Proteinfrallor för alla brödälskare

Proteinfrallor för alla brödälskare

 

Detta brödet är min räddare i nöden. Funkar som både frukostmacka, mellanmål (tillsammans med en frukt), pizzabotten och hamburgebröd.

Recept:

  • 6dl havregryn, mal till mjöl
  • 3dl keso
  • 3ägg
  • 2tsk bakpulver
  • lite salt

Gör så här:

Mal/mixa havregrynen till mjöl (måste inte vara helt malt). Blanda i bakpulver och salt. Tillsätt äggen och keson och blanda. Lägg ut 6st bollar på bakplåtspapper, platta till lite om man vill. 225C i 20 min ungefär.

Vetenskapshälsan, inte bara en vanlig PT

250

Idag startade vi upp kund 250! Känns enormt stort och fantastiskt kul att vi fått lov att hjälpa så många till ett hälsosammare liv.

Att det redan ifrån början när jag startade Vetenskapshälsan har gått bättre än jag ens vågat drömma om, tror jag är för att vi inte bara är en PT i mängden. Vi skiljer oss från den vanliga PTn du träffar på gymmet.

En vanlig PT på gymmet har oftast bara en kortare PTutbildning bakom sig. En utbildning som är några veckor, på sin höjd några månader lång. Där en väldigt liten del av utbildning är kosten.

Hos oss på Vetenskapshälsan där Louise förutom PT och kostrådgivare även är forskare, är all träning och kost vetenskapligt förankrad.

Vi individanpassar alltid all träning och våra kostråd. Och vi utgår ifrån våra funktionsanalyser, rörelse, kondition och styrketester för att bygga program utefter dina styrkor och svagheter. Även när det kommer till kosten ger vi individanpassad rådgivning utefter dina mål och förutsättningar.

Hos oss på Vetenskapshälsan får du en dygnet-runt PT. Vi har tät kontakt. Du kan alltid höra av dig med dina frågor och funderingar. Vi håller dig i handen och peppar när det behövs och pushar när det krävs.

Hos oss är du aldrig ensam utan vi når dina mål TILLSAMMANS!

Vi vet att du får resultat om du följer våra råd. 250st har testat vårat upplägg och fått resultat!

Vill även du bli en Vetenskapshälsoresenär och påbörja din resa mot en hälsosammare livsstil?

Kontakta oss idag på info@vetenskapshälsan.se

När man festar, festar man…

När man festar, festar man…

 

…och då festar man rejält sjunger Edward Blom i den trallvänliga låten som spelades dagligen under sommaren. Texten fortsätter med; Det är helt okej att man avstår ifrån saker men när man väl fått in maten på bordet att då inte njuta utan tänka på vikten är att slösa bort pengar.

Förutom att det är en lite rolig låt som lätt sätter sig i huvudet så har den också ett poäng. Om man väljer att äta något onyttigt så blir det ju verkligen helt onödigt om man dessutom ska ångra sig efteråt. För då har det ju absolut inte varit värt det.
Att aldrig ångra något man äter är ett mål jag har för alla mina kunder. Ett sätt att uppnå det är att man innan man stoppar något i munnen fråga sig själv om det kommer vara värt det. Om man tror att man kommer ångra sig och må dåligt efter att man ätit det så är det ju inte värt det, då är det precis som Edward sjunger bättre att avstå. Att lära sig njuta till fullo är en viktig bit, speciellt om man tidigare haft ett osunt förhållande till maten.

Men såklart är det lika viktigt att inte göra som Edward och ha njutning hela tiden (som exempel, i videon till sången äter han en bunke med smält ost med sked) i sitt liv. För då kommer det på lång sikt kunna leda till ett ohälsosamt liv och troligtvis en massa extra kilon.

Jag skulle dessutom vilja påstå att det inte är fri tillgång som ger extra mycket njutning utan snarare tvärtom. Det är sällan fulätandet av godis i skafferiet ger lika mycket njutning som när man med omsorg har valt ut sina absoluta favoritbitar- eller hur ?

