fbpx

I dagens blogginlägg får ni träffa Marika som varit klient hos mig, Sara på Vetenskapshälsan under ca 13 månader. Den här resan som Marika gjort är sååå häftig. Jag som coach är galet stolt och imponerad, extra roligt att läsa Marikas egna ord och tankar i det här blogginlägget. 

Min Vetenskapshälsoresa- Marika Persson

Jag är vanlig kvinna i mina bästa år, även om födelsedagarna visar främmande siffror varje år (senast 60), som vanligtvis jobbar för mycket med HR på en statlig myndighet och ständigt söker efter balans mellan arbete och fritid utan att riktigt lyckas annat än i mycket korta perioder.

Jag har alltid tränat, i alla fall något och i alla fall i perioder. Självbilden visar en sportig person som är lite för bekväm för att ta i det där lilla extra, eller hålla i när det blir jobbigt. Jag njuter av livet med mina vuxna barn och numera ett litet barnbarn, att fjällvandra, åka skidor och paddla kajak med min särbo. Allt var frid och fröjd tills Covid gjorde entré.

Varför kontaktade jag vetenskapshälsan?

Efter ett års hemarbete med digitala möten från tidig morgon till sen kväll och massor av arbetsuppgifter att hantera utöver alla möten befann jag mig plötsligt i ett läge där all energi var slut. Jobbet hade tagit över allt, jag rörde mig nästan ingenting och träffade inga andra människor än mina närmaste. I normala fall äter jag nyttig mat och lyckas hålla min förkärlek för godis och vetebröd inom rimliga gränser men nu hade dessa gränser försvunnit helt. Jag mufflade i mig hela chokladkakor och godispåsar utan att orka sätta stopp.

Vändpunkten kom under en bilresa från Österlen. Med ena handen i en godispåse och den andra på mobilen fick jag syn på Vetenskapshälsans nioveckors utmaning på Facebook. Det var något med uttrycket som väckte mitt intresse och eftersom jag inte har någon vidare impulskontroll hade jag plötsligt anmält mig till utmaningen. Inom några minuter ringde min mobil och plötsligt hade jag Sara i örat. Oj, detta gick fort, tänkte jag.

Så här började det…

Det klickade direkt och den 16 april 2021 började min resa med ett uppstartsmöte hos Sara på Vetenskapshälsan. Naturligtvis blev det ingen nioveckors utmaning. Jag är en tacksam kund så jag gick all in på ett helt år med en gång. Att skapa vanor som ska hålla länge tar tid och jag har inte ångrat vårt samarbete en minut – inte ens när det varit jobbigt. Och när jag tänker efter så har det inte varit så jobbigt, faktiskt. Bara kul!

Mitt mål har varit att ta mig upp på fjälltoppar och må bra under tiden – oavsett om det är på toppturskidor eller med kängor på fötterna. Innan pandemin har jag och min särbo tagit oss upp på toppar i norska fjällen och det har varit kul och utmanande. Det ville jag kunna göra igen, men dessutom med mer energi och styrka i kroppen än förut! Jag vill orka!

Med hjälp av Sara har jag följt ett träningsprogram som framför allt fokuserat på styrketräning för att bygga muskler. Förr handlade det mest om löpträning, men den har fått ett mycket begränsat utrymme och det har varit både skönt och på något sätt befriande, i alla fall inledningsvis. Nu är det kul att springa lite igen. Styrketräningen har dock varit guld värd! Dessutom har jag försökt följa det förhållningssätt till kost som Vetenskapshälsan har: antingen ska det vara 100% nyttigt för mig eller 100 % njutning när jag äter. Jag gillar verkligen det förhållningssättet, men kan ibland finna det lite svårt att hålla mig till fördelningen 90 % av tiden bra och 10 % av tiden njutning…..

Utmaningen det här året har varit den stora mängd hemarbete. I och med det har min vardagsmotion inte kommit så naturligt. Inga cykelturer till jobbet, inga promenader mellan våningsplanen på kontoren och så vidare. Det blir inte riktigt samma sak att ta sig ut och röra på sig ”utan anledning” till vardags när man inte är på väg någonstans.

Ni kanske undrar hur det gick?

Den 16 april 2022 stod jag på en topp i Jotunheimen, 2 124 möh med toppturskidorna på fötterna och njöt av utsikten 😊 Då hade vi tagit oss upp ca 1000 höjdmeter. Turen ner var grym utan bendarr! Dagen efter stod jag högst upp på Leirbreen, en helt fantastisk glaciär som når drygt 2000 möh.

Det har aldrig gått så bra förut och jag hade krafter kvar även efter den tredje dagen då det var dags att åka hem.

Vilka hälsovinster har jag gjort?

Framför allt så har jag blivit starkare! Jag orkar mer, har mer energi och är mycket gladare än för ett år sedan. Jag har lärt mig att äta mellanmål och märker att det faktiskt är avgörande för om man lyckas avstå från impulsätandet. Varje gång jag misslyckats kan jag konstatera att jag också hoppat över det medvetna mellanmålet.

Jag har också lyckats skapa en vana att styrketräna regelbundet. Det är skönt att svettas för mig själv på gymmet, även jag ibland fått klura lite på hur maskinerna funkar.

Vad är hemligheten till lyckade resultat?

För mig har framgångsnycklarna varit att ha ett träningsprogram som någon annan (läs Sara) tänkt ut och som varierar över tid. Det blir aldrig tråkigt och jag behöver bara göra – inte komma på själv!

Sedan är jag en person som går igång på kunskap och att läsa om träning, kost och hälsa. Jag kan lätt köpa böcker och läsa om teorier, träningsupplägg och forskning och blir inspirerade till olika träningsprojekt. Till exempel, första gången jag sprang Göteborgsvarvet så var det uteslutande för att jag just läst boken ”Born to run” och fick frågan om jag ville ha en startplats från en granne som blivit sjuk. Utan någon som helst impulskontroll slängde jag på mig träningskläderna, tog med mig en näve salta pinnar och körde som en galning till starten och hann precis i tid till startskottet. Det tog hela 13 km innan jag insåg att detta kanske inte var världens smartaste idé. Men jag kom i mål i alla fall.

Det jag vill ha sagt med detta exempel är att just kunskapen om kroppen, vad den behöver och hur den fungerar är teorier som bidrar till inspiration för mig. Där kommer Saras beskrivning in, när hon vid vårt första möte förklarade varför jag inte ska springa så fort jag ska träna utan istället bygga muskler genom styrketräning så att min förbränning ökar så jag kan äta ordentligt. Det ger så mycket potential att känna till detta. Vad jag gör av det är ju upp till mig. Sådant gillar jag!

Nu är jag inne på år två. Träningen ska fortsätta och jag ska nog bli lite bättre på att hålla mig till 100 % njutning bara 10 % av tiden, när det gäller vad jag äter. För övrigt ska jag fortsätta njuta hela tiden av att jag känner mig stark 😊.
/Marika Persson