by Louise | Sep 7, 2017 | Kost
…och då festar man rejält sjunger Edward Blom i den trallvänliga låten som spelades dagligen under sommaren. Texten fortsätter med; Det är helt okej att man avstår ifrån saker men när man väl fått in maten på bordet att då inte njuta utan tänka på vikten är att slösa bort pengar.
Förutom att det är en lite rolig låt som lätt sätter sig i huvudet så har den också ett poäng. Om man väljer att äta något onyttigt så blir det ju verkligen helt onödigt om man dessutom ska ångra sig efteråt. För då har det ju absolut inte varit värt det.
Att aldrig ångra något man äter är ett mål jag har för alla mina kunder. Ett sätt att uppnå det är att man innan man stoppar något i munnen fråga sig själv om det kommer vara värt det. Om man tror att man kommer ångra sig och må dåligt efter att man ätit det så är det ju inte värt det, då är det precis som Edward sjunger bättre att avstå. Att lära sig njuta till fullo är en viktig bit, speciellt om man tidigare haft ett osunt förhållande till maten.
Men såklart är det lika viktigt att inte göra som Edward och ha njutning hela tiden (som exempel, i videon till sången äter han en bunke med smält ost med sked) i sitt liv. För då kommer det på lång sikt kunna leda till ett ohälsosamt liv och troligtvis en massa extra kilon.
Jag skulle dessutom vilja påstå att det inte är fri tillgång som ger extra mycket njutning utan snarare tvärtom. Det är sällan fulätandet av godis i skafferiet ger lika mycket njutning som när man med omsorg har valt ut sina absoluta favoritbitar- eller hur ?
Och vet du vad? Du är ju faktiskt enbart värd sådant som är 100% njutning inte sånt som bara är 90-95% njutning ! Att njuta mer men sällan, är det som kommer ge dig mer njutning och mindre dåligt samvete. Så när man festar, festar man :-)
//Louise
by Louise | Aug 16, 2017 | Vetenskapshälsoresan
Jag har alltid gillat att vara fysiskt aktiv. Varit hästtjej sedan barnsben, haft egna hästar och jobbat mycket i stall, så jag vet vad funktionell styrka kan innebära :-) Första gången jag tog klivet in på ett gym var jag över 25 och fastnade direkt, och har tränat från och till sedan dess. Jag har dock haft svårt att få någon egentlig struktur på det, följt diverse träningsprogram och visst har jag märkt förändringar (särskilt i början) men inte på något sätt revolutionerande. Lyckats hålla en bra träningsrutin något halvår i stöten men träningen har aldrig blivit en sådan självklar del av mitt liv att jag bara har hoppat på igen efter tex en längre förkylning utan pauserna har blivit lite för långa och uppstarten lite för trög varje gång. Efter min graviditet tog det lång tid att komma i form igen, men jag kom till slut igång ok med både träning och löpning. Graviditetskilona började trilla av, kosten var ok men trots att jag räknade kalorier till leda planade även viktminskningen ut. Tillslut nådde jag en punkt där jag kände att jag inte kunde komma längre på egen hand, jag var tvungen att välja – antingen tar jag hjälp och satsar fullt ut på att få styr på träning och mat, eller så fortsätter jag på halvfart och får resultat därefter.
Eftersom jag själv är akademiker och naturvetare, och kan min beskärda del om anatomi, fysiologi och näringslära (även om jag då haft svårt att omsätta de teoretiska kunskaperna i praktiken), så var det väldigt viktigt för mig att hitta en PT som var seriös och kunnig, på riktigt. Det kryllar av PTs och coacher både online och på gymmen och jag har svårt att ta någon på allvar som gått en femveckorskurs och kan mindre om nutrition än vad jag själv gör, än mindre vill jag ge den personen mina pengar. Därför föll valet på Louise och Vetenskapshälsan – för Louises gedigna kunnande och forskarbakgrund, men också förmåga att konkretisera och förklara, vilket är minst lika viktigt – själv har jag till exempel bra koll på makronutrienterna och dess omsättning i kroppen men det visade sig att jag ändå inte visste hur man sätter ihop en måltid på ett optimalt sätt förrän Louise förklarade det för mig.
