Tredje veckan är avklarad och jag skall nu skriva mitt första blogginlägg. Vilka veckor det har varit, jag har lärt mig så mycket roligt!…nya ord, vad min kropp orkar, vilket bränsle den behöver m.m., och hela tiden med Sara som bollplank.
Det hela började med ett kul möte med Sara på Vetenskapshälsan i Kungsbacka. Efter samtal om kost, dess betydelse, mina mål etc. skulle det testas rörelse, styrka och kondition. Oj oj, här fick jag bekänna färg direkt, styrkan är verkligen min svagaste punkt och kommer också bli min största utmaning.
Vi pratade också löpteknik och Sara filmade min löpstil för att kunna visa mig vilka justeringar jag behövde göra.
Jag berättade också att hela den här karusellen började med att några kompisar till mig och min man skulle springa ett maraton (!), och vi hängde på delar av deras träningsrundor under några semesterveckor tillsammans. Där någonstans började jag att gilla löpning och när jag av en slump såg tävlingen på Vetenskapshälsan tänkte jag att detta är min chans till at ta löpningen till nästa nivå.
Ett lopp i månaden hela 2017
Att jag och min man med lite champagne i kroppen på nyårsafton lovade varandra att vi skulle springa ett lopp i månaden hela 2017 gjorde ju också att jag hade lite press på mig. Saras coachning kommer så väl till pass här! Lite försiktigt nämnde jag också att jag i ett svagt ögonblick hade anmält mig till Göteborgsvarvet (vad tänkte jag på?)….men att det inte är mitt mål utan snarare ett lopp som kommer lite mitt i det hela…det är väl inte värre en att jag får gå vissa sträckor om det behövs.
En vecka efter vår träff fick jag inloggningsuppgifter till Exor Live, ett program där Sara lägger in mina träningsprogram och jag loggar hur, var, och när jag har utfört dom. Laddade också ner appen till telefonen, enkelt och lätt att använda!
Let it all begin! Nu började min första sex veckor. Tre löppass i veckan plus ett styrketräningspass.
Första veckans löppass gick bra, inget pass var det andra likt och det kändes himla kul! Huvudmål och mellanmål åts på löpande band och med mer protein som Sara hade sagt. Sen blev det söndag och jag skulle utföra ett ganska långt styrkepass. Det gick riktigt dåligt och det var många övningar jag inte kunde utföra alls eller bara delar av, jag har en lång väg att gå här…men det kan ju bara bli bättre!
Ingen ”walk in the park”
Andra veckan kände jag direkt att löppassen låg på en hög nivå, ingen ”walk in the park” här inte, här gällde det att satsa allt! Men jag är laddad och uppenbarligen klarar jag av det! Känner mig glad och stolt!
När veckan börjar närma sig sitt slut känner jag mig dock väldigt orkeslös efter passen, en förlamande trötthet slår till och värre och värre blir det…varför känns det som att det går åt fel håll?
Under första avstämningsmötet med Sara förklarar jag hur jag känner och hon säger ganska snabbt att jag har kört slut på mina glykogendepåer. Ett helt nytt ord för mig men som innebär det inlagrade energin/sockret från kolhydrater i musklerna. Här behöver du snabbt få i dig snabba kolhydrater efter träningen säger Sara, det vanliga ”efter träningen-målet” räcker inte. –”Det här brukar jag inte rekommendera men för att testa så tar vi i ordentligt, drick ett stort glas saft omedelbart efter löpningen och se om du känner någon skillnad!”
Sagt och gjort, nästa pass var ett tufft tröskelpass (också nytt ord) på 6 km och jag var rejält trött efteråt…men i bilen tog jag istället lite snabba kolhydrater, PANG, pigg som en lärka hela vägen fram till middagen en timma senare. Detta var vad jag behövde!
Jag är på rätt väg!
Sen dess har jag sprungit några pass till och varje gång fyllt på med energi direkt efter passet!….det var det som saknades, nu är jag ute på rätt kurs igen, känner mig stark!
Känner spänning inför nästa veckas löpning, härligt med vår, endast ett lager kläder på kroppen och i stället för ett avsnitt av någon pod i öronen, kan man faktiskt bara lyssna på allt fågelkvitter!
Ha det gott och kämpa på!
/Jennie