fbpx
Har du decemberångest?

Har du decemberångest?

 

Då är du inte ensam. Många uttrycker en oro inför december och alla glöggfester, julbord och personalfester.

Men det finns enkla knep att ta till om man vill stå emot en del av de frestelser man utsätts för.

  1. Inför ett julbord/glöggfest eller liknande så se till äta ett rejält mellanmål det sista du gör innan du ska på tillställningen. Detta gör att du lättare kan välja det du helst vill äta, istället för att äta dig mätt på betydligt mer kaloririka saker.
  2. På julbordet så välj det som är 100% njutning. Låt bli allt annat. Ät inte bara för att. Plocka bara guldkornen.
  3. Ät inte för någon annans skull. Man får lov att tacka nej. Vill du inte ha så tacka nej, utan dåligt samvete.
  4. Slarva inte med dina mellanmål. Det är de som kommer rädda dig ifrån att vräka i dig pepparkakorna eller chokladasken i personalrummet klockan 15:30.
  5. När du väl väljer din njutning, gör det då med gott samvete- annars är det lika bra att låta bli.
  6. Se till att tränas lite extra så köper du dig lite utrymme till extra kalorier.

 

Att träna helt utan prestationsmål

Att träna helt utan prestationsmål

 

Jag är väldigt måldriven. Sätter upp mål med det mesta jag företar mig och ser till att nå målet. Jag får en kick av att uppnå mål och det driver mig framåt.

För mig är det viktigt med mål. Det hjälper mig med drivkraften och motivationen i min träning. Utan mål blir jag som lite vilsen. Just därför ska jag under en period testa att utmana mig själv och träna helt utan prestation. Att bara göra det jag för dagen har lust för, det som kroppen känner för och helt utan ett direkt syfte och mål. Att bara träna för att det är roligt och lustfyllt och inte för att förbättra eller prestera något.

Att jag vill testa detta är för jag överlag är så dålig på att njuta av mina mål, när jag uppnått dem har jag direkt blicken höjd och satt på nästa mål och nästa och nästa osv…
Jag vill öva mig på att njuta mer av andra saker så som hur kroppen känns, energin på passet, glädjen och gemenskapen. Lägga fokus på annat än bara prestationen.

Genom att inte bara ha sikte på att uppnå nya mål, nya personbästa och tyngre vikter är min förhoppning att detta kommer ge mig en ny typ av drivkraft och motivation i min träning.

Kram
Louise

 

Styrketräning gör kvinnor fucking awesome

Styrketräning gör kvinnor fucking awesome

 

Tidigare i dag släppte Styrkelabbet ett inlägg kring ämnet “Styrketräning ger kvinnor en mer positiv kroppsuppfattning” I inlägget har de sammanfattat en systematiska litteraturöversikt där 11 studier ingick. Översikten visade på att i åtta av de elva studierna hade styrketräningen haft en statistiskt signifikant positiv effekt på kroppsuppfattningen. Detta fick mig att tänka på en kund jag hade i veckan.

När jag träffade henne första gången var hon ganska så lågmäld och bad nästan om ursäkt för sin egen existens. Hon berättade att hon mer eller mindre hela sitt liv har försökt gå ner i vikt och detta var målet även denna gången. Efter 3 månader träffades vi igen och hela hennes utstrålning var annorlunda. Hon kände sig piggare, tajtare och starkare. Vågen visade minus och hon var väldigt nöjd med det resultatet. Fortfarande var vikten hennes huvudfokus.

När vi ses efter ytterligare 3 månader har inget skett på vågen, den visar samma som vid tidigare besök. Men nu efter 6 månader är det som att jag har en helt annan person framför mig. Hon liksom äger rummet och utstrålar styrka. Hon är stolt och har en starkare självkänsla. Avsaknaden av viktminskning är inget som bekommer henne, hon är istället supernöjd med att ha blivit så mycket starkare. Blivit av med värk och fått en massa ork och energi.