Och vet du vad? Du är ju faktiskt enbart värd sådant som är 100% njutning inte sånt som bara är  90-95% njutning !  Att njuta mer men sällan, är det som kommer ge dig mer njutning och mindre dåligt samvete. Så när man festar, festar man :-)

//Louise

 

 

 

Raw Snickersbar

Raw Snickersbar

 

Dessa Snickerbarsen kan vara bland det godaste rawfood godiset jag ätit. Godis?!? Jo, det är godis skulle jag säga. Även fast de är gjorda med bra och näringsrika råvaror så är de väldigt kaloririka och något man inte kan äta mycket av om man vill gå ner i vikt utan hör då till 100% njutning. Och just njutning är något jag verkligen kan lova <3. Supergod blandning av sött och salt och förvånansvärt lika riktiga Snickers i smak.

 

Recept

Botten:

  • 1 dl naturella cashewnötter
  • 1/2 dl jordnötssmör (utan socker)
  • 4 st dadlar
  • 1 tsk vaniljpulver
  • en nypa salt

Fyllning:

  • 15 st dadlar
  • 1 msk kokosolja
  • 1 tsk vaniljpulver
  • 1 tsk flingsalt
  • 1 dl naturella cashewnötter

Täcke:

  • 20 gram 85% choklad

Gör så här:

Gör först botten. Mixa cashewnötterna till fint mjöl i matberedare. Tillsätt jordnötssmör, dadlar, vaniljpulver och salt och blanda till en deg.
Gör en rulle och dela den i 8 bitar och forma till bars. Lägg på bakplåtspapper och frys in medan du gör fyllningen

Gör sen fyllningen genom att mixa dadlar, kokosolja, vanilj, cashewnötter och salt till en slät smet.

Ta fram bottnarna ifrån frysen och fördela fyllningen ovanpå. Frys in ytterligare 2h.

Smält chokladen i micron och ringla över barsen. Ställ kallt 10 min.

IMG_2113

Ät och njut <3

 

Maria – Jag mår bra, känner mig hel, energifylld, fin och glad!

Maria – Jag mår bra, känner mig hel, energifylld, fin och glad!

 

Jag har alltid gillat att vara fysiskt aktiv. Varit hästtjej sedan barnsben, haft egna hästar och jobbat mycket i stall, så jag vet vad funktionell styrka kan innebära :-) Första gången jag tog klivet in på ett gym var jag över 25 och fastnade direkt, och har tränat från och till sedan dess. Jag har dock haft svårt att få någon egentlig struktur på det, följt diverse träningsprogram och visst har jag märkt förändringar (särskilt i början) men inte på något sätt revolutionerande. Lyckats hålla en bra träningsrutin något halvår i stöten men träningen har aldrig blivit en sådan självklar del av mitt liv att jag bara har hoppat på igen efter tex en längre förkylning utan pauserna har blivit lite för långa och uppstarten lite för trög varje gång. Efter min graviditet tog det lång tid att komma i form igen, men jag kom till slut igång ok med både träning och löpning. Graviditetskilona började trilla av, kosten var ok men trots att jag räknade kalorier till leda planade även viktminskningen ut. Tillslut nådde jag en punkt där jag kände att jag inte kunde komma längre på egen hand, jag var tvungen att välja – antingen tar jag hjälp och satsar fullt ut på att få styr på träning och mat, eller så fortsätter jag på halvfart och får resultat därefter.

Eftersom jag själv är akademiker och naturvetare, och kan min beskärda del om anatomi, fysiologi och näringslära (även om jag då haft svårt att omsätta de teoretiska kunskaperna i praktiken), så var det väldigt viktigt för mig att hitta en PT som var seriös och kunnig, på riktigt. Det kryllar av PTs och coacher både online och på gymmen och jag har svårt att ta någon på allvar som gått en femveckorskurs och kan mindre om nutrition än vad jag själv gör, än mindre vill jag ge den personen mina pengar. Därför föll valet på Louise och Vetenskapshälsan – för Louises gedigna kunnande och forskarbakgrund, men också förmåga att konkretisera och förklara, vilket är minst lika viktigt – själv har jag till exempel bra koll på makronutrienterna och dess omsättning i kroppen men det visade sig att jag ändå inte visste hur man sätter ihop en måltid på ett optimalt sätt förrän Louise förklarade det för mig.

