Jag träffade en kund för ett tag sen som på grund av sin övervikt och inaktivitet var så orörlig att hen inte kunde plocka varor ifrån nedersta hyllan i affären, för om hen kom dit ner så fanns det inte en möjlighet att sen kunna ta sig upp. Jag har sen dess funderat en hel del på acceptans. Hur kommer det sig att vissa personer accepterar att inte orka allt i sin vardag, att inte ha full rörlighet, att ha onödig värk, att inte trivas i sin kropp, att inte orka gå upp för en trappa, att inte kunna köpa det man vill i en affär för att man inte når dit.
Hur kommer det sig? Jag kan på riktigt inte förstå det, inte när anledningen till det är att man väljer att inte träna, att inte äta bra mat, att inte sköta och ta hand om sin kropp. Folk tar ju bättre hand om sina bilar än sina kroppar, det kan jag faktiskt inte förstå. Stor skillnad om anledningen är skador eller sjukdomar, men om man är fullt frisk då har jag svårt att förstå varför.
Jag har också funderat på vad som krävs för att man ska vilja förändra, när man inte längre accepterar den situationen man är i. Vart går gränsen? Detta handlar ju om allt i ens liv inte bara kroppens funktioner utan även om man inte trivs med sitt jobb, med sitt förhållande osv. Är det ett specifikt tillfälle som avgör, eller är det något man går runt och funderar länge på? Vad är det som gör att man en specifik dag bestämmer sig för att nu är det dags för en förändring?
När man väl har kommit till beslutet att man inte kan acceptera situationen längre, att en förändring måste ske vad är då nästa steg?
En handlingsplan skulle jag säga, då är det dags att bestämma sig för vad som behöver göras för att man ska kunna genomföra förändringen. Fundera på varför man hamnat där man är för att undvika att göra samma sak igen, ta reda på vart man vill nå, sätta ett tydligt mål. Vart vill jag och hur ska jag ta mig dit. Om man gör som man alltid har gjort kommer man få precis samma resultat som alltid har fått. Vill du ha andra resultat så måste du våga vilja att förändra.
Bra också att tänka på att redskapen för att sköta sin kropp så den mår så bra som bara möjligt är galet billiga och enkla. Det handlar om motion (som om du vill kan vara helt gratis) och att välja bra mat. Lägger man i dagsläget mycket pengar på skräp och tomma kalorier så finns det massa att till och med spara när man byter till mer grönt och rena råvaror.
Om man nu inte är så brydd för egen skull att ha en välfungerande kropp så anser jag att man i vart fall är skyldig sina barn det, de är värda att ha en förälder som mår bra och som tar hand om sig själv. Det är ju också så att barnen ärver våran livsstil, om vi visar att det är naturligt att man rör på sig och äter bra mat, att man tar hand om sin kropp. Ja då lär sig ju barnen det och tar det med sig när de flyttar hemifrån. En hälsosam livsstil är den finaste gåvan du kan ge dina barn.