Hon har nu insett vinsten med att äta tillräckligt med mat. Tidigare låg hon på ett mer eller mindre konstant kalorieunderskott på vardagarna och överåt på helgerna. Detta gjorde att hon för det mesta kände sig trött och sliten. Nu när hon ger kroppen det den behöver så kan hon prestera på ett helt annat sätt. Hon är nu tajtare, starkare och kan utföra allt hon vill i sin vardag. Hon har gått ifrån att straffa sig själv för saker hon ätit, att träna för att förbränna till att äta för att orka träna. Ifrån att ha varit svag och orkeslös (av för lite mat) är hon nu stark, pigg och fylld av energi. Att styrketräningen haft positiv effekt på kroppen men kanske ännu mer på hennes självbild och självuppfattningen blir väldigt tydligt.

Relativt ofta är jag med om kunder som revidera sina mål att uppnå en viss vikt (alltid lägre än den befintliga) när de märker av effekten av en starkare kropp. När de väl får smaka på känslan av att ha en mer kapabel kropp, en fastare kropp, en kropp som man kan prestera med, då blir vikten sekundär.  Vinsterna med styrketräning är många och jag vill påstå att fysiskt starka kvinnor vågar ta större utrymme även utanför gymmet och att man inte i lika stor utsträckning låter sig bli trampad på eller förminskad. En starkare kropp ger ett starkare psyke helt enkelt.

Summa summarum;  sluta noja, börja lyfta, bli stark och fucking awesome.

Trevlig helg på er
Louise

 

 

 

.

 

 

 

När man festar, festar man…

När man festar, festar man…

 

…och då festar man rejält sjunger Edward Blom i den trallvänliga låten som spelades dagligen under sommaren. Texten fortsätter med; Det är helt okej att man avstår ifrån saker men när man väl fått in maten på bordet att då inte njuta utan tänka på vikten är att slösa bort pengar.

Förutom att det är en lite rolig låt som lätt sätter sig i huvudet så har den också ett poäng. Om man väljer att äta något onyttigt så blir det ju verkligen helt onödigt om man dessutom ska ångra sig efteråt. För då har det ju absolut inte varit värt det.
Att aldrig ångra något man äter är ett mål jag har för alla mina kunder. Ett sätt att uppnå det är att man innan man stoppar något i munnen fråga sig själv om det kommer vara värt det. Om man tror att man kommer ångra sig och må dåligt efter att man ätit det så är det ju inte värt det, då är det precis som Edward sjunger bättre att avstå. Att lära sig njuta till fullo är en viktig bit, speciellt om man tidigare haft ett osunt förhållande till maten.

Men såklart är det lika viktigt att inte göra som Edward och ha njutning hela tiden (som exempel, i videon till sången äter han en bunke med smält ost med sked) i sitt liv. För då kommer det på lång sikt kunna leda till ett ohälsosamt liv och troligtvis en massa extra kilon.

Jag skulle dessutom vilja påstå att det inte är fri tillgång som ger extra mycket njutning utan snarare tvärtom. Det är sällan fulätandet av godis i skafferiet ger lika mycket njutning som när man med omsorg har valt ut sina absoluta favoritbitar- eller hur ?

Och vet du vad? Du är ju faktiskt enbart värd sådant som är 100% njutning inte sånt som bara är  90-95% njutning !  Att njuta mer men sällan, är det som kommer ge dig mer njutning och mindre dåligt samvete. Så när man festar, festar man :-)

//Louise

 

 

 

Maria – Jag mår bra, känner mig hel, energifylld, fin och glad!

Maria – Jag mår bra, känner mig hel, energifylld, fin och glad!

