När jag registrerar mina resultat i min träningsdagbok så fyller jag förutom set, reps och vikter även i hur det har känts på passet. Man skulle med lätthet kunna avgöra exakt vilken dag jag är i min menscykel genom att bara läsa mina kommentarer kring min upplevelse av passet.
Min menscykel är en rejäl berg och dalbana med en tydlig topp och en djup dal. Tiden ifrån mens fram till ägglossning är ljus och fantastisk, då känner jag mig stark och oslagbar. Dessa dagar i min träningsdagbok är fyllda av positiva glädjerop, det är här jag satt de flesta av mina personliga rekord. En helt annan karaktär tar sig kommentarerna ifrån ägglossningen fram till mens, då är livet i svartvitt och jag känner mig helt kraftlös och minsta motstånd gör att jag vill ge upp. Mentalt är jag betydligt svagare, inte alltid att detta syns på resultatet på vikterna om det inte kommer till att jag ska maxa. Håller jag mig på lite fler reps och lägre vikter märks det inte lika tydligt. Men i kommentarerna kring min upplevelse är det ingen tvekan om att jag ser glas som betydlig mer halvtomt än halvfullt.
Innan jag började styrketräna påverkades jag mycket mer av menscykelns alla svängningar. Ångesten jag då levde med var stundtals väldigt jobbig. Vissa dagar hade jag gärna stannat kvar i sängen om jag kunnat. Att träna mycket och hårt har gjort att min menscykel har planat ut betydligt mer än hur den var innan. Träningen fyller mig med endorfiner och en massa måbra känslor som lyfter upp mig ur ångesten och det mörka. Jag har fortfarande svängningar men betydligt lägre dalar, vilket är oerhört skönt. Så när jag får känslan av att vilja dra täcket över huvudet så vet jag numera att det enda som kommer hjälpa mig är att hoppa i träningskläderna och dra i väg till gymmet. För mig är träningen helt klart den bästa medicinen mot PMS. Så har du inte testat att lindra PMSn med träning så ge det ett försök, har du tur så funkar det även för dig.