Sedan jag började träna och äta efter Louises råd i vintras så har det hänt mer med min kropp än under alla år som jag tränat på egen hand. Jag har blivit starkare i vardagen – jag kan nu bära hem tunga kassar utan att få ont i axlarna, och orkar dansa med sonen på gräsmattan tills det är han som blir trött. Jag har lärt känna min kropp på ett nytt sätt – jag vet att jag kan pusha mig själv att göra saker jag inte trodde jag kunde. Löpning har inte ingått i det schema jag fått av Louise, ändå har jag satt flera personliga rekord i löpningen under denna tid, vilket jag till stor del har träningen att tacka för. Jag har gått ner några kilo i vikt och minskat några centimeter i midja och höft – inte så mycket som jag från början ville, men en annan konsekvens av denna resa är att jag numer uppskattar min kropp mer, vilket gör att de centimetrar som är ”kvar” inte stressar mig. Jag är starkare i träningen – första gången jag gjorde Louises tester klarade jag fyra armhävningar på fötter, på raken – för drygt två månader sedan var det 19 och om två veckor är det dags för nästa eldprov. Jag mår bra, känner mig hel, energifylld, fin, glad – allt det som träning ju gör med en, men jag hade inte uppnått samma resultat utan hjälp. Och – jag har inte varit rejält sjuk sen i julas, trots småbarn på dagis, jag som alltid haft ett par rejäla förkylningar varje höst och vår. Det kan vara en slump, men man vet aldrig…

Jag ska snart fortsätta på egen hand men det skrämmer mig inte – snarare tvärt om, jag vet att jag aldrig kommer överge min ”nya” livsstil. Jag har struktur, rutin, träningsglädje på ett sätt jag inte hade kunnat skaffa utan Louises hjälp – men som jag känner mig stark nog att upprätthålla själv. Jag har fått in träningen som en självklar rutin, och trixar till luckor i tidspusslet – tidiga mornar, träning i lekparken med sonen, springa hem från utflykten när resten av familjen cyklar eller åker spårvagn, osv. Detta är ingen diet jag gått på, det är inget träningsprogram inför en tävling – det är en livsstil och nu har jag gjort det till min livsstil, och gör mitt bästa för att även göra det till min sons livsstil. Resan fortsätter!

Sommarens final- Sandsjöbackaleden

DSC_0973
Förälskade mig i naturen och löpningen i Sandsjöbacka för sisådär 4 månader sen. På halvt skoj och allvar sa jag till min vän;
-Ska vi springa ALLA slingor i hela Sandsöbacka i sommar? Sen var jag fast…

Jag tillhör kategorin av människor som gärna sätter upp mål, utmaningar och vill ha en tydlig riktning när jag gör någonting. Övar på att ta bort krav, tid, press och resultattänket. Ogillar när det blir enformigt och när spänningen börjar försvinna. Det absolut bästa jag gjort i sommar handlar om en mix av just detta..  Att springa alla slingor i hela Sandsjöbacka naturreservat. Vilket äventyr, vilken storslagen miljö, vilka möten med underbara människor jag fått vara med om och för att inte tala om vilken grym träning jag fått.

DSC_0877 DSC_0881
Det är nästan omöjligt att summera alla rundor i text då ingen slinga är det andra lik. Allt från enorma ljunghedar och klipphällar där man både kan springa snabbt men även partier som är branta och mer tekniskt svåra till tät frodig grönskande skog. I Sandsjöbacka finns det flera sjöar och många bäckar och små tjärnar som man passerar. Beroende på vädret är det ibland mycket lera men för det mesta kan man springa överallt. Vår finalrunda som vi haft som mål efter alla slingorna var avbockade var Sandsjöbackaleden. En 2,2 mil lång led genom hela reservatet som sträcker sig från Kyrkbyn-Dala i söder till Sisjön i norr. Herre gud vilken utmaning vi fick…

Skärmklipp
I onsdags hade jag och min vän Lotta bestämt att dagen var kommen. Innan jobb och vardagspussel skulle dra igång på allvar hade vi chansen att lägga en förmiddag ute i skogen. 8.30 hämtade vi upp Lotta. Vi fick skjuts ner till Kyrkbyn-Dala som vi utgått från några gånger tidigare. Regnet fullkomligt öste ner och efter en obligatorisk “nervöskiss” i skogskanten satte vi igång klockorna.