 

Jag har alltid gillat att vara fysiskt aktiv. Varit hästtjej sedan barnsben, haft egna hästar och jobbat mycket i stall, så jag vet vad funktionell styrka kan innebära :-) Första gången jag tog klivet in på ett gym var jag över 25 och fastnade direkt, och har tränat från och till sedan dess. Jag har dock haft svårt att få någon egentlig struktur på det, följt diverse träningsprogram och visst har jag märkt förändringar (särskilt i början) men inte på något sätt revolutionerande. Lyckats hålla en bra träningsrutin något halvår i stöten men träningen har aldrig blivit en sådan självklar del av mitt liv att jag bara har hoppat på igen efter tex en längre förkylning utan pauserna har blivit lite för långa och uppstarten lite för trög varje gång. Efter min graviditet tog det lång tid att komma i form igen, men jag kom till slut igång ok med både träning och löpning. Graviditetskilona började trilla av, kosten var ok men trots att jag räknade kalorier till leda planade även viktminskningen ut. Tillslut nådde jag en punkt där jag kände att jag inte kunde komma längre på egen hand, jag var tvungen att välja – antingen tar jag hjälp och satsar fullt ut på att få styr på träning och mat, eller så fortsätter jag på halvfart och får resultat därefter.

Eftersom jag själv är akademiker och naturvetare, och kan min beskärda del om anatomi, fysiologi och näringslära (även om jag då haft svårt att omsätta de teoretiska kunskaperna i praktiken), så var det väldigt viktigt för mig att hitta en PT som var seriös och kunnig, på riktigt. Det kryllar av PTs och coacher både online och på gymmen och jag har svårt att ta någon på allvar som gått en femveckorskurs och kan mindre om nutrition än vad jag själv gör, än mindre vill jag ge den personen mina pengar. Därför föll valet på Louise och Vetenskapshälsan – för Louises gedigna kunnande och forskarbakgrund, men också förmåga att konkretisera och förklara, vilket är minst lika viktigt – själv har jag till exempel bra koll på makronutrienterna och dess omsättning i kroppen men det visade sig att jag ändå inte visste hur man sätter ihop en måltid på ett optimalt sätt förrän Louise förklarade det för mig.

Sedan jag började träna och äta efter Louises råd i vintras så har det hänt mer med min kropp än under alla år som jag tränat på egen hand. Jag har blivit starkare i vardagen – jag kan nu bära hem tunga kassar utan att få ont i axlarna, och orkar dansa med sonen på gräsmattan tills det är han som blir trött. Jag har lärt känna min kropp på ett nytt sätt – jag vet att jag kan pusha mig själv att göra saker jag inte trodde jag kunde. Löpning har inte ingått i det schema jag fått av Louise, ändå har jag satt flera personliga rekord i löpningen under denna tid, vilket jag till stor del har träningen att tacka för. Jag har gått ner några kilo i vikt och minskat några centimeter i midja och höft – inte så mycket som jag från början ville, men en annan konsekvens av denna resa är att jag numer uppskattar min kropp mer, vilket gör att de centimetrar som är ”kvar” inte stressar mig. Jag är starkare i träningen – första gången jag gjorde Louises tester klarade jag fyra armhävningar på fötter, på raken – för drygt två månader sedan var det 19 och om två veckor är det dags för nästa eldprov. Jag mår bra, känner mig hel, energifylld, fin, glad – allt det som träning ju gör med en, men jag hade inte uppnått samma resultat utan hjälp. Och – jag har inte varit rejält sjuk sen i julas, trots småbarn på dagis, jag som alltid haft ett par rejäla förkylningar varje höst och vår. Det kan vara en slump, men man vet aldrig…

Jag ska snart fortsätta på egen hand men det skrämmer mig inte – snarare tvärt om, jag vet att jag aldrig kommer överge min ”nya” livsstil. Jag har struktur, rutin, träningsglädje på ett sätt jag inte hade kunnat skaffa utan Louises hjälp – men som jag känner mig stark nog att upprätthålla själv. Jag har fått in träningen som en självklar rutin, och trixar till luckor i tidspusslet – tidiga mornar, träning i lekparken med sonen, springa hem från utflykten när resten av familjen cyklar eller åker spårvagn, osv. Detta är ingen diet jag gått på, det är inget träningsprogram inför en tävling – det är en livsstil och nu har jag gjort det till min livsstil, och gör mitt bästa för att även göra det till min sons livsstil. Resan fortsätter!