“Jag har tidigare levt efter 5:2 dieten men aldrig riktigt fått dom resultatet jag velat få”

“Jag har tidigare levt efter 5:2 dieten men aldrig riktigt fått dom resultatet jag velat få”

 

Att som Mikaela vara villig att öka upp mängden mat för att väga lite mer och på så sätt kunna bli starkare, är något jag hade hoppats att fler smala personer hade vågat göra. Mikaela är en riktig drömkund att jobba med. Hon är fantastiskt positiv och antar alla utmaningar hon får av mig med entusiasm och glädje, det är en fantastisk egenskap att se möjligheter istället för svårigheter. Från att vissa dagar knappt ätit då hon körde 5:2 till att äta regelbundet och betydligt mer än tidigare är en stor del i hennes fina resultat. Vill man bygga muskler och bli starkare krävs det att man äter mycket och bra mat med högt proteininnehåll. Detta är Mikaela ett bra exempel på. Hon har varit villig att göra jobbet som krävts och det har gett fina resultat. Läs hennes egna ord om sin Vetenskapshälsoresa. 

“Har varit hos Louise i ett år nu och det som gjorde att jag fastnade för Vetenskapshälsan var förankringen i forskningen och att det inte bara var en till PT. Bestämde mig förra året för att göra ändringar i mina kost och träningsvanor men behövde hjälp och pepp av någon som verkligen kan det. Har tidigare levt efter 5:2 dieten och tränat av och till i perioder men aldrig riktigt fått dom resultatet jag velat. När jag tog kontakt med Louise så var det för att jag ville bli vardagsstark då jag har ett krävande jobb och samtidigt lära mig att äta rätt. 

Jag har tidigare inte varit så stor i maten och kunnat gå flera timmar utan att bli hungrig så det var en omställning till att börja äta fem mål per dag. Fick i början äta efter klockan då jag inte var van vid att äta så ofta. Största skillnaden med kosten för mig har blivit att jag äter mycket mer frukt och grönsaker och prioriterar att få i mig alla dagens mål och ser till att ha med mig mellanmål om jag ska iväg. Det har varit mycket allt eller inget för mig innan, kunnat vara jättestrikt och äta lite på veckodagarna för att sen släppa alla spärrar till helgen och äta allting. Idag äter jag allting men inte hela tiden och gör jag det så lever jag nu efter det Louise lärt mig om 100% njutning, äter bara om det verkligen är något jag verkligen vill ha och inte som tidigare för att det fanns hemma. 

Träningen har gett mig mycket det senaste året, roligt när man tydligt märker att man klarar mer armhävningar än tidigare, att vilopulsen gått ned eller att man klarar av att lyfta tyngre vikter. Ser även positiva saker i spegeln och att kroppen förändrats. Jag har gått upp ett kilo eller två sedan jag började men kläderna sitter lösare och kroppen har fått en annan form. Känner mig mycket starkare i vardagen. 

Det Louise lärt mig om kost och träning kommer jag ha med mig resten av livet och jag har fått en hälsosam inställning till maten. Hon har pushat mig att lyfta tyngre än vad jag trodde jag klarat av, peppat mig när jag fått en dipp och alltid funnits till hands när jag haft frågor och funderingar om matval eller träningen. 

Hälsningar Michaela”

Livet som starksköring- fördelarna att vara högsensitiv

Livet som starksköring- fördelarna att vara högsensitiv

 

Jag har så länge jag kan minnas känt mig annorlunda. Brukar skoja om att jag föddes som vuxen. Jag kände mig alltid lite utanför när jag var liten. Gillade mer att observera än att delta i de andra barnens lekar. Umgicks hellre med vuxna än med andra barn.

Jag visste tidigt hur alla i min klass mådde, att min fröken var olycklig var för mig ingen hemlighet. Vilka som var kära i varandra, vem som hade det dåligt hemma, allt sådant var oerhört tydligt för mig.

Det jag då inte visste var att jag var högsensitiv. Att jag har en förmåga att läsa av folk och deras signaler lite lättare än många andra.

När jag var liten dränerade denna förmåga mig. Att ta in alla dessa intryck gjorde mig fullkomligt slut. Att uppleva det andra kände var stundtals tufft. Varje dag när jag kom hem ifrån skolan sov jag middag för att återhämta mig. Jag såg mig själv som en väldigt svag person, fattade inte varför jag inte orkade. Vet inte hur många gånger jag önskade att jag bara skulle kunna stänga av. Intrycken och bruset av alla andras känslor höll stundtals på att dränka mig.

