fbpx
Småätande kostar mer än vad man tror

Småätande kostar mer än vad man tror

En liten näve nötter, en bit choklad eller en extra smörgås blir snabbt 100-200 kcal. Det är summan av alla kalorier som avgör om du går upp, går ner eller bibehåller din vikt.  100-200 extra kalorier per dag blir 700 – 1400 kcal på en vecka som blir 2800 – 5600 kcal på en månad osv… Försök hålla dig till regelbundna måltider och skippa småätandet om du vill bibehålla eller gå ner i vikt.

  • 100 g mörk choklad innehåller 500 kcal. Ovan rutor motsvara 50 kcal/styck.

Choklad

  • Den minsta “färdiga ” godispåsen man kan köpa brukar ju vara 100 g detta motsvara ca 350 kcal.

 

100g godis

  • 100 g potatischips innehåller 520 kcal- väg gärna upp 100 g chips så kommer du se att det inte är speciellt mycket, bara några nävar ;-).

potatischips-300g-estrella-1578909153-1

 

  • 100 g poppade popcorn innehåller 390 kcal

popcorn

 

 

Nu när helgen närmar sig så är det viktigt att man  inte släpper på allt utan tänker på att det är det totala antalet kalorier som räknas. Att äta väldigt strikt på vardagarna och sen släppa på alla spärrar på helgerna är inget hälsosamt sätt att leva på. Det gäller att hitta en livsstil som är hållbar och som går att bibehålla både till vardag och fest. Ska man äta kalorier som inte ger någon näring så se till så att det är värt det, se till att det är  100% njutning annars kan det vara. Är det inte njutning för kroppen så se till att det är njutning för själen!

Önskar dig en riktigt fin helg!

 

 

Kan man kräva att träningen ska vara kul varje gång?

Kan man kräva att träningen ska vara kul varje gång?

 

Det är få saker som vi vet att vi mår så bra av, som vi kräver  ska vara roliga varje gång så som vi kräver av träningen. Vet inte hur mga gånger jag hört folk säga ” Jo jag vet att jag borde träna, men jag tycker inte det är kul” och att de tycker att det är en helt rimligt anledning till att inte träna. Jag anser faktiskt att träning inte alltid ska behöva vara kul,  att det faktiskt inte kan vara roligt och kanske inte ska vara roligt varje gång.

Tänk så mycket annat som du gör varje dag för att du vet att det är bra för dig, fastän du egentlig tycker det är rätt tråkigt. Borsta tänderna, städa, tvätta mm. Du bara gör det för att det är något du måste, något som blivit en vana för dig, något du vet är bra för dig. Precis så vill jag att träningen ska vara för dig, en vana och något du genomför för att du vet att det är bra för dig. Missförstå mig rätt, klart träning kan vara roligt och oftast är det men att man inte kan begära att det alltid ska vara kul och strunta i det när det inte känns kul. För att uppnå resultat så krävs det mycket arbete, slit och tuffa pass som inte alltid är roliga och ibland riktigt jobbiga. Oftast är det ju det som man behöver träna på som är det jobbigaste och tråkigaste.

Jag har absolut dagar då jag mycket hellre skulle ligga kvar i sängen när klockan ringer. När jag vet att jag 45 minuter senare kommer stå på ett löpband och springa mina snabbast intervaller eller försöka ta så mycket vikt jag bara kan i benpressen. Om jag där under det varma sköna täcket börjar känna efter och frågar mig själv om jag verkligen kommer tycka att det ska bli roligt så skulle jag aldrig gå upp klockan 0530 för att träna. Men jag vet att jag mår så otroligt mycket bättre av att träna att träningen ger mig en stark, pigg, frisk kropp som håller länge. Att träningen gör att jag kan genomföra allt jag vill i min vardag, att jag genom träningen slipper värk i mitt bäcken, att träningen gör att jag klarar av stundtals stressiga och långa arbetsdagar, att träningen gör att jag nästan aldrig är sjuk. Allt detta gör att jag kliver upp ur sängen, tar på mig träningskläderna, sätter mig i en kall bil och höjer lutningen på löpbandet och ökar upp hastigheten lite mer än förra gången. Jag önskar att träningen skulle bli mer som tandborstning för alla som inte tränar för att de tycker det är tråkigt- för hur kul är det att borsta tänderna egentligen men ändå gör vi det för man vet att det är bra ;-)

 Foto: ImageU-Sara Broden

 

Vetenskapshälsoresenären Anna Malmborg berättar sin egna härliga historia

 

Jag har en önskan om att äta bättre mat och bli starkare i kroppen. Efter att ha fött två barn och bara tränat sporadiskt kände jag mig svag och överviktig, och mitt missnöje gick ut över mitt humör. Jag rannsakade mig själv och kom fram till att: Jag vill lära mina barn att i vår familj äter vi bra mat och vi tränar för att bli starka så att vi orkar göra det vi vill, det är en känsla jag vill att de ska få med sig när de växer upp.