Första partiet visste vi sen tidigare att det var extremt svårsprunget. Massor av steniga passager och branta backar upp och ner. Eftersom regnet fortsatte falla så fick vi ta det väldigt försiktigt för att inte halka. Utan våra trailskor med bra grepp hade vi nog inte ens tagit oss fram skulle ja gissa.

Efter ca 20 minuter var vi helt genomblöta i såväl skor som kläder, vi hade bara kommit 2 km och då började vi undra hur vi skulle fixa 2 mil till i det här vädret och terrängen. MEN, tack och lov så var vi båda lika taggade på vårt äventyr och försökte hitta alla positiva tankar vi kunde för att motivera oss. Det som inte dödar det härdar säger man ju faktiskt.
DSC_0954
Efter ett tag blev det liiite enklare och vi kunde så sakta börja springa lite mer konsekvent. På himlen såg vi lite mer ljusa moln och hoppet om solsken började gro. Men oj vad fel vi hade. Leran blev inte mindre och det kraftiga regnet höll i sig. Efter ett kort vattenstopp så lyckades jag stoppa min klocka som irriterande nog låg i pausläge i 2 kilometer. Fy bubblan vad störigt när man väl ska springa finalen och så missar man att starta igång den. Trots den tekniska missen så tog vi oss framåt ;o)

Efter ca 5 km och ett obefintligt förtroende för SMHI som visat uppehåll så struntade vi faktiskt i både lerpölar och vatten och sprang rakt igenom istället. Någon stans där steg jag snett på en sten och fick ganska ont i min hälsena. Men jag kände att det blev inte värre och det var inte en sån kraftig stukning att jag behövde stanna och linda foten…så vi lunkade vidare.

När vi kommit till gränsen mellan Halland och Västra Götaland vid Spårhagavägen så började det mullra. Åska på ingång och fortsatta skyar…Här började vi vackla. Ett perfekt stopp med parkering och enkelt att bli upphämtade. Men nej, vi kollade kartan vi hade med oss och bestämde oss för att springa vidare och i så fall avbryta vid nästa parkering strax innan Årekärr. Tack och lov så mullrade det bara tre gånger sen försvann åskan.

När vi sprungit ca hälften så tog vi några minuters paus för att fylla på med bränsle i form av varsin proteinbar och mer vätska. Vi båda hade med oss vanligt vatten plus energidryck för att kunna fylla på med snabba kolhydrater längs vägen. Vi var nu redo för att fortsätta…
DSC_0950
När vi nått området runt Årekärr så började regnet äntligen att ge med sig. Vi var sen länge dyblöta men höll oss varma då vi sprang och aldrig hann bli nerkylda. Vi närmade oss en plats som vi för några veckor sen blivit jagade av en jättestor hund. Nervöst sprang vi på tassade steg förbi stallet och bondgården som den kommit utspringande ifrån. Phuuuu, vi kunde andas ut och konstaterade att vi klarade oss den här gången. Vid det här laget så började vi lämna området runt Årekärr och ta oss längre norr ut längs det avspärrade militära skjutområdet. Benen höll fortfarande men i backarna var det riktigt tufft, det fanns inte mycket energi kvar. I de brantare backarna fick vi gå upp. Samtidigt fick vi ny kraft av att springa på okänd mark som vi inte varit vid tidigare. Tänk vad mycket vi påverkas av tankens kraft.

Helt plötsligt ser vi en sjö växa fram mellan träden. Vi trodde första att det var Sisjön, men då klockan “bara” visade 17 km så insåg vi att det var fel. Aj då, inte framme riktigt ännu. Nu var dock den slingriga och leriga skogsstigen utbytt till en smal grusväg. Man kunde slappna av i huvudet och koncentrationen lite grann och enbart fokusera på att mata på med stegen. Vid 20 km så hade vi ont  lite överallt, men framförallt i tår, knän och höft…ghaaa. Nu var det ren vilja som gällde. Inte långt därefter så kom vi ram till Sisjön. Så härligt!!!
DSC_0960
Vi tog oss runt halva sjön bort mot parkeringen och en liten bit till. När klockan passerat 2,2 mil så stannade vi och kände både lättnad, glädje och tacksamhet. Så grymt häftig känsla och så underbart att nå det där målet som vi satte upp några månader tidigare när vi sprang första slingan på ca 5 km. Efter en stunds väntan blev vi upphämtade och hela bilen immade igen på några minuter. Duschen och middagen som väntade hemma var ljuvlig kan jag lova. Nu två dagar senare så har jag ganska mycket träningsvärk men börjar sakta få tillbaka kraften i benen.

