Jag har så länge jag kan minnas känt mig annorlunda. Brukar skoja om att jag föddes som vuxen. Jag kände mig alltid lite utanför när jag var liten. Gillade mer att observera än att delta i de andra barnens lekar. Umgicks hellre med vuxna än med andra barn.
Jag visste tidigt hur alla i min klass mådde, att min fröken var olycklig var för mig ingen hemlighet. Vilka som var kära i varandra, vem som hade det dåligt hemma, allt sådant var oerhört tydligt för mig.
Det jag då inte visste var att jag var högsensitiv. Att jag har en förmåga att läsa av folk och deras signaler lite lättare än många andra.
När jag var liten dränerade denna förmåga mig. Att ta in alla dessa intryck gjorde mig fullkomligt slut. Att uppleva det andra kände var stundtals tufft. Varje dag när jag kom hem ifrån skolan sov jag middag för att återhämta mig. Jag såg mig själv som en väldigt svag person, fattade inte varför jag inte orkade. Vet inte hur många gånger jag önskade att jag bara skulle kunna stänga av. Intrycken och bruset av alla andras känslor höll stundtals på att dränka mig.
Idag är denna förmågan som jag förr helst av allt ville bli av med, min största tillgång. Jag lärde mig tidigt att jag underpresterar i en dålig miljö där folk omkring mig mår dåligt, däremot levererar jag ofta mer och på en högre nivå än många andra om jag är i en positiv miljö. Därför jag trivs så fantastiskt bra med att driva eget och i en miljö där jag valt vilka personer jag omger mig med.
När jag träffar en ny person tar det mig inte många minuter att läsa av personen. När jag sitter i coachsamtal har jag oerhört stor nytta av att kunna känna av och kunna anpassa mig utefter personens behov, jag har också lätt att ”höra” mycket av det som inte alltid sägs. Utan denna förmågan hade jag inte kunnat göra ett lika bra jobb.
Att jag lyckats vända belastningen till en tillgång handlade mycket av att jag lärde mig två saker. Det ena är att stänga av, att jag numera kan välja hur mycket jag tar in av alla intryck. Det andra är att jag är bättre på att boka in återhämtning. Vet jag med mig att det kommer bli mycket intryck så försöker jag även få in vila och lugn. Jag är en fena på att sova middag, dessa små powernaps har räddat mig många gånger.
Jag har insett att kunna uppleva saker intensivt är en gåva. Alla ljud, ljus, dofter och beröring är väldigt starka för mig. Detta är verkligen på gott och ont kan jag säga, men idag skulle jag inte vilja leva en dag utan att vara högsensitiv- det har blivit min superkraft 💪.
Kram
Louise