…är vad jag har kommit på min vetenskapshälsoresa. Snart har jag avverkat första månaden och utan tvekan har jag tagit stora steg i rätt riktning mot ett betydligt hälsosammare liv. Hade någon för en dryg månad sagt till mig att jag skulle ta mig till gymmet tre gånger i veckan hade jag bara skakat på huvudet och sagt ”aldrig”. Fortfarande är det absolut inte det roligaste jag vet, men för varje gång växer känslan av att jag blir starkare. Nu när jag förstår att jag måste bygga muskler innan jag kan börja använda dem till roligare träning, så känns det plötsligt helt ok att stånka med hantlar och maskiner. Genom att rapportera min träning efter varje gång och få konstruktiv återkoppling växer självförtroendet och lusten att utmana mig själv med tyngre vikter.
…och så var det den där kosten som både jag och många i min omgivning var nyfikna på. I sig inget komplicerat alls med lagom proportioner av proteiner, bra kolhydrater, nyttigt fett och mängder av grönt. Bäst av allt är att jag aldrig behöver gå hungrig, men samtidigt är det fortfarande mycket planering för att alltid ha bästa alternativ till hands. Kylväskan har blivit min allra bästa vän på sommarens utflykter och det är ett evigt funderande över dagens alla proteiner.
I veckan som kommer är det dags för min första utvärdering av de nya kost- och träningsvanorna tillsammans med Louise, och mest spännande av allt så ska jag få ta fram både våg och måttband. Konstigt vad man plötsligt kan längta efter något man tidigare avskytt, men del i min resa är annars att verkligen känna efter hur jag känner mig istället för att stirra mig blind på kg och cm. Klokt!
Hälsosamma hälsningar från Marie