Sedan jag började träna och äta efter Louises råd i vintras så har det hänt mer med min kropp än under alla år som jag tränat på egen hand. Jag har blivit starkare i vardagen – jag kan nu bära hem tunga kassar utan att få ont i axlarna, och orkar dansa med sonen på gräsmattan tills det är han som blir trött. Jag har lärt känna min kropp på ett nytt sätt – jag vet att jag kan pusha mig själv att göra saker jag inte trodde jag kunde. Löpning har inte ingått i det schema jag fått av Louise, ändå har jag satt flera personliga rekord i löpningen under denna tid, vilket jag till stor del har träningen att tacka för. Jag har gått ner några kilo i vikt och minskat några centimeter i midja och höft – inte så mycket som jag från början ville, men en annan konsekvens av denna resa är att jag numer uppskattar min kropp mer, vilket gör att de centimetrar som är ”kvar” inte stressar mig. Jag är starkare i träningen – första gången jag gjorde Louises tester klarade jag fyra armhävningar på fötter, på raken – för drygt två månader sedan var det 19 och om två veckor är det dags för nästa eldprov. Jag mår bra, känner mig hel, energifylld, fin, glad – allt det som träning ju gör med en, men jag hade inte uppnått samma resultat utan hjälp. Och – jag har inte varit rejält sjuk sen i julas, trots småbarn på dagis, jag som alltid haft ett par rejäla förkylningar varje höst och vår. Det kan vara en slump, men man vet aldrig…
Jag ska snart fortsätta på egen hand men det skrämmer mig inte – snarare tvärt om, jag vet att jag aldrig kommer överge min ”nya” livsstil. Jag har struktur, rutin, träningsglädje på ett sätt jag inte hade kunnat skaffa utan Louises hjälp – men som jag känner mig stark nog att upprätthålla själv. Jag har fått in träningen som en självklar rutin, och trixar till luckor i tidspusslet – tidiga mornar, träning i lekparken med sonen, springa hem från utflykten när resten av familjen cyklar eller åker spårvagn, osv. Detta är ingen diet jag gått på, det är inget träningsprogram inför en tävling – det är en livsstil och nu har jag gjort det till min livsstil, och gör mitt bästa för att även göra det till min sons livsstil. Resan fortsätter!
by Louise | Aug 7, 2017 | Vetenskapshälsoresan
Jag älskar rutiner, vanor och vardag. Det är skönt med ledighet och semester men efter ett litet tag så längtar jag tillbaks till vardagen. Jag mår absolut bäst av rutiner där de flesta veckor ser ganska lika ut. Jag önskar att många fler skulle inse vinsten med rutiner och vanor som funkar lika bra till vardags som på semestern.
I mitt arbete som personlig tränare och kostrådgivare så ser jag varje år vad semestern och ledigheten gör med folk. Rutiner rubbas och vanor byts ut till ovanor. Träningsskorna läggs på hyllan och man unna sig än det ena än det andra för det är ju semester, och då ska man unna sig. I vissa fall innebär det fest, alkohol och skräpmat mer eller mindre varje dag i fem veckor. Kilorna läggs då på i lavinartad hastighet, 2 kilo blir 3 som blir 5 kilon.
Att sen måndagen efter semestern inse att man inte längre kommer i sina arbetskläder är ett jobbigt uppvaknande. Ångesten kommer krypande och nya mål sätts upp. Nu jäklar ska kilorna bort och träningen tas upp igen. Problemet nu är att många går all in och gör för drastiska åtgärder som inte blir hållbara. Att välja att ta bort allt socker, all alkohol, träna 5 dagar i veckan samtidigt som man äter mindre portioner är det väldigt få som klarar mer än några veckor. Sen är man åter där man startade.
Mitt tips är istället att försöka sätta rimliga mål, hitta ett sätt att äta och träna som funkar för resten av livet. Som funkar till vardags och som funkar när man har semester är bästa sättet för ett hållbart och hälsosamt liv. Att istället för att frossa när man är ledig på semestrar och helger och späka sig till vardags försöka hitta ett mer balanserat sätt att leva på skulle sparar många personer ifrån ångest och göra att man mår betydligt bättre. Dessutom skulle man slippa två garderober med före och efter semester storlekar :-).
