fbpx
Tips inför december

Tips inför december

Pratade med en person som var intresserad av att testa Vetenskapshälsans abonnemang men som inte ville börja nu i december utan först efter jul. Jag kan till viss del förstå detta, samtidigt som det gör mig ledsen. Det gör mig ledsen för att folk ser julen och december som en ända lång månad då det inte är lönt att träna och försöka äta bra mat.  Man kan göra smarta matval fastän det är advent, lucia, julbord, julafton och nyårsafton. Man kan träna bra även fastän det är december. Om man väljer att  äta sämre mat så mår dessutom kroppen så himla mycket bättre om man ser till att träna innan. Träningen i sig gör att kroppen lättare kan ta hand om blodsockret, maten kostar lika många kalorier men belastar inte kroppen lika negativt om man tränat innan.

Tips inför december:

-Om du vet med dig att du kommer äta mer ohälsosam mat se till att träna innan

– Ska du äta borta ät ett rejält mellanmål innan så du inte är superhungrig utan istället kan göra smarta matval

– Man måste inte äta pepparkakor och lussekatter vid varje fika fastän det bjuds. Skilj på vardag och fest

-Tänk 100% bra för din kropp eller 100% njutning. Det du väljer ska antingen vara 100% bra för din kropp, dina celler och proteiner eller vara 100% njutning. Allt däremellan hoppar du över

Varför vänta, vad gör morgondagen till en bättre dag att starta på än idag? Det största steget är det första, fortsättningen är bara små steg framåt mot målet. Våga ta det första steget mot en hälsosammare livsstil. Är du inte nöjd med din situation som du har idag så våga göra något åt den. Det är din tur att må bättre nu! Att äta bra mat som ger dig energi och kraft att orka träna.

Bilden är ifrån helgens Julevent då Magasin7 gjorde julfint här på Moo:t

Meningen med motgångar

 

Nästan fyra månader in på min Vetenskapshälsoresa drabbades jag förra veckan av min första riktigt stora motgång. Mitt när jag var inne i upploppet på maxstyrkan och lade på tyngre och tyngre vikter tog det plötsligt stopp. Ryggen sade till och av ett par allt för tunga övningar dök en gammal åkomma upp, som historiskt sett har parkerat mig i en vecka åt gången. Med rörelsemönster som en sengångare och smärta vid minsta lilla steg ordinerade Louise en veckas vila från träningen.

Mitt löfte till mig själv var att istället sköta maten exemplariskt, men så katten heller att de funkade när jag snart började tycka riktigt synd om mig själv.  Så allt som allt var förra veckan inte någon riktig hälsosuccé. Men som de säger, det som inte dödar dig gör dig starkare. Nu är jag tillbaka på gymmet och kände mig stark i musklerna och OK i ryggen.

Lite butter är jag över att ha blivit tillbakaskickad till grundträning två veckor för tidigt, men jag ska väl uthärda det också. Bäst av allt är att jag blev så trött på att se mitt eget ömkliga matbeteende förra veckan, så nu har jag fått en nystart på kosten igen.  Pepparkakorna är uppätna och ersatta med kvarg och frysen full av stora smarriga blåbär. Nu är målet att nå halva mitt viktmål till jul, så det vill sig till att skippa slarvätandet ytterligare fem kilo ska bort innan julskinkan står på bordet.

Man får vad man förtjänar, även här…

Man får vad man förtjänar, även här…

 

Sitter fortfarande med en klädsam rodnad efter Louise lovord förra veckan om min Vetenskapshälsoresa så långt. Visst är det helt underbart att se före-och-efter-bilderna (eller ja, iaf efter-bilden där 12 kilo välbehövligt lämnat min kropp) och nog känns det härligt att ta sig till gymmet, numera med positiv förväntan i kroppen. Men samtidigt är det tuffa tider och verkligheten är precis lika tuff som Louise, när hon säger att man får de resultat man förtjänar.

Vågen är betydligt mindre lättflörtad nu när de ”tjockaste kilona” ligger bakom mig, jag är inne i en hektisk jobbperiod där stressdemonerna skriker godis! och jag har nästan 20 kilo kvar att göra mig av med. Många är det som undrat vad det är för ett magiskt trollspö Louise viftat över mig, men det är faktiskt så illa att jag får göra allt jobbet själv. Vetenskapshälsan guidar mig till både hälsosam kost och lämplig träning, men sedan är det upp till mig. Nu är det dags att ladda om för nya resultat – styra upp mellanmålen som blir lite taskiga på en stressig dag, hitta motivationen att stå emot alla frestelser som dyker upp i juletid och hålla ögonen fast fokuserade på den hälsosamma kropp min själ länge velat bo i. Tack och lov för Louise guidande hand som håller mig på banan, men några hantlar lyfter den minsann inte åt mig. Det är jag som gör jobbet och det ska jag fortsätta med!

