by Louise | Jun 18, 2020 | Hälsa, Louise
“Jag vill kunna dansa på min hundraårsdag och samtliga födelsedagar fram tills dess”
Jag fullkomligt älskar det målet en av mina kunder satte upp. Det är så fyllt av glädje och energi och säger så mycket om hur kunden vill må och känna sig. Att hälsa, styrka och livskvalité står i fokus.
När vi startar upp nya kunder så pratar vi en hel del om mål och förväntningar. Vi försöker få fram varför de väljer att göra den här satsningen, vad de vill uppnå, vad de har för mål och visioner och vad de kan se framför sig och känna när de väl uppnått målet. Kan man känslomässigt knyta an till sitt mål är det större chans att lyckas. Utan mål och riktning är det svårare med motivationen för de flesta av oss.
När det kommer till mål skulle jag säga att det finns 3 typer av kategorier dit alla mål man kan ha med sin kost och träning går in under. Det är hälsomål, prestationsmål och fåfängdhetsmål.
Till hälsomålen hör att uppnå hälsosamma mått, att känna sig piggare, få mer energi, hålla sig frisk.
Att springa längre, att lyfta tyngre vikter och att köra Vasaloppet är mål som hamnar under prestationsmålen. Till fåfängdhetsmålen hör att man vill känna sig bekväm naken, att man vill bär upp kläder snyggare osv.
För mig är alla dessa målen viktiga för min motivation. Jag tränar för att slippa ha värk och för att få ork och energi, men också för att kunna lyfta tyngre och springa snabbare och vara snygg naken. Men nu kommer även jag lägga till målet att kunna dansa mig genom livet, alla livets dagar fram tills jag dör med början redan idag!
Önskar er en fantastiskt fin midsommar fylld med mycket dans och glädje
/Louise
by Louise | Mar 20, 2020 | Louise, Träning
Min resa började för ca ett år sedan med rätt sorts träning enligt ett utarbetat program av Louise. Anledningen till att gå med i Vetenskapshälsan var att försöka hitta en ny väg som jag inte testat förut – en ny strategi!
Jag har en elitidrottsbakgrund med spel i bandy och fotboll samt många år med extremsporter som skidor i branter och stup samt windsurfing i 5-6 meters vågor i Nya Zealand och Australien mm. Livet gick sen vidare med familjeliv och mer satsning på löpning och öppna spår i Mora och snabba tider, där och då mitt i livet som 40 åring hamnade jag i ett läge där jag helt enkelt inte kunde gå eller röra mig obehindrat längre med stor smärta i höfterna, knäckande fullständigt – en sorg – med ett liv baserat på aktivitet.
Många år ägnades med besök på olika mottagningar utan svar men till sist fick jag beskedet efter en röntgen hos rätt läkare att jag aldrig skulle kunna springa mer eller gå obehindrat då jag har och haft allvarlig atros i höfterna sen länge. Detta var innan alla tidningar började skriva om fenomenet. Med detta kom en rejäl viktökning som gjorde mig ännu mer hindrad i aktiviteter som man älskar.
Nästa år fyller jag nu 50… och plötsligt efter en löptur på stranden i februari vid mitt fantastiska Varbergs kontor så sprang jag helt förvånande på 5 minuters tempo igen .. och genom en hel mil. De jag sprang med var alla lika förundrade, mina kollegor som tränat hela vintern för varvet, att jag utan ett enda löpsteg det senaste sprang ifrån dem!! Idag känner jag lite smärta men med rätt träning enligt Vetenskapshälsan och försiktighet kan jag springa utan problem, och surfa åka skidor etc. obehindrat!! Tack Louise. Jag har dessutom gått ned ca 8-9 kg sen starten men där kämpar jag fortsatt – men jag tror att mina muskler väger en del nu också :-).
/Mats Hörnfeldt
by Louise | Jan 24, 2020 | Louise, Träning
Om man frågar folk vilka symptom som man kopplar samman med klimakteriet så svarar troligtvis väldigt många, humörsvängningar och värmesvallningar. Men det finns även en hel del andra symptom som är vanliga, så som viktuppgång, minskad sexlust, led och muskelvärk, hjärtklappning, UVI och urogenitala symptom.
När vi som coacher träffar dessa kvinnor och hör om deras symptom så är alltid vårat mål att bygga tränings och kostupplägg för att minska deras klimakteriesymptom. För att vi ska kunna ta reda på om ett upplägg fungerar så behövs det olika parametrar som man kan mäta.
Om vi hjälper dessa kvinnor med en livsstilsförändring, ändrar deras kost och träning, vad får vi då för resultat på H.E.S.S.H- Hunger, Energi, Sömn, Sug och Humör? För att veta att ett upplägg fungerar vill vi att alla dessa parametrar ska förbättras.