Idag är denna förmågan som jag förr helst av allt ville bli av med, min största tillgång. Jag lärde mig tidigt att jag underpresterar i en dålig miljö där folk omkring mig mår dåligt, däremot levererar jag ofta mer och på en högre nivå än många andra om jag är i en positiv miljö. Därför jag trivs så fantastiskt bra med att driva eget och i en miljö där jag valt vilka personer jag omger mig med.

När jag träffar en ny person tar det mig inte många minuter att läsa av personen. När jag sitter i coachsamtal har jag oerhört stor nytta av att kunna känna av och kunna anpassa mig utefter personens behov, jag har också lätt att ”höra” mycket av det som inte alltid sägs. Utan denna förmågan hade jag inte kunnat göra ett lika bra jobb.

Att jag lyckats vända belastningen till en tillgång handlade mycket av att jag lärde mig två saker. Det ena är att stänga av, att jag numera kan välja hur mycket jag tar in av alla intryck. Det andra är att jag är bättre på att boka in återhämtning. Vet jag med mig att det kommer bli mycket intryck så försöker jag även få in vila och lugn. Jag är en fena på att sova middag, dessa små powernaps har räddat mig många gånger.

Jag har insett att kunna uppleva saker intensivt är en gåva. Alla ljud, ljus, dofter och beröring är väldigt starka för mig. Detta är verkligen på gott och ont kan jag säga, men idag skulle jag inte vilja leva en dag utan att vara högsensitiv- det har blivit min superkraft 💪.

Kram
Louise

Att våga ta steget att lämna är mitt bästa beslut någonsin

Att våga ta steget att lämna är mitt bästa beslut någonsin

 

Att varje dag ha ont i magen, känna sig ledsen och inte vilja gå till sitt arbete är inte hållbart. Vid den här tiden för ca 5 år sedan började jag inse det. Kroppen värkte, jag hade huvudvärk flera gånger i veckan och ångesten jag kände på söndagarna var enorm. Jag var inte lycklig och det påverkade såklart även min familj.

Men vi börjar ifrån början. Jag hade precis disputerat och fått min doktorstitel och börjat söka arbete. Jag unnade mig att tacka nej till sånt som inte kändes hundra och efter 6 månader kom så äntligen min drömtjänst ut, allt lät helt perfekt. Sagt och gjort- jag sökte den och fick tjänsten. I början var jag som nyförälskad och jag gick på rosa moln. Ganska tidigt började dock varningssignalerna komma, men jag var helt blind och ville inte lyssna.

Men ju längre tiden gick, ju sämre började jag må. Huvudvärken kom mer och mer ofta, ledvärken lika så. Min kropp försökte få min hjärna att fatta men den ville så gärna att drömmen skulle vara sann.

När jag hade semester så fick jag mer och mer ångestsymtom för varje dag som gick, för varje dag som gick var ju en dag närmare att börja arbeta igen. I augusti det året, en vecka efter semestern tagit slut så tog jag beslutet att säga upp mig. Jag hade då insett att det inte längre var hållbart, jag var till kropp och själ helt trasig. Det som fick bägaren att rinna över var när mina barn började må dåligt av att jag mådde dåligt. Att jag då lånade ut dem 8h per dag för att åka till ett jobb jag vantrivdes på kändes inte bra. Skulle jag vara ifrån mina barn så länge varje dag, så behövde jag känna att det var värt det. Jag insåg att jag var skyldig mina barn att försöka må så bra som möjligt

Det var inget lätt beslut, det tog lång tid att värka fram det, men lättnaden när det väl var taget var enorm.

Trots att jag inte hade en aning om vad jag nu skulle hitta på, inte en susning vad jag ville göra eller hur jag skulle försörja mig, så var jag lyckligare än på väldigt många år. Jag satte mig ner och funderade på vad jag verkligen älskar att göra, vad jag har för kunskap och vad jag är bra på. Mötet med människor är det jag verkligen gillar, samtalet och möjligheten att få lära känna en ny person är så oerhört givande och fyller mig med energi- det ville jag gärna jobba med. Kost och träning är det jag har mest kunskap inom. Sagt och gjort några veckor efter jag sa upp mig på Universitetet så registrerar jag mitt egna företag Vetenskapshälsan där jag jobbar med kost och träningsrådgivning.

Jag har skapat mig min egen verklighet.