Därför blev jag jätteglad när jag fick tips om Vetenskapshälsan – här har jag fått guidning om vad som är bra mat och vad jag bör tänka på och tuffa träningspass som ger resultat. Jag känner mig starkare än någonsin, och även om det är svårt att lägga om kosten hjälper det mycket att tänka som Louise: ”100% nyttigt eller 100% gott”. Det har gjort det lättare att avstå i vardagen, och njuta mer när jag väljer att äta något som är utöver det vanliga.

Att ha kontinuerlig uppföljning genom email, telefon och personliga möten gör det roligare att träna – jag behöver någon som mäter mina framsteg, pushar om jag tappar fart, och hjälper mig att göra bättre matval. Louise är en varm, glad, professionell och peppande personlighet som gör resan mot ett hälsosammare liv riktigt rolig! Nu kan jag dessutom göra armhävningar – något som jag aldrig kunnat tidigare!

Anna_web

/Anna Malmborg

“På dessa 5 månader har Anna gått ner 4,6 kg (hon har gått från överviktig till normalviktig), minskat 3,5 cm över midjan och 3,5 cm över höften, hon har dessutom på testerna ökat ifrån 0 till 11 st armhävningar och minskat 16 pulsslag på 3 min step testet. Jag tycker att det ska bli otroligt spännande att få fortsätta följa Anna på sin resa mot en hälsosammare livsstil. Anna har en härlig energi och en underbar humor som gör mig glad! Som Annas coach och PT vet jag att hon har ännu mer att ge och att detta bara är början på vad hon kommer kunna prestera både i form av viktminskning men framförallt i styrkeutveckling. Detta är bara början på Annas Vetenskapshälsoresa!”

 

 

Varför åker vi inte på äventyr i naturen lite oftare?

Varför åker vi inte på äventyr i naturen lite oftare?

Var min första tanke när jag vaknade imorse. Att komma bort ifrån skärmar och få umgås med familjen är den största bonusen med att åka och tälta. I förrgår drog min viljestarke man T med hela vår och två andra familjer på ett miniläger. Får erkänna att jag var lite tveksam först, hade ingen större lust och gillar inte att frysa.  Visade sig att jag inte hade behövt oroa mig för kylan då vi sov i ett  tält med kamin och det blev varmt och skönt. Är jätteglad att jag följde med, en upplevelse jag kommer leva länge på.

Vi packade släpet med tält och kamin och bilen full med god mat. Fastän det blev flera minusgrader ute under natten så lyckades vi hålla tältet varmt tack vare kaminen och eldvakter. Vädret visade sig ifrån sin bästa sida helt vindstilla, stjärnklart och en vacker fullmåne. Innan läggdags tog vi en promenad i skogen och gick på månvandring. Det är en alldeles speciell känsla och riktigt häftigt när man ser sin skugga bli projicerad av månljuset. Jag var nummer fyra på eldvaktarlistan och när det blev min tur var klockan 3. Att sitta i mörkret och lyssna på de andra som sover, höra bäcken utanför och veta att man måste hålla elden vid liv är magiskt.

Att komma hemifrån, umgås med härliga vänner och släppa alla måsten borde man verkligen göra oftare. Är otroligt tacksam att jag blev övertalad till att hänga med på detta äventyr. Att bara vara med varandra, leva i naturen, om så bara för ett dygn var precis vad min kropp och själ behövde. Nu är jag fulltankad med energi och galet pepp på att ta mig an alla äventyr som 2015 har att erbjuda!

Man får vad man förtjänar, även här…

Man får vad man förtjänar, även här…

 

Sitter fortfarande med en klädsam rodnad efter Louise lovord förra veckan om min Vetenskapshälsoresa så långt. Visst är det helt underbart att se före-och-efter-bilderna (eller ja, iaf efter-bilden där 12 kilo välbehövligt lämnat min kropp) och nog känns det härligt att ta sig till gymmet, numera med positiv förväntan i kroppen. Men samtidigt är det tuffa tider och verkligheten är precis lika tuff som Louise, när hon säger att man får de resultat man förtjänar.

Vågen är betydligt mindre lättflörtad nu när de ”tjockaste kilona” ligger bakom mig, jag är inne i en hektisk jobbperiod där stressdemonerna skriker godis! och jag har nästan 20 kilo kvar att göra mig av med. Många är det som undrat vad det är för ett magiskt trollspö Louise viftat över mig, men det är faktiskt så illa att jag får göra allt jobbet själv. Vetenskapshälsan guidar mig till både hälsosam kost och lämplig träning, men sedan är det upp till mig. Nu är det dags att ladda om för nya resultat – styra upp mellanmålen som blir lite taskiga på en stressig dag, hitta motivationen att stå emot alla frestelser som dyker upp i juletid och hålla ögonen fast fokuserade på den hälsosamma kropp min själ länge velat bo i. Tack och lov för Louise guidande hand som håller mig på banan, men några hantlar lyfter den minsann inte åt mig. Det är jag som gör jobbet och det ska jag fortsätta med!

Hälsningar

Marie