Om man ska titta på vilken insats som ger störst output på ens H.E.S.S.H status så är det utan tvekan sömnen. För en kvinna mitt i livet som antingen är i förklimakteriet eller klimakteriet skulle jag säga att sömnen verkligen är A och O. Dålig sömn ger nämligen ökad hunger, mindre energi, ökat sötsug och sämre humör. Det vill säga din totala H.E.S.S.H försämras. Så börja med att försöka få ordning på din sömn så gott det går. Det som kan hjälpa är bland annat; fysisk aktivitet, förändringar i kosten, andningsövningar, meditation, yoga, tyngdtäcke, hormonbehandling mm. Se till att ha det svalt och mörkt i sovrummet. Är du ljus och ljudkänslig så skaffa ögonmask och bra öronproppar. Vad man har för sängkläder kan också göra stor skillnad. Själv föredrar jag linne framför annat material då det andas så bra och aldrig skrynklar sig. Så sover du inte bra, börja då där. Väldigt mycket annat kommer lösa sig på vägen och din H.E.S.S.H status kommer förbättras.
/Louise
by Louise | Oct 17, 2019 | Hälsa, Louise
Inte förrän nu har jag börjat fatta hur mycket jag begränsats och anpassat mig. Att alltid gå på toa det sista innan man går hemifrån, kissa precis innan man tränar, att väldigt ofta okynneskissa oavsett om det behövs eller inte hade blivit en vana. Att undvika alla typer av hopp, tunga lyft och helst också nysningar var något jag gjorde på ren reflex.
Nu är det cirka 3 månader sedan jag genomgick min TVT-operation, från dag ett efter operationen har jag känt en enorm skillnad. Jag kan numera hoppa hopprep, studsmatta, göra jumping jacks (kissanersighopp :-)), tunga lyft och vara förkyld utan att under dagen behöva byta underkläder. Det tog rätt många veckor innan jag vågade tro att det var sant, innan jag vågade lita på att kroppen hade fått funktionen åter. Skulle säga att min livskvalité ökat något helt enormt. Jag kan numera spontant ta mig an alla olika typer av fysiska aktiviteter utan att behöva känna oro och utan att planera i förväg och anpassa mig.
Går du i tankarna att göra en TVT-operation, så tveka inte. Boka ett besök och se till att bli utredd med en gång. Gå inte och lid i onödan!
Ha det bäst!
Louise
by Louise | Jul 22, 2019 | Hälsa, Louise
Mitt jobb innebär att jag ständigt är uppkopplad. Kontakten med mina klienter sker via sociala medier, appar och mail. Mycket energi, tid och tankar går åt nästa uppdatering, svara på kommentarer och vad som ska bli nästa blogginlägg. Även privat är jag mycket uppkopplad, stor del av min kontakt med vänner sker via messenger. Jag älskar och kommer nog alltid att föredra att kommunicera via skrift, det är helt klart mitt primära språk och därav mycket pillande på mobilen.
Vet inte hur många gånger jag fått höra att jag verkar som beroende av min mobil, att vi sitter ihop.
Tecken på beroende är följande:
- Jag tänker mycket på just detta
- Jag har börjat smyga med det
- Jag känner ett sug efter det
- Jag har utvecklat tolerans, och behöver allt starkare doser/högre spelinsatser
- Jag blir hög av att få ägna mig åt det
- Jag får diverse negativa symptom, abstinenssymptom, av att inte få ägna mig åt det
- Det inkräktar på resten av livet, arbetet, familjen, fritiden
- Även efter långa uppehåll kan jag trilla dit igen.
Skulle inte vilja påstå att jag uppfyller alla dessa punkter men absolut att jag får som panik om jag inte vet vart mobilen är, försöker att inte visa barnen hur mycket jag faktiskt använder mobilen, blir irriterad om jag inte får lov att använda mobilen mm. Ni som följer mig vet att jag väldigt sällan bangar en utmaning. Så för att bevisa motsatsen, det vill säga att visa på att jag inte är beroende bestämde jag mig för att helt enkelt för att vara helt nedkopplad i 24h.
Sagt och gjort mellan klockan 14 -14 skulle jag vara utan mobil. Var rätt pirrig, skulle jag klara att inte fuska, skulle jag få abstinens :-).