Det är ingen dans på rosor, det är oerhört mycket arbete och slit, men jag mår bra och jag är lyckligare än någonsin. Att starta Vetenskapshälsan är mitt bästa beslut någonsin. Livet är för kort för att inte vara fantastiskt lycklig och ha det så bra som man bara kan. Är övertygad om att nästkommande 5 år kommer bli fantastiska, det tänker jag se till om inte annat <3

Kram
Louise

Bilden är ifrån min första fotografering någonsin, Frida Valentin är bakom kameran <3

 

Att tycka helt utan vetande

Att tycka helt utan vetande

 

De senaste dagarna har mitt inlägg ”Anledningen till att mina barn får sötningsmedelsläsk” fått stor spridning och många kommentarer. En del av dessa kommentarer och personerna som gett kommentarerna har fått mig att fundera en hel del.

Jag är forskare och uppvuxen och skolad i den akademiska miljön, lite institutionaliserad skulle säkert en del tycka. Men detta har i vart fall gjort att jag vant mig vid att föra en debatt där bägge parter lägger fram sina vetenskapliga belägg och man bevisar saker och ting för varandra. För mig är det helt främmande att man kan basera sin kunskap på tyckande och kännande. ”Jag tycker att aspartam är giftigt… ”, ”För mig känns det inte bra med lightläsk…”
Jag kan inte heller förstå när man kommer med helt ogrundade påståenden, påstående som inte backas upp av någon som helst forskning, så som ”Aspartam ger cancer.. .”

För att ett forskningsresultat ska anses väl underbyggt ska det backas upp av flera relevanta resultat som pekar åt samma håll. Något som är bra är att leta upp en så kallade metaanalys- det är en artikel där man gått igenom den samlade vetenskapliga litteraturens gemensamma slutsats, det är en studie av studier kan man säga. Det är den mest tillförlitliga rapporten.

Men i dagsläget är det många som för fram sin åsikt utan att ha läst någon studie alls, deras kunskap baseras på Aftonbladets senaste artikel. När man dessutom presenterar studier för dem som visar motsatsen och svaret blir ”-Det tror jag inte på”, då känner jag att jag verkligen inte förstår mig på personen i fråga. Om något är bevisat, ja då spelar det ju ingen roll om du tror på det eller ej, ett bevis är ett bevis. Då spelar ju ingen som helst roll vad man tycker eller tänker i frågan, bevisen talar sitt egna språk.

Att dessa personer dessutom skriker högst, gör att de också syns mest. Att det inte går att debattera med och föra fram fakta till personer som bara tycker och känner saker är ett stort problem. Givetvis är det bra med yttrandefrihet, givetvis är det bra att alla får säga sin sak. Men när de som hörs mest, har flest följare eller är mest populär hörs och syns mest, när deras tyckande anses likvärdig med vetenskapligt förankrad kunskap då blir jag på riktigt orolig. När vetenskapliga bevis får en underordnad betydelse till folks tyckande, ja då vet jag faktiskt inte vad som kan komma att ske. Så alla ni där ute som kämpar på för att motbevisa tyckarna med fakta, vetenskap och kunskap- fortsätt kämpa, ni för en viktig kamp.

Grötpannkakor! Allt-i-ett-frukost!

Grötpannkakor! Allt-i-ett-frukost!

 

En av de bästa frukostarna man kan äta är havregrynsgröt med mjölk och frukt/bär. Lägg till ett ägg så har du en helt perfekt kombinerad frukost. En frukost som innehåller bra kolhydrater, proteiner, fetter och vitaminer och mineraler. 

Men även fast det är en riktig superfrukost så är den kanske inte den roligaste frullen man kan tänka sig. Men om man istället blanda ihop alla ingredienser ovan då händer det grejer- då får man det jag brukar kalla grötpannkakor. Då får man en lyxig frukost bestående av pannkakor med bär.

Grötpannkakor:

  • 1 banan
  • 2 ägg
  • 0,75 dl havregryn
  • 2 msk mjölk
  • Kanel och kardemumma efter tycke och smak :-)
  • Bär

Gör så här:

Mixa samman banan, ägg, mjölk och havregryn till en slät smet. Blanda i kanel och kardemumma. Stek som plättar på medelhög värme. Servera dem med bär. Bästa allt-i-ett frullen <3

IMG_3093

Kram
Louise

Mensfail- att jag aldrig lär mig

Mensfail- att jag aldrig lär mig

 

Dagarna innan mens, då är jag på min mentala botten. Jag är både fysiskt och mentalt svag. Mina tankar är mörka och negativa och jag tycker jag är kass på precis allt. Helst vill jag gräva ner mig i en grop och dra något gammalt över mig. Lika fort som detta mörker uppenbarar sig, lika snabbt ljusnar det och vänder när mensen väl kommer. Samma visa månad efter månad. Så man kan ju tycka att man skulle vänja sig, lära sig och acceptera att det är så här saker och ting är. Men icke, i går åkte jag på en riktig käftsmäll igen.