DSC_0966

Att springa trail eller skogslöpning har verkligen gett mig en helt ny dimension på löpningen. Varje träningspass har liksom fyllts av nya intryck och upplevelser. Ingen runda är den andra lik och klockan på armen har mest hjälpt mig hitta hem eller gett mig svar på hur långt jag sprungit. Inget jag lagt någon djupare värdering i utan mer bara information. Hoppas att ni är fler som vågar ge er ut i terrängen och faktiskt lämna asfalten, det är såååå värt det!

Kram Sara

Har du efter-semesterångest?

Har du efter-semesterångest?

 

Jag älskar rutiner, vanor och vardag. Det är skönt med ledighet och semester men efter ett litet tag så längtar jag tillbaks till vardagen. Jag mår absolut bäst av rutiner där de flesta veckor ser ganska lika ut. Jag önskar att många fler skulle inse vinsten med rutiner och vanor som funkar lika bra till vardags som på semestern.

I mitt arbete som personlig tränare och kostrådgivare så ser jag varje år vad semestern och ledigheten gör med folk. Rutiner rubbas och vanor byts ut till ovanor. Träningsskorna läggs på hyllan och man unna sig än det ena än det andra för det är ju semester, och då ska man unna sig. I vissa fall innebär det fest, alkohol och skräpmat mer eller mindre varje dag i fem veckor. Kilorna läggs då på i lavinartad hastighet, 2 kilo blir 3 som blir 5 kilon.

Att sen måndagen efter semestern inse att man inte längre kommer i sina arbetskläder är ett jobbigt uppvaknande. Ångesten kommer krypande och nya mål sätts upp. Nu jäklar ska kilorna bort och träningen tas upp igen. Problemet nu är att många går all in och gör för drastiska åtgärder som inte blir hållbara. Att välja att ta bort allt socker, all alkohol, träna 5 dagar i veckan samtidigt som man äter mindre portioner är det väldigt få som klarar mer än några veckor. Sen är man åter där man startade.

Mitt tips är istället att försöka sätta rimliga mål, hitta ett sätt att äta och träna som funkar för resten av livet. Som funkar till vardags och som funkar när man har semester är bästa sättet för ett hållbart och hälsosamt liv. Att istället för att frossa när man är ledig på semestrar och helger och späka sig till vardags försöka hitta ett mer balanserat sätt att leva på skulle sparar många personer ifrån ångest och göra att man mår betydligt bättre. Dessutom skulle man slippa två garderober med före och efter semester storlekar :-).

——————————————————————

Skulle du vilja lära dig ett sätt som du kan äta och träna på som funkar för resten av ditt liv?
Hur man kan leva utan förbud och äta allt och ändå gå ner i vikt?

VARMT VÄLKOMMEN TILL VETENSKAPSHÄLSAN

För mycket av det god? Dags att komma igång efter semestern?

Nu släpper vi 7 nya platser för start i augusti

Tillsammans med oss på Vetenskapshälsan får du hjälp och coachning att nå dina mål.

* Behöver du en spark i baken för att komma igång?
* Får du inte de resultat du vill?
* Sugen på att testa något nytt?

Vill du komma igång med kost och träning innan hösten så boka idag!

Boka din tid på info@vetenskapshalsan.se

 

 

Idag har jag satt nya mål!

Idag har jag satt nya mål!

 

ÄNTLIGEN är jag helt fri ifrån värken i armen och vågar och vill titta framåt igen. Sen skadan uppstod har mitt enda mål varit att bli smärtfri. Det har varit en lång och krokig väg, motivationen har gått upp och ner. Träningen har många gånger varit rätt seg och tråkig. Det är inte alltid så kul med rehab och att vara begränsad i vad för övningar man kan genomföra.