Hälsningar

Marie

Ingen mer söndagsångest

Ingen mer söndagsångest

I mer eller mindre hela mitt vuxna liv har jag lidit av söndagsångest, ni vet den där känslan av ångest i magen som kommer krypandes vid söndag lunch. För ett tag sen slog det mig att jag faktiskt inte har någon söndagsångest längre. Det är så fantastiskt att slippa den känslan. Anledningen till detta tror jag är för att jag nu har ett jobb som jag verkligen trivs med till 100%, samt att jag omgett mig med fantastiska människor som ger mig mycket glädje och energi. Numera brukar jag jobba en stund på söndagar för att det är skönt att starta veckan lite tidigare och redan vara igång med veckan när måndags morgonen kommer, tror att även detta bidrar till att min söndagsångest är borta. På söndags kvällen brukar jag “feedbacka” på kundernas träning. Det är ett sant nöje att få följa deras utveckling, glädjas åt deras resultat och se hur de blir starkare och mer uthålliga. En kund berättade för mig i veckan om hur hon nyligen orkat hjälpa sin man att bära ut en trasig torktumlare ifrån huset, något som tidigare inte varit möjligt då hon inte haft den styrkan. Gissa om hennes man blev lite förvånad när hon sa att hon visst kan och orkar :-). Sådana berättelser bli jag lite rörd av för ett av mina huvudfocus är att mina kunder ska bli funktionellt starka och klara av allt de vill i sin vardag. För mig är detta mycket viktigare än att bygga estetiskt vackra kroppar (även om det brukar komma av sig själv när man blir starkare;)). Prio ett är en stark och fungerande kropp!

Denna härliga söndag har vi hunnit med en massa höstmys. Promenerat i skogen, syltat rödlök, kokat äpplemos och lagat en härlig söndagsmiddag bestående av nötfärsköttbullar, rotmos ( med potatis, sötpotatis och morot), tzatziki på kvarg och råkostsallad.

Hoppas ni alla haft en fin helg och är laddade inför en ny vecka.

IMG_1006.JPG

Älskar att vara i skogen och njuter verkligen av tystheten

IMG_1008.JPG

Galet stor rotvälta-mäktigt ;-)

IMG_1010.JPG

Gillar att göra eget och hälla på fina glasburkar.

IMG_1012.JPG

Goda söndagsmiddagen.

När en halv marathon nästan blir en hel marathon

När en halv marathon nästan blir en hel marathon

 

När resan bär iväg till Verona och jag skall springa halvmathon i denna vackra stad har jag tyvärr varit sjuk i över en vecka, känns inte som världens bästa uppladdning. Fast veckorna innan har jag ändå tränat och ätit bra vilket har gett resultat och jag väger 3,5 kg mindre och midjemåttet har krympt från 90 cm till 81 cm. Jag har släppt alla tidsmål och tänker ta mig runt i behagligt tempo.

Vi landar sent på fredagskvällen och installerar oss på en vingård i början på vinområdet Valpolicella.

Efter en frukost med fantastisk vy går vi ned till Piazze Brà för att visa upp läkarintyg och få våra startnummer. Solen skiner, uteserveringerna är fulla och Verona Arenan ligger som en historisk vacker fondvägg. Wow.

Söndag 9:00 går starten och alla 8000 startar samtidigt. 5000 av de som startar deltar i en icke konkurerande välgörenhetslopp på 7  km däribland min 9 åriga son. Tanken är att de ska ge stöd till oss som springer hel och halvmarathon.

Loppet går genom staden utmed älven Adinge och ut på landsbygden mot böljande kullar med oliv och vinodlingar det är en fröjd att springa. Sedan vänder vi ner på motorvägen mot staden igen. Efter 19 km börjar benen kännas tunga och vi springer över en bro med vittring av målgång jag känner mig nöjd och stolt när jag närmar mig målet. Längre fram ser jag 21km skylten och börjar ana att något inte stämmer. Jag fortsätter och ser inte skymten av målgången. Jag väder mig om och springer baklänges och kollar med de andra deltagarna bakom mig och ja jag är på fel väg. De välkomnar mig till mitt första marathon. Jag har svårt att ta in o smälta vad som händer, vad jag ska göra nu?  Överväger faktisk att fortsätta spring fast solen värmer bra och jag har inte tränat för det så det är bara att springa tillbax. Efter drygt 25 km passerar jag äntligen mållinjen.

Vi kan mycket mer än vi tror.

Jag ser framemot att börja mitt nya träningsprogram Louise har satt ihop och se vad det ger för resultat.

Hälsningar Eirin

verona2  verona4 verona3verona5