Just nu pågår något som heter Open i crossfitvärlden, det pågår under fem veckor och innebär olika utmaningar varje vecka. Denna veckan skulle vi utföra 55st knäböj med hantlar och 55st burpees med hopp över en stång och därefter göra en så tung clean (frivändning) vi bara kunde, allt detta under 12 minuter.

Första delen gick förvånansvärt bra med tanke på att jag haft influensa och detta var första passet på 3,5 vecka. Men under del två så låste det sig rejält. Klarade inte av vikter jag annars med lätthet hanterar. Mentalt var jag inte där- alls. Jag gav som upp, tyckte jag var kass. Hade inte mitt vanliga driv och jävlaranamma. Efteråt var besvikelsen stor. Det var först idag när mensen kom som polletten trillade ner. Då jag fattade varför det blev som det blev.  Man kan ju tycka att man borde kunna mönstret och känna igen beteendet, men tydligen inte. Tror det är för att jag som lever på hoppet att det just denna månaden ska bli annorlunda, lättare och bättre :-).

Dock har jag genom åren blivit snällare mot mig själv, försöker prata med mig själv som jag skulle pratat till en av mina bästa vänner. Inte klanka ner och bli arg och ledsen. Inte lätt men gör stor skillnad. Och så här dagen efter när mensen kommit och livet är ljust och i färg igen känns gårdagens händelse ganska harmlös och betydelselös. Nu är jag redo för nya spännande utmaningar. Närmaste dagarna är jag som starkast både mentalt och fysiskt så bring it on- ingen utmaning är för tuff :-).

Kram Louise

 

 

 

Lärdomar ifrån en influensanovis

Lärdomar ifrån en influensanovis

 

Vet att det kanske låter lite konstigt, men jag har aldrig haft influensa tidigare. Jag är helt novis på det här. Överlag är jag väldigt sällan sjuk. Jag har endast haft feber två gånger någonsin i hela mitt liv, har endast någon enstaka lättare förkylning per år. Men nu har även jag fått testat på influensan. Och vet du vad, jag vill aldrig mer testa på det. Dock fick jag med mig en hel del lärdomar, så alltid något :-).

Lärdom 1: när man inte har orka att laga mat blir det lätt hänt att man äter mackor, massa mackor. Blir lätt mackor till både frukost, mellis och lunch.

Lärdom 2: det går åt sinnessjuka mängder te. Te är nämligen typ det enda som är gott att dricka.

Lärdom 3: kvarg är inte gott när man har feber och ont i halsen

Lärdom 4: hur mycket man än vill och längtar så går det inte att träna, promenaden från sängen till toaletten är som en halvmara.

Lärdom 5: hosta ger grymma abs.

Så nu är jag redo att göra slut med dig influensa, helt okej om våra vägar aldrig mer möts. Nu har jag lärt mig en massa och är rejält redo och pepp att bli frisk och få komma tillbaks till gymmet. Så bye bye!

Kram
Louise

Att vara i sin livsform innan 50

Elisabeth

Svårt att beskriva hur glad jag blev när Elisabeth valde att köra ytterligare ett år med mig på Vetenskapshälsan.

Vi påbörjar nu hennes tredje år. Känner mig så oerhört stolt över Elisabeth. Hon är i minst lika bra form nu som hon när hon tränade som mest för 25 år sedan. Det är vansinnigt imponerande. Elisabeth kämpar på, vissa veckor är tuffa, mycket jobb, mycket handboll och en fylld vardag, ändå får hon nästan alltid till sina tre träningspass. Trots mycket att stå i ser hon alltid till att få med sig sina mellanmål till jobbet, de allra flesta dagar har hon med sig sin lunchlåda. Att nå sina mål, att gå ner de där extra kilorna man bär på, är oftast inte supersvårt (inte lätt men inte jättesvårt), det tuffa är att bibehålla det. Det är detta som Elisabeth lyckats så bra med. Hon har inte bara uppnått superfina resultat, hon har även lyckats bibehålla dem över lång tid och till och med det senaste förbättrat dem ytterligare. Detta att hela tiden låta det rulla på, att aldrig ge upp, att aldrig släppa siktet på målet- det är hela hemligheten bakom en succé.

Jag tror utan tvivel att Elisabeth kommer nå sin absolut bästa form innan hon fyller 50 år.

