Det är knappt jag tror att det är sant men nu när jag provade sommarkläderna i helgen ser jag ju att det faktiskt är sant. Jag har gått ner 15 kg på lika många veckor… och det har inte ens varit jobbigt!

Både min man och jag har i omgångar gjort halvdana försök att gå ner i vikt – han främst pga sin diabetes och jag pga övervikt och psoriasisartrit. Men vi har aldrig varit synkade och våra halvhjärtade insatser har fallerat vid första motgången.

Så av en händelse blev jag rekommenderad Vetenskapshälsan av min chef strax innan jul. Den 7 januari startade vi vår hälsoresa och det har gått strålande. Redan efter två (!) veckor kunde gubben sluta med sitt insulin, vilket är helt fantastiskt.

Det som tilltalar mig allra mest är att det inte är en diet eller något hokuspokus utan helt enkelt sund kost och styrketräning. Ingen köksvåg, ingen kaloriräkning och ingen knepigt poängsystem – en näve kolhydrater + en näve protein och en halv tallrik grönt. Svårare än så är det inte.

Dessutom satte Louise ribban direkt när hon hela tider återkommer till att ”detta ska hålla hela livet, då måste det funka i vardagen”. För mig, som är en antingen-eller-person, passar det utmärkt med att man får lov att ha 10% njutningsdagar. De första njutningsdagarna bullade jag upp med allt möjligt sött och onyttigt som jag trodde att jag var sugen på. Vilken besvikelse när jag upptäckte att det inte alls smakade så gott… och dessutom mådde jag superilla efter att ha tryckt i mig det. 😊

Numera har jag hittat balansen även vid njutningsdagarna – jag äter och njuter för fullt.

Tränat har jag gjort i hela mitt liv och de senaste åren har jag kört styrketräning. Men det är skillnad att få helt genomtänkta pass och övningar som jag inte själv hade kunnat komma på. Jäkligt inspirerande!

Jag har inte satt något viktmål ännu, det får ge sig lite med tiden. Vi jobbar mot ett midjemåtts mål och trots att jag minskat 12 cm runt midjan hittills så har jag många centimeter kvar.

Men, allting kan väl inte vara enkelt och roligt? Jo, faktiskt. Jag försöker komma på något mindre upphetsande för att ge en nyanserad bild men kan faktiskt inte komma på något. Jag kanske får titta in och gästblogga igenom om några månader, när jag stött på min första jobbiga period?

Kram på er!

Marie Blåberg