fbpx
Marie Onängs presentation

Marie Onängs presentation

 

Marie heter jag som nu får den otroliga förmånen att påbörja min egen Vetenskapshälsoresa under Louise kunniga vägledning. Jag blir 39 i sommar, är gift, har två underbara busungar (2 och 5,5 år) och har ett vidunderligt roligt jobb som frilansande skribent inom min egen stora hobby, nämligen trädgård.

Ända sedan skolåldern har jag varit rundare än jag borde vara, jo-jo-bantat i vuxen ålder och sedan jag fick barn gjort det klassiska och helt glömt bort min egen kropp och fysiska hälsa någonstans på vägen. I omgångar har jag varit tillräckligt aktiv för att mota kilona som kommer med ett ständigt sötsug, men just nu är det katastrofalt övertrasserat på både kalori- och stillasittandekontot. Även om känslan är bra efter ett motionspass, så har jag alltid avundats alla som påstår sig älska och längta efter träning.

Att det egentligen bara är dryga sex år sedan jag antog en utmaning och tränade inför och genomförde Göteborgsvarvet, känns idag lika fjärran som att många av garderobens kläder skulle kunna användas bekvämt. Jag verkligen längtar efter att få komma iväg på min Vetenskapshälsoresa och hoppas av hela mitt hjärta att jag om ett tag både ska kunna bli en av dem som längtar efter sin träning, och likaså har hittat ett bättre sätt att få en kick än att stoppa något sött i munnen.  Jag är redo!

 

En alldeles speciell vecka

En alldeles speciell vecka

 

Denna veckan har varit speciell på många sätt.

Jag har blivit intervjuad av en journalist på en större hälsotidskrift, helt galet och fantastiskt kul. Berättar mer när jag får lov.

Jag ska få gästblogga på HälsaMeras hemsida, pirrigt och skoj.

Jag har fått flera nya kunder och haft start möten med dessa, alltid lika härligt att få vara med när de tar sina första steg mot en mer hälsosam livsstil.

Denna veckan har jag haft uppföljningsmöten med kunder som nu gjort ca 1/4 av sitt år. Att få dela deras glädje över resultaten och delmålen som de uppnår är stort!

Jag har denna veckan utsett vinnarna som ska delta i Vetenskapshälsoresan . Nästa vecka ska jag få träffa den första deltagaren Marie för vårt första möte och vi ska göra en nulägesanalys och en hel del tester för att finna Maries styrkor och svagheter. Detta för att på bästa sätt bygga hennes träningsprogram så hon ska kunna nå sina mål. Vi kommer också diskutera  hennes kostdagbok och hon kommer få tips och delmål för att förändra sin kost. Ser mycket fram emot detta mötet.

Denna veckan har varit speciell också på det privata planet då barnen har varit hos sin farmor och farfar för att kunna vara lediga när T och jag har jobbat. Detta har gjort att vi på kvällarna har kunnat ägna oss åt varandra och en massa spontana aktiviteter som annars kräver lite mer planering när man gör dem tillsammans med barnen. Vi har satt på film tidigt en kväll så att vi kunde se två (i vanliga fall hinner man knappt se en;-)), vi har åkt ner till havet med härliga vänner och ätit räkor och vin. Vi har tagit sovmorgon och istället jobbat senare på eftermiddagen. Ikväll blir det middag och bad vid havet i den underbara värmen. Helt enkel en massa saker som vi annars inte gör lika enkelt. Det är härligt att ibland bryta vardagen och göra saker som man kanske inte gör annars. Men nu längtar vi ihjäl oss efter killarna och ser supermycket fram emot att de ska komma hem imorgon och att ha hela härliga sommarlovet framför oss tillsammans.

Hoppas ni alla har det skönt i sommarvärmen

 

 

Att plantera ett träd, bygga ett hus och skriva en avhandling

Att plantera ett träd, bygga ett hus och skriva en avhandling

Det sägs att man under sin livstid ska plantera ett träd, bygga ett hus och skriva en bok. Nu kommer det sig att jag faktiskt gjort alla dessa tre saker (om en avhandling räknas som bok). Så frågan är vad man mer bör företa sig. Eller kan jag bara lugnt vila nu;-). Kanske räknas inte en avhandling som en bok och i så fall får jag börja fundera lite kring att skriva en bok. Hade varit riktigt kul.

Jag älskar ju att läsa böcker. Kan komma in i riktiga bok slukar faser då jag mer eller mindre läser dygnet runt. Detta är ett beteende som inte alltid uppskattas av resten av min familj då jag inte är speciellt kontaktbar under den här perioden. Jag älskar att fastna så mycket för en bok att man aldrig vill att den ska ta slut, det är en härlig känsla tycker jag. Det är dock en stor skillnad på att läsa och på att skriva böcker och mina tidigare erfarenheter kring bokskrivande/avhandlings skrivandet har inte bara varit positiva. Det var kantat av otroligt mycket press, stress och sömnlöshet. Men det är klart att skriva en bok om ett ämne man brinner för som kost och träning utan att ha ett disputationsdatum framför sig skulle ju vara en helt annan sak antar jag :-).

Om någon undrar så bygger min avhandling på den embryonala utvecklingen av sköldkörteln i mus.

 

Grattis Marie Onäng och Eirin Persson!

Grattis Marie Onäng och Eirin Persson!

 

Nu har vi utsett två personer som kommer få testa på vetenskapshälsans abonnemang i 6 månader. Vi säger grattis till Marie Onäng och Eirin Persson.

Det ska bli fantastiskt roligt att få följa Marie och Eirin  på deras resa mot en hälsosammare livsstil. Ni kommer kunna följa deras framsteg och läsa om deras upplevelser här på FB och på bloggen.

Jag vill passa på att tacka alla er andra  som sänt in era motiveringar. Intresset har varit större än jag vågat hoppas på och genom att ha läst era fantastisk motiveringar vet jag att det finns många som

vill och är redo att påbörja sin resa mot hälsosammare livsstil. Ta vara på den motivationen och viljan. Vill man så kan man!

 

 

20140707-120835-43715079.jpg

Marie Onäng (Foto Sonja Dahlgren Photography)

Vuxna borde vara lite mer som barn

Vuxna borde vara lite mer som barn

Har idag haft en jättemysig dag tillsammans med min yngsta. Vi har ätit på restaurange och spelat bowling. Jag tycker så himla mycket om att göra saker tillsammans med barnen. Hugo visade sig vara riktigt vass på bowling och slog mig stort:). Det är en underbar känsla att uppleva barnens glädje och se deras utveckling. De tar sig an nya uppgifter på ett härligt och nyfiket sett och med en underbar inställning av de kommer lyckas med det de företagit sig. Önskar att man som vuxen tog efter barnen mer. Det är så synd att många vuxna inte vågar prova på nya saker och uppgifter, de går miste om så mycket kul. Detta gäller ju även i tränings sammanhang. Hur många gånger testar man helt nya övningar och maskiner på gymmet tillexempel? Barnen brukar ibland vara med mig och träna och försöker då alltid härma det jag gör. De har alltid inställningen att de kommer klara det lätt. Jag tänker försöka ta efter barnen lite mer och deras härliga inställning till nya uppgifter- för tänk om man faktiskt skulle klara uppgiften riktigt bra ;)!

20140705-194246-70966494.jpg