/Louise

 

 

 

Anledningen till att mina barn får sötningsmedelsläsk

Anledningen till att mina barn får sötningsmedelsläsk

 

Jag vill att vi börjar med att reda ut en sak. Bara för att något inte är farligt för oss, innebär det inte per automatik att det är bra för oss.

Sötningsmedel är ett bra exempel på detta. De sötningsmedel som är godkända av Livsmedelsverket och som finns på den svenska marknaden är välstuderade och det finns inga belägg eller studier som tyder på att de på något vis skulle vara farliga för oss. Men som sagt, bara för att de inte är farliga innebär ju inte per automatik att de är bra för oss. De bidrar inte med någon som helst näring eller byggstenar som kroppen behöver.
Vill mina barn ha läsk så skulle jag aldrig ge dem sockerläsk. Studier kring läsk med socker i finns det många av och att de ökar risken för övervikt och ohälsa är det inget tvivel om.
Står valet mellan sockerläsk och sötningsmedelssötad läsk blir det alla gånger den sistnämnda. Men om valet står mellan vatten och läsk med sötningsmedel i så är det bättre att välja vatten. Att överlag hålla nere mängden läsk till ens barn, oavsett sort, anser jag har stora hälsovinster. Livsstilen man får med sig hemifrån tar man i stor grad med sig sen när man flyttar hemifrån. Att lära sig att det naturliga valet när man är törstig är vatten gör att steget till läsk blir större.
/Louise

Petra, f.d träningsperiodare och jojobantare

Vissa personer blir man så himla glad av, direkt de kommer in i rummet får man en skön känsla i magen och man kan liksom inte låta bli att le. Petra har den effekten på sin omgivning. Hon sprider energi och leenden. Det är en av de finast egenskaper man kan ha tycker jag- att  man smittar folk med leenden :-)

Denna attityd  och förmåga har märkts av även i  hennes satsning mot en bättre hälsa. Oavsett utmaning jag gett Petra har hon aldrig tvekat eller klagat, utan bara kört på. Att lyckas med att se det mesta i sitt liv positivt är en gåva. Har man den förmågan blir inga hinder för stora. Det är också därför hon lyckats får så fantastiskt  fina resultat. Vi kommer nu påbörja ytterligare sex månaders samarbete och det ska bli ett sant nöje att få fortsätta coacha och utmana Petra för att  få henne att fortsätta utvecklas.  Nedan kan du läsa Petras egen historia om sina  första 6 månader på sin vetenskapshälsoresa.

/Louise

“Ända sedan jag var i tonåren har jag känt mig mer eller mindre missnöjd med min kropp. Jag har visserligen aldrig varit kraftigt överviktig, men ändå alltid haft ett par kilo för mycket. De flesta bantningskurer har testats, jag har gått ner ett par kilo och gått upp dem, plus några till, efter ett tag.
 
Jag har även varit periodare när det gäller träning. Till en början har jag gått in för något till 100% och tvärtröttnat efter ett tag för att det inte var någon variation. Även om jag inte är lastgammal har jag haft problem med ryggen och ofta känt mig stel och det har ibland hindrat mig från att göra det jag vill.
 
Förra sommaren fick jag syn på ett inlägg på Facebook där min vän Vanja skrev om sin vetenskapshälsoresa. Jag blev superinspirerad av att läsa om Vanjas fantastiska resultat och tog kontakt med Louise.
Det jag föll för när det kom till Louise och Vetenskapshälsan var just förankringen i vetenskap. Det kändes seriöst och Louise utstrålade kunskap och klokskap.
 
Nu har jag följt kostråd och träningsprogram i nästan 6 månader. Jag har minskat i storlek, 9 cm i midjan och 6 kg i vikt samtidigt som jag har ökat i kondition, rörlighet och styrka.
Den största förändringen för mig har varit att jag äter oftare än tidigare. På jobbet undrar kollegorna hur jag bär mig åt, jag äter hela tiden men blir bara mindre och mindre.
 
Faktum är att jag åt mycket mer förut eftersom jag alltid var vrålhungrig när jag satte mig för att äta.
Träningen har Louise lagt upp så att jag har tre olika pass under en vecka. Jag hinner därför aldrig tröttna eftersom passen ser olika ut. Det är riktigt kul att gå till gymmet!
 
Förutom att jag börjar trivas bättre i min kropp känner jag mig piggare, rörligare och mer fylld av positiv energi.
Louise har coachat och guidat mig fram till en hållbar livsstil, en livsstil jag inte kommer att tröttna på.
Jag är så glad och tacksam, Tack Vanja för inspirationen och tack Louise för proffsig coachning.
/ Petra Granelli”