Spänd inför min andra uppföljning med Louise på torsdag får jag så länge ägna mig åt att reflektera. Det är nämligen ett och annat som förvånat mig under resan så här lång…
- För första gången vid viktnedgång var inte bh:n det första plagget att bli för stort – glädjande och måste ha att göra med att jag bygger muskler på det partiet.
- Tveksam till att jag kunde gå ner en jeansstorlek efter 6 veckor fick jag istället lämna provhytten halvnaken för ett hämta ett par i 2 (!) storlekar mindre.
- Hade längtat efter en av mina (tidigare) svagheter kittost, men när jag fredagslyxade till det var det inte alls något vidare. Med alla rena råvaror jag nu äter uppskattar jag inte längre smaker av det komplexa och feta slaget. Så praktiskt!
- Trodde att jag skulle vara tillbaka på ruta ett efter en hel veckas förkylning under vecka sju, men icke. I ren entusiasm råkade jag göra alldeles för många set av mitt nya program. Gott att den där grundträningen gjort vad den skulle.
- Det går alldeles utmärkt att leva utan bröd, vilket jag inte trodde möjligt. Nu är det ju främst proteinerna jag vill åt och det smakar precis lika gott att lägga pålägget på en proteinscones eller ett Finn Crisp.
- Pasta förekom ofta i mina måltider tidigare, men det finns massor bra alternativ: matvete, matkorn, bulgur…matbutikens hyllor är faktiskt fulla därav.
- Funderar på hur jag egentligen mådde innan, utan att vara medveten om det. Nu märker jag tydligt så fort jag överdoserar kolhydraterna att jag känner mig svullen och uppblåst i magen.
- …och mest mystiskt av allt, vem trodde att jag skulle börja längta efter våg och måttband?
Ser fram emot att i kilo och centimeter få se vad jag åstadkommit under mina två första månader på min vetenskapshälsoresa.
Hälsningar från en nyfiken Marie