fbpx

 

Dagarna innan mens, då är jag på min mentala botten. Jag är både fysiskt och mentalt svag. Mina tankar är mörka och negativa och jag tycker jag är kass på precis allt. Helst vill jag gräva ner mig i en grop och dra något gammalt över mig. Lika fort som detta mörker uppenbarar sig, lika snabbt ljusnar det och vänder när mensen väl kommer. Samma visa månad efter månad. Så man kan ju tycka att man skulle vänja sig, lära sig och acceptera att det är så här saker och ting är. Men icke, i går åkte jag på en riktig käftsmäll igen.

Just nu pågår något som heter Open i crossfitvärlden, det pågår under fem veckor och innebär olika utmaningar varje vecka. Denna veckan skulle vi utföra 55st knäböj med hantlar och 55st burpees med hopp över en stång och därefter göra en så tung clean (frivändning) vi bara kunde, allt detta under 12 minuter.

Första delen gick förvånansvärt bra med tanke på att jag haft influensa och detta var första passet på 3,5 vecka. Men under del två så låste det sig rejält. Klarade inte av vikter jag annars med lätthet hanterar. Mentalt var jag inte där- alls. Jag gav som upp, tyckte jag var kass. Hade inte mitt vanliga driv och jävlaranamma. Efteråt var besvikelsen stor. Det var först idag när mensen kom som polletten trillade ner. Då jag fattade varför det blev som det blev.  Man kan ju tycka att man borde kunna mönstret och känna igen beteendet, men tydligen inte. Tror det är för att jag som lever på hoppet att det just denna månaden ska bli annorlunda, lättare och bättre :-).

Dock har jag genom åren blivit snällare mot mig själv, försöker prata med mig själv som jag skulle pratat till en av mina bästa vänner. Inte klanka ner och bli arg och ledsen. Inte lätt men gör stor skillnad. Och så här dagen efter när mensen kommit och livet är ljust och i färg igen känns gårdagens händelse ganska harmlös och betydelselös. Nu är jag redo för nya spännande utmaningar. Närmaste dagarna är jag som starkast både mentalt och fysiskt så bring it on- ingen utmaning är för tuff :-).

Kram Louise