Säger inte att det vara lätt, men betydligt lättare än vad jag hade trott. Det som kanske gjorde saken lite lättare var att jag hade massa kul inbokat. Teo och jag hade sedan tidigare en kväll inbokad på stan. Att umgås helt utan en tredje part, utan mobilerna som pockar på uppmärksamhet innebar att man började umgås på riktigt, att man gav varandra 100% uppmärksamhet. En oerhört härlig känsla som jag nästan lite glömt av. Detta kommer vi absolut göra om ofta. Nästa gång ska vi testa ett helt skärmfritt dygn hela familjen. Man kan tycka att det är galet att det ens ska behövas, men det är bara att erkänna att iaf i vår familj så är det mycket skärmar och socialaktivitet via mobiler och datorer. Tonåringarna kommer inte jubla men min förhoppning är att även de kommer inse den enorma fördelen och härliga känsla som uppstår när man ger någon sin fulla uppmärksamhet och tid- finare gåva är svårt att ge varandra.
Ha det bäst!
Louise
by Louise | Jul 11, 2019 | Hälsa, Louise
Kniiip sa Susanne Lanefelt till oss redan på tidigt 80-tal och sen dess har kvinnor knipt med både sjärt, lår och bäckenbotten.
Att efter en förlossning få professionell hjälp är avgörande. Dels för hur snabb återhämtningen blir men också för att minska riskerna för onödigt och långt lidande. Att träning av bäckenbotten har lyfts fram så mycket senaste tiden är fantastiskt bra, dock behöver kunskapen ut att det för vissa inte räcker med enbart knipövningar. Det har nästan blivit som en övertro till dessa och då också lagts allt mer ansvar hos kvinnan själv. Känslan bli lätt att läcker du så har du inte skött din träning tillräckligt bra.
Min resa började för snart 14 år sedan. För att göra en lång historia kort så blev min första förlossning rätt så dramatisk. Jag blev efter fyra timmar med krystvärkar tångförlöst (japp inte sugklocka utan tång), med resultatet att jag fick opereras i flera timmar efter förlossningen. Jag hade fått en tredjegradens sfinker ruptur.
När jag blev gravid för andra gången ca 1,5 år senare, så började jag känna av att den extra tyngden en graviditet innebar på bäckenbotten, gjorde att jag hade svårt att hålla tätt när jag nös eller hostade. Jag fick då komma till en sjukgymnast som kollade av knipet. Hon gav mig en massa bra övningar och jag började öva på att hissa upp bäckenbotten som en hiss. Våning 1, våning 2, våning 3- hålla emot på vägen ner. Hitta alla väggarna mm. Sen dess har jag knipt. Varje tillfälle som getts har jag knipt. i bilen, medans jag tränat, när jag lagat mat, när jag promenerat, när jag läst, när jag sett på TV. Knipt enligt konstens alla regler- jag blev Queen of fucking knip. Men har det hjälpt? Nix, pix och icke. Sökt på nytt, knappt blivit trodd. “Du som tränar så mycket, du bör ju ha stark bäckenbotten.” “Övar du verkligen? Knip mer, knip oftare.”
Efter femte besöket hos lika många gynekologer var jag redo att ge upp. Tänkte att jag får väl klara ett liv utan att kunna hoppa studsmatta, hopprep och kissa ner mig vid kraftiga nysningar. Finns ju bindor. Men känslan och förnedringen när detta sker tär, jag blir oerhört ledsen och galet frustrerad. Jag är van att hitta lösningar på problem och ogillar starkt begränsningar. Sagt och gjort bestämde jag mig för ett sista försök. Utnyttjade min sjukvårdsförsäkring och fick äntligen träffa en gynekolog som lyssnade på hela min historia och som efter bara 5 minuter sa att det här ska vi få ordning på. Jag vågade nästan inte tro att det var sant. Därefter gick allt enormt snabbt. Fick en återbudstid, så ifrån första besöket till operation tog det inte ens en vecka.
En TVT-operation- Tension Free Vaginal Tape innebär att man sätter två snitt över blygdbenet och ett under urinröret, genom slidan. Med en specialnål drar läkaren ett tunt band upp på bägge sidor om urinröret och upp över blygdbenet. Bandet stödjer sedan urinröret när man hostar eller belastar bäckenbotten och förhindrar därmed urinläckage.
Så här dag två efter operationen är jag lite trött och öm men vid gott mod. Ser helt galet mycket fram emot att komma igång med träningen igen och kunna hoppa, att inte behöva anpassa min träning utan kunna helt spontat vara med på alla typer av pass och övningar, att inte längre ha några begränsningar. Att inte kissa ner sig är ju egentligen ett väldigt lågt ställt krav på livskvalité tycker jag, det bör man ju ändå kunna begära och ha som krav- eller hur?
Genom att prata om detta hoppas jag fler söker och får hjälp. Att det fortfarande är lite tabu gör mig ledsen och något jag verkligen vill ändra på.
Syns på en studsmatta fram på :-)
Louise