——————————————————————
Skulle du vilja lära dig ett sätt som du kan äta och träna på som funkar för resten av ditt liv?
Hur man kan leva utan förbud och äta allt och ändå gå ner i vikt?
VARMT VÄLKOMMEN TILL VETENSKAPSHÄLSAN
För mycket av det god? Dags att komma igång efter semestern?
Nu släpper vi 7 nya platser för start i augusti
Tillsammans med oss på Vetenskapshälsan får du hjälp och coachning att nå dina mål.
* Behöver du en spark i baken för att komma igång?
* Får du inte de resultat du vill?
* Sugen på att testa något nytt?
Vill du komma igång med kost och träning innan hösten så boka idag!
Boka din tid på [email protected]
by Louise | Aug 1, 2017 | Louise
ÄNTLIGEN är jag helt fri ifrån värken i armen och vågar och vill titta framåt igen. Sen skadan uppstod har mitt enda mål varit att bli smärtfri. Det har varit en lång och krokig väg, motivationen har gått upp och ner. Träningen har många gånger varit rätt seg och tråkig. Det är inte alltid så kul med rehab och att vara begränsad i vad för övningar man kan genomföra.
Satte mig därför ner igår och funderade på vad jag skulle vilja ha som nytt mål. Många gånger sätter jag mål att bli bättre på saker som jag är sämre på, svagheter som behöver stärkas, övningar jag behöver bli starkare i. Men denna gången la jag allt sådant åt sidan och funderade på vad jag tycker är riktigt roligt? Vad kan vara ett mål som får mig att hitta åter till träningsglädjen igen?
Det jag saknat nästa mest denna perioden är att kunna köra bänkpress. Sagt och gjort mitt nya 3 månaders mål är att bli starkare bänkpress. Det är en av mina favoritövningar som jag verkligen tycker är rolig.
För mig är det viktigt med mål. Det hjälper mig med drivkraften och motivationen i min träning. Utan mål blir jag som lite vilsen. Mitt huvudsakliga mål är att träna för att må bra och få en stark och välfungerande kropp som hjälper mig att orka i min vardag. Men jag behöver även mindre delmål och denna periodens 3 månaders mål är att fokusera på bänkpressen. Drömmen hade varit att kunna ta lite mer än innan skadan men kommer jag upp i samma vikt så är jag ändå nöjd.
Vad har du för mål med din träning?
/Louise
by Louise | Jul 25, 2017 | Hälsa
“Va, ska du du inte ha vin? Kom igen nu, ett halvt glas kan du väl ändå ta.”
“Unna du dig aldrig något gott, vad tråkig du är.”
“Nu känner jag ju mig jättedålig när du är så duktig och hoppar över efterrätt, lite kan du väl ta för min skull”
Att kunna stå emot andras påtryckningar och förväntningar är inte alltid så enkelt. Att ändra sin livsstil kan vara svårt då omgivningen, ens familj och vänner inte riktigt hänger med utan förväntar sig att du ska äta och dricka på precis samma sätt som du alltid ha gjort. Du kanske tidigare alltid varit den som fyllt på allas andras glas, den som aldrig någonsin skulle tacka nej till påbackning av kladdkakan. Klart då att det blir en omställning för folk runt omkring dig. Men om de som står dig närmast inte kan acceptera dina nya vanor och val att förändra din livsstil, ja men då kanske du inte ska umgås med dem just nu. Inte förrän du känner dig tillräckligt stark att kunna stå emot deras påtryckningar eller tills de har förstått att du ändrat din livsstil och inte längre äter och dricker på samma sätt som tidigare.
Tre tips:
1: Var tydlig- få dem att förstå att detta är viktigt för dig
2: Sluta umgås med de som inte accepterar din nya livsstil
3: Ät och drick aldrig för någon annans skull. Det du stoppar i din mun ska bara vara ditt eget val.
Har du någon i din omgivning som kämpar för att gå ner i vikt se då till att vara ett bra stöd. Locka inte med saker som de inte ska äta, tjata och försök inte få personen att äta saker hen har tackat nej till.
Bli inte sårad när en person tackar nej till något du bakat eller lagat. Peppa och var istället den bästa vän man kan vara genom att vara ett så bra stöd som bara möjligt.