Satte mig därför ner igår och funderade på vad jag skulle vilja ha som nytt mål. Många gånger sätter jag mål att bli bättre på saker som jag är sämre på, svagheter som behöver stärkas, övningar jag behöver bli starkare i. Men denna gången la jag allt sådant åt sidan och funderade på vad jag tycker är riktigt roligt? Vad kan vara ett mål som får mig att hitta åter till träningsglädjen igen?

Det jag saknat nästa mest denna perioden är att kunna köra bänkpress. Sagt och gjort mitt nya 3 månaders mål är att bli starkare bänkpress. Det är en av mina favoritövningar som jag verkligen tycker är rolig.

För mig är det viktigt med mål. Det hjälper mig med drivkraften och motivationen i min träning. Utan mål blir jag som lite vilsen. Mitt huvudsakliga mål är att träna för att må bra och få en stark och välfungerande kropp som hjälper mig att orka i min vardag. Men jag behöver även mindre delmål och denna periodens 3 månaders mål är att fokusera på bänkpressen. Drömmen hade varit att kunna ta lite mer än innan skadan men kommer jag upp i samma vikt så är jag ändå nöjd.

Vad har du för mål med din träning?

/Louise

Falafel på sötpotatis

sötpotatisfalafel

Idag tänkte jag bjuda på ett recept på sötpotatisbiffar eller falafel som man kanske oftast kallar dem. Riktigt goda och du kan med enkelhet byta ut kryddor och göra just din favoritkombo. 

Gör så här:

Sätt ugnen på 200 grader och ta fram en ugnssäker form.

Börja med att skala och riva sötpotatisen. För mig blev det exakt en stor potatis. Skölj kikärtorna i kallt vatten. Blanda sen alla ingredienser i en matberedare och mixa väl. Forma sen biffar eller bollar av smeten och rulla i sesamfrön. Lägg dem i en smord ugnssäker form och sätt in i ugnen i ca 30 minuter. Jag slog om till grill sista fem minuterna för att få lite färg på dem. Jag har även testat att steka biffarna i en stekpanna, funkade jättebra det också.

Servera med en stor grön härlig sallad och vattenmelon. Vill du ha en lätt kall sås till så mixa yoghurt, fryst mango, salt, peppar och en skvätt Sambal Olek. Gott med ris eller quinoa till.

Recept:

Smaklig måltid!!!

Kram Sara

Ät och drick aldrig för någon annans skull

Ät och drick aldrig för någon annans skull

 

“Va, ska du du inte ha vin? Kom igen nu, ett halvt glas kan du väl ändå ta.”

“Unna du dig aldrig något gott, vad tråkig du är.”

“Nu känner jag ju mig jättedålig när du är så duktig och hoppar över efterrätt, lite kan du väl ta för min skull”

Att kunna stå emot andras påtryckningar och förväntningar är inte alltid så enkelt. Att ändra sin livsstil kan vara svårt då omgivningen, ens familj och vänner inte riktigt hänger med utan förväntar sig att du ska äta och dricka på precis samma sätt som du alltid ha gjort. Du kanske tidigare alltid varit den som fyllt på allas andras glas, den som aldrig någonsin skulle tacka nej till påbackning av kladdkakan. Klart då att det blir en omställning för folk runt omkring dig. Men om de som står dig närmast inte kan acceptera dina nya vanor och val att förändra din livsstil, ja men då kanske du inte ska umgås med dem just nu. Inte förrän du känner dig tillräckligt stark att kunna stå emot deras påtryckningar eller tills de har förstått att du ändrat din livsstil och inte längre äter och dricker på samma sätt som tidigare.

Tre tips: 

1: Var tydlig- få dem att förstå att detta är viktigt för dig

2: Sluta umgås med de som inte accepterar din nya livsstil

3: Ät och drick aldrig för någon annans skull. Det du stoppar i din mun ska bara vara ditt eget val.

Har du någon i din omgivning som kämpar för att gå ner i vikt se då till att vara ett bra stöd. Locka inte med saker som de inte ska äta, tjata och försök inte få personen att äta saker hen har tackat nej till.
Bli inte sårad när en person tackar nej till något du bakat eller lagat. Peppa och var istället den bästa vän man kan vara genom att vara ett så bra stöd som bara möjligt.