frihetskänslan som infinner sig, tystnaden och lugnet.
Att komma iväg ifrån datorer, TV och telefoner och bara vara med familjen är riktig härligt och viktigt att få till ibland. Då mår jag riktigt bra.
Idag har jag haft semester och har fått uppleva en underbar dag tillsammans med familj och vänner.
Dagen började med ett härligt benpass på gymmet tillsammans med min granne och träningskompis. Jag är inne i maxstyrkezon vilket jag tycker är riktigt kul för nu får man använda sig av de stora tyngderna :-).
Efter frukosten packade vi väskorna och åkte ner till havet.
Vi har en gammal snipa ifrån 1939. Det är en fin gammal dam som kräver en hel del kärlek innan hon kommer i vattnet men sen ger hon tillbaks tiofalt i form av trygga och härliga turer på havet.
Dagens lunchlådor bestod av bladspenat, korngryn, körsbärstomater, paprika, lax, ägg och kvarg ( i en egen burk). Man kan äta riktigt bra mat fastän man äter på stranden. Bara att packa ner med kylklampar i kylväskan.
Under lunchen hade vi finbesök av nyfikna kor, de är så underbara där de står och tuggar och glor ;)
Åter hemma igen så avslutades denna härliga sommardag på bästa sätt med middag ute på grannens altan i kvällssolen. Få saker som slår svenska sommarkvällar. Denna dagen stoppar jag i min minneslåda för att ta fram i höstmörkret i november.
Jag och min familj har bestämt oss för att äta mindre mängd kött och då framför allt rött kött. För att få med alla i familjen så smygstartar vi 2 veckor med att äta (max) en måltid per dag som innehåller kött och då hellre kyckling eller fisk än rött kött. Målet är att därefter äta så lite kött som möjligt. Vi har valt att äta mindre mängd kött dels pga av Livsmedelsverkets nya rekommendationer om max 500g rött kött i veckan men också för påverkan på miljön och hanteringen av djuren. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Hänger ni med på utmaningen?
Chiafrön är nog just nu ett av fitnessvärldens mest populära lilla frö. Chiafrön kommer från Mexico och har använts sedan urminnes tider av Aztekerna. Men inte förrän på senare år har omvärlden fått upp ögonen för fröna. Startskottet för chiatrenden gick när boken ”Born to run – jakten på löpningens själ” kom ut 2009. I boken besöker författaren Christopher McDougall världens bästa löpare – tarahumarafolket i Mexiko. En av hemligheterna till att de orkar springa långt sägs vara drycken ”Chia fresca” som är gjord på chiafrön.
Chiafrön är rika på Omega-3, ALA (alpha-liniolic-acid), fiber och protein. De innehåller dessutom en hel del nyttiga mineralämnen såsom fosfor, kalcium och kalium. När chiafrön blandas med vatten bildas en gelé, vilket beror på att kostfibrerna i fröna är vattenlösliga.
Dock är det först nu som jag tagit mig tid och mod att testa. Till saken hör är att jag är en riktig finsmakare (kräsen skulle kanske vissa säga;-)) och när jag första gången la chiafrön i vatten och såg att det bilda något som liknade grodägg så hoppade jag över att testa ;-).
Men nu har jag tagit mig mod och testat 2 olika recept och tro det eller ej men grodäggen är riktigt goda. Framförallt så smakar chiafrön inget i sig själv utan det är de andra ingredienserna som ger smaken och fröna som ger konsistensen.
Bjuder därför på två riktigt goda recept:
Chiapudding med vaniljsmak, god till frukost eller mellis
1,5 dl Mandelmjölk
1/2 tsk Vaniljpulver
2 msk Chiafrön
Låt stå över natt i kyl eller minst 1 h
Choklad chiapudding en riktig favorit, supergod som efterätt eller mellis
1,5 dl Havremjölk
2 msk Chiafrön
1,5 msk Kakao (gärna rå)
1/2 tsk Vaniljpulver
Toppa med kakaonibs och hallon
Marie heter jag som nu får den otroliga förmånen att påbörja min egen Vetenskapshälsoresa under Louise kunniga vägledning. Jag blir 39 i sommar, är gift, har två underbara busungar (2 och 5,5 år) och har ett vidunderligt roligt jobb som frilansande skribent inom min egen stora hobby, nämligen trädgård.
Ända sedan skolåldern har jag varit rundare än jag borde vara, jo-jo-bantat i vuxen ålder och sedan jag fick barn gjort det klassiska och helt glömt bort min egen kropp och fysiska hälsa någonstans på vägen. I omgångar har jag varit tillräckligt aktiv för att mota kilona som kommer med ett ständigt sötsug, men just nu är det katastrofalt övertrasserat på både kalori- och stillasittandekontot. Även om känslan är bra efter ett motionspass, så har jag alltid avundats alla som påstår sig älska och längta efter träning.
Att det egentligen bara är dryga sex år sedan jag antog en utmaning och tränade inför och genomförde Göteborgsvarvet, känns idag lika fjärran som att många av garderobens kläder skulle kunna användas bekvämt. Jag verkligen längtar efter att få komma iväg på min Vetenskapshälsoresa och hoppas av hela mitt hjärta att jag om ett tag både ska kunna bli en av dem som längtar efter sin träning, och likaså har hittat ett bättre sätt att få en kick än att stoppa något sött i munnen. Jag är redo!